.JPG)
Nöden har tydligen ingen lag.
Till slut kom vi till en punkt där åtta tuppar i samma hönshus är ungefär sex för många.
För att göra en lång historia kort så är numera alla ungtupparna tuppänglar.
Jag har ännu inte varit ut och pratat med hönsen men Ramses vinkade glatt när jag gick till bilen, så han är i alla fall glad.
Rapport följer endera dagen.
//M
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
De e jobbigt men nödvändigt.De finns säkert en himmel för dom också.B
SvaraRaderaJag har bara väntat på det - ni höll ut länge. Längre än vi med fyra tuppar plus i höstas. En var vacker och fick tack vare sin skönhet och min verbala förmåga ett nytt hem, tre slaktades. Vad skulle man göra med dem sedan. "Det känns mindre oetiskt att äta upp dem än att bara slänga dem" sa min man. Så då gjorde vi det, med sås och potatis och gele. Det var inte helt okomplicerat - inte som att äta någon annans djur, men de smakade utmärkt. Och de hade haft ett fantastiskt, öm än något kort liv
SvaraRadera