Säg åt dem att stanna där för evigt! sa Emmi

Ju fler hönor som ligger inne i sina reden desto gladare blir Emmi, hon brukar gå efter hönsen när de är ute bara för att få förfasa sig. När Ramses bjuder (svarthönsen) på mask blir hon så äcklad att hon nästan hostar upp ett par hårbollar i huvudet på dem. Något katten i fråga förmodligen inte tagit i beräkningen är att det förhoppningsvis kommer komma ut kycklingar ur äggen, ganska allvarlig miss i kattplaneringen där må jag säga.

En sak hon och jag har gemensamt är dock att vi båda blir glada över ruvandet, av helt olika orsaker förvisso. Jag VILL faktiskt att det ska bli kycklingar av äggen, hon vill bara ha hönsen ur vägen. 

Jag har äntligen lyckats dela ut alla mina avelsägg och just nu ser det ut såhär:
Yrsa (dvkochin): 5 ägg 07.05 + 3 ägg 12.05 // kläckning 28.05 + 02.06
Tyra (holländska): 6 ägg 09.05 // kläckning 30.05
Silke (silkeshöna, nähä?): 3 + 3 ägg 21.05 // kläckning 11.06

Och såhär tror jag om den saken:
Yrsas 8 ägg (svarthöns) kommer säkert kläckas. Hon är duktig och vägrar lämna dem ur sikte. Förhoppningsvis blir de olika datumen inget problem, någon fjärde höna börjar säkert ruva och då kan hon få de 3 äggen som är ett par dagar efter, eller så ger jag dem till Silke/Tyra.

Tyra uppför sig exemplariskt och hennes 6 ägg (svarthöns) kläcks kanske. Hon rör sig inte ur fläcken (bokstavligt talat, jag undrar om hon kanske dött och stelnat). Hennes ägg hade lite otur i början eftersom jag lade dem i ett rede hon inte ville ligga kvar i, nu bor de på tredje våningen. Föga kycklinglämpligt men i alla fall lämpligare än att inte bli ruvade alls. Förhoppningsvis blev de inte skadade av allt velande de första två dagarna.

Silke började ruva ordentligt idag, hon har fått de 3 sista stackars svarthönsäggen som jag sannerligen undrar om kommer kläckas, de har stått svalt och blivit vända 2 ggr per dygn men det är ändå en månad sen de lades, så vi får väl se. Som backup-plan fick hon även 3 av sina egna ägg att ruva på, de torde vara renrasiga silkesägg eftersom Ramses inte alls bryr sig om henne. Han har bara ögon för sina svarthöns han, och kochinsarna då förstås. Hennes egna ägg är nog i rätt fint skick eftersom Falcon skuttar på henne titt som tätt, jag får bara hålla tummarna för att Ramses faktiskt är så ointresserad av henne som han ger sken av, jag vill inte ha några bastardkycklingar.

Falcon och Silke

//F, ovanligt tråkig, som kompensation tycker jag ni ska läsa det här skojiga inlägget om tjuvvärpare som KoolaViola skrivit.

Ramses är gud, sa Falcon

Vi är alla lika barnsligt förtjusta över att det äntligen kommit snö. Jag och Bente är helt eniga om snöns storhet och detsamma gäller de flesta jag känner. Undantagen är nog hönsen samt Koola Viola, de föredrar gräsmattor i december. (men de har fel)

Hönshuset är i alla fall isolerat och inpackat i trasmattor, något som jag tycker att borde räcka för att hålla kung Bore på avstånd. Tyvärr ser katten sin chans att hämnas sommarens oförrätter nu när det har blivit vinter. Hon ägnar dagarna åt att manipulera hönsflocken. Varje gång jag går till hönshuset möts jag av en hånflinande katt som ligger tryckt mot den stängda luckan, eller mot ett fönster. Hon ligger där och väser fram (sanna) lögner om hur hon får sova under täcket på nätterna och ligga på det uppvärmda hallgolvet på dagarna, hon försöker förpesta deras sinnen. Ramses, som närmast är att betrakta som vis numera, petar bara in slören i öronen och låter bli att lyssna på hennes kluvna tunga.

