Visst lever vi, men i ett IT-mörker. Ute vid randen av horisonten där världens ände är.
Hönsen är solbrända och fina. Ligger under buskarna och svettas, badar sig under rosorna där jorden numera ligger bar. Dricker vatten ur små kärr på berget – kärr som vi lagar med hjälp av slang, för regn är något som vi sett mycket lite av denna sommar.
Tyra och Vera dom har anslutit sig till diskningsgruppen, efter det att dom kom på att det kan vankas ett o annat i det uthällda diskvattnet bara man kollar noga i blomlandet dit vattnet hälls.
När Tyra lär sig flyga rakt upp och inte bara en meter ovanför marken då ska hon sitta på kanten till diskfatet säger hon. Nu har hon hand om fördisken enbart och den sker på marken.
Den enda lilla kycklingen som kläcktes i juni blev en silkes nånting och är större än Tyra redan. Den får heta Måsart till dess att vi vet vad det är, det kanske blir bättre än när den förra fick heta Flora tills den gol och raskt döptes om till Falcon.
Men Måsart, som har tre mammor, dom har hon/han inte alls tid att bry sig om för det som började med ett lite stillsamt jagande av långsamma malar i början av juli har nu utvecklats till en otrolig skicklighet i att springa fast fjärlar och andra flygfän och äta upp dom.
Nu när det blev syrsa-säsong så kan man se Måsart komma i väldiga skutt genom gräset för att hoppa fast nån fet syrsa som omväxling. Det är lite som häcklöpning faktiskt.
Riktigt underhållande.
//M
.JPG)
