Kom hit lilla Ture så ska jag äta upp dig, sa Tyra

Jag tror vi får ta det senaste halvårets händelser i lite småportioner om inte det här ska bli ett femkilometers inlägg.

I alla fall, vi har återvänt från ön vid världens ände också denna sommar.

Hönsen är solbrända och bortskämda och lite trånsjuka. Ramses vår tuppälskling gick och tuppade av i juni. Det är hemsk att säga men jag funderade nästan på att ha honom som bokmärke. För...ja jag ska inte ta nån detalj, ja alltså han blev inte överkörd utan han blev bara så trött, så trött och så dog han.
Åh vad det var sorgligt.

Det går inte att vara utan tupp - det var enkelt att konstatera. Tyra stod på höga berget och vinkade till örnarna som flög förbi. Och svarthönsen dom gick vart som helst och plockade bär och svamp och rökte på (det sista var ljug). Fosterhönsen , alltså mest tuppen Åke, var helt ostyriga och växte upp helt utan handfasta tillrättavisningar. Dom blev faktiskt rätt bra men jag undrar hur dom har det nu ifall dom inte tillåts gå fritt i sitt ny-gamla hem.

På vägen hem igårkväll plockade jag upp en riktig sötnäbb, lilla Ture, som kom med sin kochin mamma i sällskap så att det inte skulle vara så läskigt. Han ska bli vår nya tupp. Han har inte ens lärt sig gala ännu.
//M

Aaaaj, sa Tuva

Jag har fortfarande inte pratat ordentligt med hönsen om hur det känns nu när tupparna ”flyttat” bara ilat förbi och öppnat och stängt.

I rena brådskan råkade jag stänga på Tuvas stjärtfjädrar så nu har hon tre färre, dom sitter kvar under luckan.
MEN
Till middag idag hade vi ungtupp i god sås med gelé och potatis. Alltså, dom andra sa att den var god. Jag hade lika gärna kunnat äta en oanvänd Pampers.
Det var verkligen svårt för mig att äta upp lille Tyke. Min modiga lilla tupp som försvarade hönsgården mot skator.
Som sagt dom andra tyckte det var gott.
En annan som tyckte att det smakade utsökt var katten. Inte nog med att hon smaskade så det hördes till hallen hon småskrattade dessutom under hela måltiden.
Roligt att göra henne glad då hon verkligen har respekterat hönsen, ja man kan nästan säga att hon har tyckt att dom har varit direkt obehagliga.
//M

Här är 3 av 6 tuppbröder i full färd med att förfölja och gala åt katten i fråga, skrattar bäst som skrattar sist fnissade Emmi med munnen full

Vad lugnt det blev, sa Ramses

Nöden har tydligen ingen lag.



Till slut kom vi till en punkt där åtta tuppar i samma hönshus är ungefär sex för många.

För att göra en lång historia kort så är numera alla ungtupparna tuppänglar.

Jag har ännu inte varit ut och pratat med hönsen men Ramses vinkade glatt när jag gick till bilen, så han är i alla fall glad.

Rapport följer endera dagen.

//M

Jävla mårdhund, sa Ramses

Det blir sig liksom inte riktigt likt mer.
Ingen Ingeborg som springer med hårdast farten för att komma först.
Som sprang så fort att fötterna var jäms med öronen för att vara snabbast.
Vi har ju räknat ut att det är mårdhundarna som tagit henne och tuppkycklingen, dom lär göra så där.
Komma och plocka en och en och bära iväg.

Tyra gör så gott hon kan för att roa mig men hon vill inte sitta i famnen.
Ännu.
Men vi ska träna lite i höst.

Alla hönsen tycker det är urtråkigt att dom inte får gå fritt längre, det är nästan så dom hänger på nätdörren när jag går förbi.
I morse var jag ute med hönsen i två timmar.
Jag höströjde lite på gården och dom var med mig hela tiden och såg till att alla eventuella daggmaskar och andra goda saker blev undanstädade.
//M

Ni kurrar jag gömmer, sa Ingeborg

Efterlyst höna



Hönsen har gått ute hela sommaren, hur duktiga som helst. Ingen går bort sig och ingen försöker sova utanför hönsgården på natten. Men igår uppstod ett smärre missöde, givetvis var det favorithönan Ingeborg som orsakade problemen.

Jag (F) har under helgen hönsvaktat hela högen då överste M roat sig på stugan. Det är alltså som upplagt för att jag ska förstöra något värdefullt. Det kan vara allt ifrån datorer till favorithönor. Som ni kanske kan gissa var det denna gång favorithönor jag sabbade.

Hönsen var alltså ute på gården med Ramses igår, precis som vanligt. Flora letade efter sin mamma precis som vanligt, de andra letade mask och småtupparna sloddes – precis som vanligt.

Smitaren

Men seeen, började det ösregna. Ramses som är mycket rädd om sina fuktkänsliga lockar tog med sig ett par hönor in i huset och lämnade resten utomhus. Han må vara snäll men han är inte så väldigt ansvarsfull alla gånger har vi märkt.