Emmi är en bråkig katt bråkig katt, Emmi är en bråkig katt bråkig kaa-aatt (någon som känner igen melodin?) 

Lille Falcon däremot, som fortfarande är ung och grön, han tror vartenda ord hon säger (förvisso är det ju sant men man behöver inte lyssna för det!). Han drömmer om uppvärmda golv och täcken att sova under. I praktiken har han ingen aning om vad någotdera är, det förstod jag redan här om dagen när han påstod sig vilja ha Whiskas - kyckling i gelé till frukost istället för hönspellets. Men trots att han uppenbarligen inte förstår mycket av vad katten lurar i honom förstår han tillräckligt mycket för att bli avundsjuk.

Falcon spetsar öronen för att höra vad Emmi viskar om utanför fönstret

Till råga på allt har han blivit hes, han säger numera “voff” istället för “kluck”. Och det må låta manligt men det ger honom sannerligen vatten på sin tjat-kvarn. Igår skrek han med fasa i rösten att han var alldeles BLÅFRUSEN!!!!, efter en närmare koll konstaterade jag snabbt att det berodde på att han är av rasen silke, och att dessa ska ha blå hud. Hur som helst ignorerade jag holländska Tyras illvilliga fniss uppifrån en sittpinne och installerade istället värmelamporna åt dem.


"Voff" säger tuppen, det ska jag komma ihåg att lära syskonbarnen nästa gång de hälsar på. Hans höga Silke hon säger ingenting hon, och inte bryr hon sig om katten heller.

Ramses kände genast igen ljusinstallationerna och skrockade förnöjsamt fram ett “kockkockkock titta flick-ick-ick-or, jag har installerat julbelysningen åt er, se så fint stjärnorna tindrar”. Hönsen “ooh-ade och aaaah-ade” givetvis en lång stund åt sin fenomenale tupp, de var mycket imponerade. Mest imponerad var Falcon men så har han också Ramses högst upp på sin lista med individer han beundrar.


Falcon och hans stora Idol, ibland försöker han få sova under Ramses värmande lockar men Ramses själv brukar reservera den platsen för någon av hönsen.

När Ramses provtryckt lampknappen ett par gånger och sett till så att allting fungerade vågade Falcon den fege även ta med sig sin höna till lamporna. Och när han med tindrande ögon deklarerade att Ramses fått sooolen att lysa återigen lade han sig förnöjsamt på rygg med benen i vädret för att sola magen.

Åsynen av en lite oproportionerlig silkestupp som förnöjsamt värmde sig i det röda lampskenet var helt klart för mycket för katten i fråga. Sist jag såg henne låg hon i badrummet och försökte tvätta sina ögon med tvål.



Tyra fortsatte skämta om blå hud för allt vad hon var värd heela natten lång. (och det lär bli en lång natt eftersom lamporna gör att de inte somnar utan sitter uppe och rumlar istället)

//F, tydligen vid liv

Aaaaj, sa Tuva

Jag har fortfarande inte pratat ordentligt med hönsen om hur det känns nu när tupparna ”flyttat” bara ilat förbi och öppnat och stängt.

I rena brådskan råkade jag stänga på Tuvas stjärtfjädrar så nu har hon tre färre, dom sitter kvar under luckan.
MEN
Till middag idag hade vi ungtupp i god sås med gelé och potatis. Alltså, dom andra sa att den var god. Jag hade lika gärna kunnat äta en oanvänd Pampers.
Det var verkligen svårt för mig att äta upp lille Tyke. Min modiga lilla tupp som försvarade hönsgården mot skator.
Som sagt dom andra tyckte det var gott.
En annan som tyckte att det smakade utsökt var katten. Inte nog med att hon smaskade så det hördes till hallen hon småskrattade dessutom under hela måltiden.
Roligt att göra henne glad då hon verkligen har respekterat hönsen, ja man kan nästan säga att hon har tyckt att dom har varit direkt obehagliga.
//M

Här är 3 av 6 tuppbröder i full färd med att förfölja och gala åt katten i fråga, skrattar bäst som skrattar sist fnissade Emmi med munnen full

Barnsligt, sa Ramses

I den något omväxlande väderleken har hönorna och jag varit ute och lekt med varandra.

Jag lekte ’plantera lite glömda blomlökar’ och dom lekte ’hitta löken’.
Inte helt bra kombination.

Sen lekte vi kurragömma med katten, men det blev för äckligt för katten så hon gick in.
Dagens favortilek var i alla fall hoppa i höstlöv.
Den kan jag rekommendera.
Jag bar in nedfallna löv in i hönsgården och det väckte den värsta sprättlust jag sett.
Det såg ut som en tornado där inne, när alla skulle sprätta samtidigt.

Ramses tyckte att ungdomarna blev för vilda så han tog med sig två hönor och gick in i hönshuset för att diskutera ägglossning eller något annat viktigt.
//M

Varför har du så stora tänder katten? Sa tvillingtupparna

Tvillingtupparna ligger ute och steker

De senaste veckorna har vi nästan dagligen mötts av en hånleende strykarkatt när vi gått ut till hönsen. Den är lite som hackspetten i Kalle Ankas jul fast ondskefullare. Den kikar upp och den kikar ner och den kikar under och den kikar över och den kikar genom i förhoppning om att få sig en höna eller kanske rentav två. På dagarna rapar den Ingeborgfjädrar och på nätterna bryter den sig in i soptunnan för att vi ska förstå vad den är kapabel till.

Ramses vill inte tänka på katter utan vill hellre att Greta ska värpa på hans nya fina ställe

Som psykisk motåtgärd låter jag motorsågen och gräsklipparna stå så att de syns tydligt, jag funderar även på att klistra upp stora bilder på bulldoggar runt hönshuset. Katten bara hånler och kommer tillbaka gång på gång. Och jo jag medger att det är svårt att tro att det är en katt som ätit upp både Ingeborg och Lycke för oss. Men vi är tämligen säkra på att det är han som är förövaren.

Pga ovan nämnda asrede får hönsen bara vara ute under sträng uppsikt, något de INTE gillar då de vill vara ute jämt jämt jämt. Igår när alla hönor utom tvillingtupparna gått in i hönsgården igen gick jag in i huset en snabb sväng för att göra något viktigt, dricka ett glas cola eller så. Givetvis sveper jag mitt glas så fort att kolsyran bubblar i näsan för att hinna ut igen och vakta mina små tuppar. När jag kommer ut igen ser jag en av dem en bit ner på gården varpå jag ropar för att de ska komma till mig. “mÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄh” hörs genast inifrån en närliggande buske och ut tumlar *trumvirvel*
Djävulens avkomma strykarkatten (11:e september till ära utklädd till terrorist), den formligen spottar ut tvillingtupp(dvärgtvillingtorn?) nr2 och bränner sedan iväg mot skogen för allt vad dens avskyvärda mördartassar är värda, vi har rutinen inne vid det här laget så han vet ungefär hur vänligt inställd jag är till honom.

Syskonen nästan svimmar av avund när de får höra den spännande historien

Hade det inte varit för att jag måste bära in tvillingtupparna till hönsgårdens skyddande murar igen hade jag nog jagat efter den med gräsklipparen (nåja). Den utspottade tuppen hade aldrig varit så upprymd förr. Det gick nästan inte att få tyst på honom. När jag släppte ner dem bland de andra hönsen igen struttade de stolt till sina bröder som var gröna av avund för att skryta om den senaste bravaden.