Jag och lillebror H fick i alla fall rycka in för att samla ihop återstående kycklingar och hönor underifrån hönshus och stubbar. Efter ett par kvartars letande och lockande med godis var alla infångade, fönade och placerade i sitt fort. Alla utom *trumvirvel* allas vår gullehöna Ingeborg. Hon var spårlöst borta.

Så igår letades det hela dagen och hela kvällen, när mårdhundarna ylade och ficklampsbatterierna dog gav vi upp letandet och sov istället. Vi tänkte att hon nog skulle dyka upp bara det slutade regna, hon är inte jätteförtjust i väta hon heller. Däremot är hon förtjust i att gömma sig och hon är förtjust i uppmärksamheten som följer när man lekt död ett tag. Alltså bidade vi vår tid.

Men morgonen kom och med den solskenet – fortfarande ingen Ingeborg! Jag har hyrt in stora kavalleriet men hon har fortfarande inte setts till. Ramses går runt tyst som en mus och tänker då inte undslippa sig minsta galande för att locka henne till sig. Han tänker bara vara tyst tyst tyst. Och som ni ser gör även jag något konstruktivt: bloggar.

Vaa? Leta vardå? Efter vem? Närdå? öh?


//F, utsjasad letare

Dag 392. I morse var jag död, sa Messy

Messy tycker att Ramses gör sig till.
Vad är lite ont i benet, tänk på mig, jag var död i morse, säger hon malligt till sina småsyskon.

Såhär var det.
När vi kom ut i morse låg lilla Messy blek och död utanför redet på kalla golvet.

F som helt klart har en dramatisk talang av stora mått, rev upp henne från golvet gav henne hjärtmassage och konstgjord andning under åkallan av högre makter. Varvid Messy slog upp ett öga för att se vem som störde henne just när hon skulle ta steget över tröskeln in genom pärleporten.


F gjorde en rusning i klass med en 60 meterslöpare in till köket med kycklingen, på med en bordslampa, och sen var det värme, mat och vatten som gällde.
Messy som hade skådat ljuset på andra sidan var måttligt road av att få vatten hällt in genom näbben varvat med kokt ägg.
När hon slutligen insåg att hon inte skulle få vara död så satte hon i att skrika så förskräckligt att vi måste föra ut henne tillbaka till Klara.

Efter att det blåsts varm luft på henne tills F nästan svimmat av syrebrist var hon lite mindre död.

Hela dagen har vi hört hur hon har legat och mumlat historien om och om igen där i mörkret under Klara.
I natt är hon instängd i redet tillsammans med resten av familjen.
Hur kan hon påminna så mycket om Etty redan, fast hon är så liten.
//M


Lite senare, mycket mer levande. Här tillsammans med snäppet normalare Lycke. Dock har de båda precis smitit från Klara på den här bilden och ingen av dem kunde hitta in igen.

Dag 363 De blir inga å sa Asta (bestämt)

Efter cirkus 20 ägg, 2 ruvningar och 0 kycklingar började vi (jag) bli en smula desperat och stirrig efter kycklingar. Hönsen verkade inte så brydda trots kycklingbrist och jag verkade tydligen inte så o-brydd som jag låtsades vara. Ikväll blev det dock mycket firande när hönsgurun B ringde och deklarerade att vi, förutom att slå på barnkanalen och titta på ett program om kycklingar, skulle kunna komma och hämta en liten kycklingfamilj redan ikväll. Efter diverse segerdanser, främst från min sida, satte vi oss i bilen för att hämta hem en lånehöna och någon kyckling med äggsyskon. Hos B fanns ett par ägg och några kycklingar, med oss hem fick vi ovan nämnda ägg samt en kyckling. Till kycklingvakt utsågs farliga Asta. Hon ska tydligen vara en mycket duktig och erfaren kycklingmamma som nöjt adopterade grannhönans kyckling och ägg. Men i bilen på väg hem råkade farliga Asta bli lite åksjuk och hacka ihjäl kycklingen som antagligen inte alls uppförde sig lika fint och stilla som sina äggsyskon. Nu ligger farliga Asta i vårt hönshus och tänker över sina synder, kycklingen ligger i sin grav och de förskräckta äggen ligger under Asta. Förhoppningsvis i väntan på att kläckas. Nu ska jag bara snyta ut min hjärna efter att ha tänkt lite för mycket på kycklingen (döööööd *snörvel*) och sen ska jag försäkra våra egna hönor om att farliga Asta inte alls ska äta dem till frukost i morgon utan faktiskt kläcka fram bebisar. Dessutom är buren hon bor i extra förstärkt. Med stål och färgglada snören. Främst stål.



Här ligger Asta och försvarar sina adoptivägg.






nästa blogginlägg SKA handla om nykläckta kycklingar. Basta. *tillber hönsguden*


//F (inte fullt så farlig som lånehönan Asta)

Dag 171 b. Akta er för höken flickor!!

I en hönsflock nära oss, nåja tuppflock då, har höken slagit till.
Idag har det varit begravning.
Om den upplyftande ceremonin kan ni läsa här och samtidigt inse att det här sättet att umgås med djur går i familjen.
I hönshuset hade vi en tyst minut, ja inte Tuttan då för hon hördes som ett trumpetsolo, och det var ju högtidligt det också.
Ännu högtidligare skulle det ha varit om hon inte haft makaroner runt näbben.
//M