“jag skulle preciiis till att bända upp käftarna på honom och hacka ut hans hornhinnor när majsmänniskan kom och förstörde allting blabla näääe jag var inte ett dugg rädd för jag är så stark jajjamen *spänner en tvivelaktig muskel* och dåå blabla sa jag och blablabla då sa han och katten bara blablababla har jag nämnt hur modig jag var förresten ser ni den här blöta fjädern det var där han dreglade jojjomensan”

Berättamerberättamer

//F, numera fientligt inställd till allt utom vår egna lilla katt

Tuttan och jag går och lägger oss, sa Ramses

Här går det undan!
Känner mig som en amerikansk tv-series sammandrag.
Förra veckans episod: Vart tog Ingeborg och tuppkycklingen vägen? Varför gol Flora? Vems är den grå katten?
Se den spännande fortsättningen i Hönsflocken i kväll!!

När det visade sig att lilla gulle-Flora var en man blev allt väldigt konstigt.
Först konsulterades Hönsexpert B och vi gjorde upp en plan.
Steg ett, adoptera bort Flora till någon med silkeshöns.
Det försökte jag med, jaha och då hade den damens lilla silkeshöna dött mitt i allt.
Steg två, ringa till Hönsexpert B igen och nästan gråta.
”Ja men då kan du få en av mina silkeshönor” sa hon.
Där svimmade jag lite av lycka.

När jag kvicknat till två dagar senare for jag och hämtade en bedårande fröken eller kanske fru och inte nog med det, hon hade en dotter med sig i boet eller vad det brukar heta.
Hela vägen hem satt dom i kattkorgen, bak i bilen, och pratade.

Jag bestämde mig raskt för att döpa om Flora till Falcon, för man måste ha ett ordentligt namn för att uppväga att man ser ut som ett angoranystan.
Lilla frun heter Silke och dottern som följde med heter Tuva för så ser hon ut.

Med ganska höga förväntningar på Falcon släppte jag ut dom två fluffen och vad händer.
Kochinhönsen blev arga, småtupparna började mopsa upp sig, Ramses sprang runt som besatt och begrep ingenting.
Svarthönan Vera som är vänligheten själv hon tyckte att Silke var lite oredig i håret och försökte städa upp henne på huvudet, men väldigt försiktigt.

Mitt i allt detta kaos så gick det upp för Falcon/Flora att han var en tupp och då började han bjuda Silke på allt möjligt ´gott´ som han hittade på marken.
Det var hasselnötsskal som legat i jorden i åratal, gamla pinnar, torra melonskal och små stenar.
Silke som kommer ifrån en hönsgård där det vankas gourmetmat trodde inte sina ögon och lade sig med ryggen till och blundade.

Ställningen vid läggdags i kväll var att småtupparna hade lärt sig veta hut, det är lite osäkert med kochinhönsen om dom kan låta henne vara.
Ramses gick i alla fall in och la sig med Tuttan, han tyckte att dom andra var för tröttsamma.

Silke och Tuva får sova i en egen kupé i natt och i morgon ska jag låta silkeshönsen vara för sig själva och bli bekanta medan det blir frigång för resten.

Missa inte den spännande fortsättningen som det brukar heta.
//M

Dag 333. Farliga höns, en studie i 3 delar.

Inga kycklingar än så Greta skuttade (rullade stelbent av) äggen för att ta sig ett bad. Under tiden bestämde sig katten Emmi för att övervaka hela projektet och gick för första gången någonsin in i hönshuset, krälandes genom hönsluckan och ställde sig sedan ivägen för en plötsligt väldigt upprörd Greta. Greta blev så indignerad vid åsynen av en, som hon högljutt uttryckte det: "kofläckig KA-KA-KA-KAAAATT", precis bredvid sina egna gullevullepluttesnuttfavoritägg. (Det sista var svårt att höra säkert om hon verkligen sade, men jag tror det var vad hon menade). Emmi förstod då rakt inte varför den pinsamma hönan vrålade så högt så hon tog istället ett nonchalant steg närmare äggen med nosig uppsyn. Detta fick den annars så blida Greta att vilja begå mord. Således anföll hon kattstackaren vilt skrikande och slitandes i hennes svans.


Tjena hönan, jag vaktar dina ägg litegrann




En inte helt timid Greta öga mot öga med fienden



Greta kommer högst antagligen bli värvad av Hell's Eagles snart




Jag tror det kommer ta minst ett år till innan Emmi avlägger en artighetsvisit i hönshuset igen.

//F (M är förresten på stugan och ympar träd)

Dag 214. En undulat, ta mig katten!

Katten har det riktigt jobbigt nu.
Hon är en riktig fågelvän, säger hon.
Hon skulle så gärna ställa upp och plocka ägg.
Hon gör vad som helst för att få komma in i hönshuset och kika.

Häromdagen hade hon huckle och liten korg på armen, men inte ens det gick hem.
Hon ligger under hönshusgolvet med örat emot för att höra vad vi säger med snäll röst till hönsen.
Hon skulle med glädje smaka på hönsmaten - om hon bara kunde klämma sig igenom nätet.
Hon har försökt övertala Klara till en promenad i armkrok längs stigen till komposten men blev utskälld av både oss och tuppen.

Nu har hon hittat en liten kompis att öva på.
Det dök upp en ny undulat i huset.
Han sitter i karantän i sonens rum och skriker allt vad han orkar till nedre våningen, där undulaternas befrielsefront huserar.

Katten, som har fattat att allt som är inomhus och rör sig är förbjudet att sätta klorna i ( ja utom förskolebarn då som hon klipper till när hon tycker dom blir tröttsamma), har valt att bli den lilla fågelns mentor.
Hon ligger hopkurad intill buren och ler vänligt och spinner.
Kläm på lite Buttis så kanske det kommer ett ägg säger hon förväntansfullt.

Lille Buster, som undulaten heter, har låst in sig med dubbla knutar i buren och sprutar upprört mat genom gallret ut över skrivbord och allt annat inom två meters radie.
Sonen – han har flytt till lugnet och ron hos tupparna i skärgården.
Och jag ska sätta upp en spegel i golvhöjd så hon får se att hon inte är en fågel.
//M

Dag 178. Katt i gelé

Den där råttan har stört mitt sinne så in i norden.
Jag har tänkt och tänkt lite till.
Nu alltså, så har vi en minkfälla uppspänd utanför hönshuset inne i hönsgården.
Ramses och flickorna har utegångsförbud.
Annars skulle Ingeborg vara den första som gick i den fällan.
En sån fälla dör man inte i utan man blir instängd utan att skadas kan jag ju säga - ifall råttornas befrielsefront har några synpunkter.
Så här långt allt väl, det finns inte ett spår av råttan. Det har kommit snö så man kan lätt kontrollera vad som har gått förbi hönshuset.
Hittills har jag kunnat se att Bambi i olika storlekar har passerat.
Katt i gelé, höll jag på att skriva.
Sen några obestämda, kan vara vildsvin, björn eller antilop, vet inte så noga hurdana spår såna har.
Men ingen råtta.
För att peppa hönsen, men mest mig själv gick jag och pratade med dom en stund i dag.
Ramses visade vilken bra värmelampa han har satt upp till flickorna.
Jasså, sa jag och sänkte den lite för jag satte den lite för högt igår.
Jojo, sa Tuttan den mannen tänker då på allt.
Klara tittade upp från sin stickning, hon stickar en overall till Ingeborg som nu har färre fjädrar än en tennisboll eller kanske pingisboll.
Kycklingflickorna hoppade i halmen och utanför fönstret satt en arg talgoxe som bultade på fönstret och ville in.
När jag gick därifrån började det snöa igen och det var så tyst, så tyst i skogen.
Jag nästan smög för att akta mig för råttan.
Då kastade sig katten fram bakom hörnet för att skrämma mig.
Det blir ingen gelé ikväll!!!
//M

Dag 175. Skarpt läge

Ojsan, ojsan har jag sagt varje morgon när jag har sett den lilla högen av smulad isolering ligga nedanför den ordentligt stängda hönsluckan. Dom små talgoxarna är verkligen ihärdiga i sin kamp att få flytta in hos hönsen. Ha ha.
Men i morse, minsann, hade talgoxarna motats bort av minst en örn såg det ut som på storleken den smuliga högen hade.
När jag lite imponerat och bekymrat sopade bort högen såg jag till min värsta förskräckelse att det var råttskit bland smulorna.
Nu finns det ju två saker jag har riktigt obehag av och detta djur är det ena.
Det är krig nu.
Jag har lärt hönsen karate på eftermiddagen, jag har visat Ramses var kniven i skåpet är.
Jag har berättat för kochinmaffian var det finns hammare och spik.
Jag visade Tuttan var silvertejpen ligger men då råkade hon få syn på korngrynspåsen som står bredvid och tutade så glatt att Ingeborgs näst sista fjäder ramlade av.
Den tejpade jag fast med silvertejpen *nä skoja bara*.
Ingeborg lovade att titta åt alla håll hela tiden hela kvällen och hela natten.
Det tog vi i hand på varefter hon kröp in under Ramses mage och somnade.
Det är ingen ordning på den hönan.
Inte kan jag ju hoppas på kattskrället heller hon äter ju bara sån som ligger i geleeeeè säger hon.
Det är ingen ordning på den katten heller.
//M

Dag 145 (igår) Konsten att bygga

Gårdagen ägnades åt att bygga lekplatser åt prylbögsgojorna.
Eftersom det blir hejdlöst skräpigt i huset när man släpar in en halv skog och en mängd vapen som skulle få en snickare att gråta av avund (nåja en borrmaskin, en hammare och en såg) höll jag mig utomhus med bygget.
Jag hade i förväg förberett allehanda material som skulle användas. En bottenplanka hade noggrant valts ut och torkats flera dagar, pinnar hade kapats, spikar hade införskaffats och en provisorisk arbetsplats hade tillverkats.
Eftersom hönsen var kramsjuka tyckte jag de kunde få komma ut medan jag höll koll efter rovfåglar.Jag tänkte mig något i stil med en flock nöjt skrockande hönor och mig, visslandes och ivrigt byggandes.


Den pyttelilla svarta pricken är Ramses. Den osynliga beige fläcken till höger om Ramses är Tuttan. Och den obefintliga pricken lååångt bakom är Ingeborg.
De övar sig på att gå vilse.



Det var dock inte riktigt verklighetsenligt.
Till att börja med ville Ingeborg tappa bort sig. Vilket hon gjorde med bravur. När Ramses insåg att hans favorithöna försvunnit tappade han nästan kammen av förskräckelse. Stora skallgångskedjan inkallades (Ramses, jag och katten) och vi gick på gemensam hönsjakt.
När vi gått flera decimeter i fel riktning kikade Ingeborg fram ur en hink. Ramses blev så till sig av glädje att han nästan sprang ikull mig och katten på sin väg mot en mycket nöjd Ingeborg.

En återfunnen Ingeborg som funderar på vart hon nu ska gå och försvinna. Kanske in under bilen (igen) och låtsas som hon inte hittar ut (den här gången heller), för att till sist föreslå en del viktiga ändringar under bilen så den börjar gå fortare. Det enda hon behöver är en rejäl borrmaskin.



När det lilla problemet var avstyrt tänkte jag mig att jag skulle få börja jobba. Det var dock ingen annan än jag som tyckte det var en bra idé. Något som hönsen tyckte var en bra idé var att jag skulle gräva lite mask åt dem. Eftersom jag har världens sämsta karaktär när det gäller tjatiga djur grävde jag raskt upp ett hål i marken och hönsen så de skulle kunna äta sig feta på de tre babymaskarna som fanns där någon stans.

Ramses har koll på sina damer. Jag har varken koll eller damer.



Och efter det blev katten kelsjuk. Kelsjuk på hönor. Hon slängde sig entusiastiskt mot Ingeborg som förvånat backade undan varpå jag bestämde mig för att avstyra framtida situationer där katten bestämmer sig för att gå steget längre och SMAKA på hönan. Detta gjordes genom att argt fräsa och springa efter en skärrad katt.Detta tyckte hon egentligen var roligt men uppenbarligen blev hon så generad över att hönorna såg hennes misslyckande att hon höll sig på avstånd i nästan en halvtimme.

Etty är då inte rädd för katter. Annat än när hon ser dem.



När jag ägnat ungefär en timme åt detta och inte kommit längre än att jag lagt upp plattan på den provisoriska bänken gnuggade jag händerna och såg framför mig hur jag om fem minuter skulle ha ett slott där det tidigare varit en träbit.
När jag vänder mig om ser jag dock tre förtjusta kycklingar som springer ikapp på min noggrant utvalda och väl torkade undulatplattform.Muttrandes fula ord som varken Ingeborg eller bloggläsare bör höra bytte jag genast ut den fina hönsskändade plankan mot en rutten bräda.

Tuttan börjar få ordentlig koll på vingarna nu när alla fjädrar växt ut. Hon ägnar sig således åt att svepa som en örn över fälten. Fast egentligen hoppar hon från stubbar.



I denna stil fortgick arbetet ytterligare en timme, hönsen ville titta på än det ena en det andra. De ville jaga katten (som drabbats av tillfällig hönsfobi sen den pinsamma händelsen tidigare på dagen) De ville pröva sågen och borrmaskinen, de ville lägga sig i huruvida man skulle spika fast pinne ett eller två först, och i så fall vilken vinkel är mest gynnsam? De ville pröva hammaren (på katten) och de ville provklättra gymmet en gång till. Men det kände jag att det fick vara nog då jag redan bytt ut diverse delar för att de envisats med att hönsbacilla på alla mina värdefulla undulatdelar. Så då fick de gå in. Ramses och Ingeborg gick lydigt in i hönshuset, Tuttan tutade förnöjt så länge hon fick åka i famnen.
Men kycklingarna är fullkomligt hopplösa. Klara likaså.
De sprang än hit och en dit, det slank ner i diket (för ingen hade de som köörde), de skrek av skräck över att behöva bli burna (trots att de gillar att sitta i famnen i normala fall). Tillslut delade de på sig och försvann som yra höns åt olika håll.
Tillslut vände jag dem ryggen, varpå alla fyra kikade fram bakom en stock och kocklade att de ån-ån-ångraade sig och ville in-in-in-in-in innan räääven kommer.
Då kunde de minsann organinsera sig på ett rakt led i väntan på att få åka hiss in.Något säger mig att de inte var fullt så panikslagna som de först låtsades.

Klara NÄ-Ä vill aldrig göra som hon blir tillsagd.



Är någon intresserad av resultatet finns det här.

//f

Dag 94. Värsta daggmasken

Som en utmärkt ursäkt för att slippa städa mer i källaren, tyckte jag att jag hörde Ramses ropa på mig från hönsgården.
Kokokooom hördes det.
Jag sökte genom kylskåpet på jakt efter något mumsigt ätbart för att ytterligare ställa in mig hos hönsen och hastade ut med burkmajs och krossat korngryn. Det är så roligt med höns, dom blir alltid så glada åt lite mellanmål.
För att förena nytta med nöje bestämde jag mig för att gräva upp en bit av mitt hopplösa jordgubbsland och tänkte att här kommer jag nog att få sällskap.
Icke, dom kollade myror under en hassel. Till slut tog jag Ingeborg och bar henne resolut till landet, där hon lydigt sprättade runt och hittade en mask som var lika tjock som en prinskorv. Den åt hon upp med visst besvär och vår katt Emmi som iakttog henne såg ut som hon ville spy. Själv mådde hon tydligen lite konstigt också för hon stod och svajade hit och dit en stund och brydde sig inte om att det låg en mask till bredvid henne. Efter det gick hon bort från landet till dom andra hönorna som låg och solade sig med tuppen och där föll hon snarkande i sömn.
En rolig sak med dagens utepromenad var att när Ramses tyckte att det var dags för hans flickor att gå in så bar han in en stor skalbagge i hönsgården och fick på det sättet med sig två av hönorna, inte Tuttan för hon ser inte så bra och inte kycklingarna för dom hade hittat en spännande stubbe som man både hittade mat på och som man kunde flyga upp på.


Pompedipom


Jordfräsarna är i farten


Ingeborg går med hööga benlyft



-M

Dag 40. Vildhöns

Idag var det ett strålande väder och Klara verkade sällsynt uttråkad av att vara hemmafru. Således bestämde vi oss för att spärra av ca ¼ av hönsgården och bygga en lekhage för Klara och kycklingarna. En gammal korg hittades, kycklingarna stoppades in i korgen med milt våld och under högljudda protester av både Klara och kycklingarna. Eftersom Klara inte var sansad nog att följa den pipande korgen ut ur hönshuset och in i lekhagen mitt under pågående barnarov fångades även hon in och släpades ut. Väl ute blev hon och de små fjunbollarna så förtjusta över naturupplevelsen att alla oförrätter snabbt, om inte förläts så åtminståne förträngdes, av den lilla familjen.

Ramses vill hälsa

Kaxi

Mi låg på andra sidan gallret och ogillade hönsen det värsta hon kunde.

Klara håller koll på allt från skator till irriterande katter.

Grobi

Grobi och Etty myser med Klara

Efter detta lyckade projekt kände vi oss dumdristigt modiga och bestämde oss för att på darriga ben släppa ut den käre Ingeborg ur hönsgården för att vara med och trädgårdsarbeta. Ingeborg fullkomligt älskade alla spännande buskar och snår som fanns överallt och hon byggde sig raskt ett litet bo mitt i trädgårdens finaste liljor. Stärkta av att vår älsklingshöna inte försvunnit in i skogen det första hon gjorde vågade vi oss på att släppa ut Ramses och Tuttan. Ramses blev hejdlöst förtjust och skrockade nöjt när han insåg hur fantastisk han var som skaffat fram en jätteträdgård åt sina favoritflickor. Han sprang världsvant runt och visade alla sevärdheter för sina damer som följde honom tätt i hälarna och ooh-ade och aah-ade åt alla hans fantastiska upptäckter. Bland annat hittade han det perfekta stället att sola på, där trillade alla tre ikull som berusade svanar och låg sedan med vingarna rakt ut och benen i vädret en lång stund.

Djungelhönan Ingeborg

Solbadande drullputtar

Någon som inte njöt fullt lika mycket av hönsens äventyr var katten Mi, hon blev så till sig i sina försök att inte skrikande sätta tänderna i de solbadande broilrarna att hon istället anföll mig. Men jag förmodar att jag också skulle ha behövt ta ut mina aggressioner på någon om jag var katt och det stod två irriterande kärringar som hotfullt berättade för mig att jag skulle bli doppad i en vattentunna om jag så mycket som krökte en fjäder på de pinsamma hönsen.
- frida

Dag 21. Regn

Det gick marginellt bättre att släppa ut dem idag, Ramses hittade ut själv men virrpannorna fick vi putta ut. Väl ute började det regna, jag tyckte de skulle gå in men de sa att de inte hade ett dugg ka-ka-ka-kallt de ville gärna stå ute och äta frön sa de.
Så jag inredde två lådor med mysigt gräs i istället. Ramses blev lite glad och släpade ut gräset ur lådorna.
Vid åttatiden hade Ramses vandrat upp och ner för stegen ca 87 gånger och lockat på sina två förvirrade damer. Ingeborg tänkte nog nästan förstå vad han ville men varje gång hon skulle gå upp för stegen råkade hon få syn på ett mumsigt grässtrå så hon måste stanna och äta. Tillslut gav vi upp och slängde in hönsen, Ramses galopperade tacksamt in det fortaste han kunde.

Vi har även stylat kycklingboet, jag hade turligt nog en förhållandevis stor undulatbur som både rede, höna och kycklingar fick plats i, detta täcktes med trevligt gräs och kanterna isolerades så de inte skull frysa. Hittills har inga fler kycklingar tittat fram, men de andra är nog för små för att kika fram än. Katten och Grobi fick i alla fall kycklingmat de luxe som M tillagat. Mycket uppskattat.

Inga ägg idag fast jag tjatade så. Tuttan har dock mumsat i sig melon för glatta livet.