Hönsflocken: Sommarstugan

Visar inlägg med etikett Sommarstugan. Visa alla inlägg

onsdag 24 augusti 2011

Och var är majsen, sa Tyra

Hur ska det här gå?

Jag hinner knappt prata med hönsen så mycket som jag ränner och far.

Dom är ju vana med ett litet morgonsnack vid nio-tiden på morgonen och att bli utsläppta ur hönsgården.
Så är det på ön vid världens ände på somrarna. Så är det lite förmiddagsumgänge vid kaffet på trappan och sen kanske nåt barn kastar ut några goda smulor från verandafönstret. Mitt i allt blir det diskning utomhus och där gäller det att passa på ifall det tappas nåt intressant på marken. När det var nästan mörkt och mitt i natten kom dotter hem från sin skärgårdsrestaurang med goda, goda kompostrester och Tyra var vaken varenda kväll och väntade på att plocka majskorn bland resterna. Sen gick hon nöjd och la sig med majs mellan tänderna.

Nu susar jag in till hönsen och gör en morgonkoll innan jobbet och när jag kommer hem får dom gå fritt till sängsdags. Men bara om jag är hemma på kvällen annars kanske räven eller mårdhunden eller nån farlig främmande katt dyker upp och då får dom vara instängda.

Hur kul kan det vara.
Så fort jag visar mig ute så ropar dom på mig. Det är väl en tidsfråga innan dom buar.
//M

Hur blir det med majsen, sa Tyra

söndag 15 augusti 2010

Syrsor e gott, sa Måsart

Visst lever vi, men i ett IT-mörker. Ute vid randen av horisonten där världens ände är.

Hönsen är solbrända och fina. Ligger under buskarna och svettas, badar sig under rosorna där jorden numera ligger bar. Dricker vatten ur små kärr på berget – kärr som vi lagar med hjälp av slang, för regn är något som vi sett mycket lite av denna sommar.

Tyra och Vera dom har anslutit sig till diskningsgruppen, efter det att dom kom på att det kan vankas ett o annat i det uthällda diskvattnet bara man kollar noga i blomlandet dit vattnet hälls.

När Tyra lär sig flyga rakt upp och inte bara en meter ovanför marken då ska hon sitta på kanten till diskfatet säger hon. Nu har hon hand om fördisken enbart och den sker på marken.

Den enda lilla kycklingen som kläcktes i juni blev en silkes nånting och är större än Tyra redan. Den får heta Måsart till dess att vi vet vad det är, det kanske blir bättre än när den förra fick heta Flora tills den gol och raskt döptes om till Falcon.

Men Måsart, som har tre mammor, dom har hon/han inte alls tid att bry sig om för det som började med ett lite stillsamt jagande av långsamma malar i början av juli har nu utvecklats till en otrolig skicklighet i att springa fast fjärlar och andra flygfän och äta upp dom.

Nu när det blev syrsa-säsong så kan man se Måsart komma i väldiga skutt genom gräset för att hoppa fast nån fet syrsa som omväxling. Det är lite som häcklöpning faktiskt.

Riktigt underhållande.

//M

onsdag 15 juli 2009

Du e min mamma också, sa Kajsa

En kort rapport om läget i skärgården.
Hönsen är nu på sommarnöje.
Eller nöje och nöje, Ramses och jag tycker att det finns för mycket måsar.

Särskilt när det myllrar av 9 kycklingar som går ner i en måshals på ett svälj.
Jag fick lov att ta alla mina trastnät och spänna upp mellan träden för att kunna dricka en endast kopp kaffe i lugn och ro utan att få nackspärr genom att stirra upp i luften åt alla håll samtidigt.
Det vilar nu en trevligt grön skymning över gården och jag går hukande omkring.

Lilla Tyra är lika rolig som Ingborg, så nu har jag två knasbollar som hänger mig i hälarna och kollar vad jag gör samt följer mig till utedasset.
Tuttan lever fortfarande och skriker för full hals så fort jag kommer ut på morgonen.
Flora kan inte bestämma sig vem hon ska hänga med men det är mest Vera och hon som irrar runt i enbuskarna på egna äventyr när dom andra försöker bilda flock med Ramses. Flora har inte lärt sig prata som en höna ännu utan hörs som en liten kyckling fast hon är lika stor som svarthönsen.
Hon är så vansinnigt söt.
Ja och så kochinmaffian då, dom har ju sina kycklingar, utom Kajsa som får vara med Klara och hennes lockiga flock. Ibland tror Klara att Kajsa är liten ännu och matar henne också när hon hittar nåt fint. Det tycker Kajsa är underbart. ”För du e ju min mamma också” säger Kajsa och suger in masken som om den vore ett spagettistrå.
//M

lördag 2 augusti 2008

Dag 71. Äntligen uppdatering

Nu har det varit fruktansvärt dåligt på uppdateringsfronten. Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på som lämplig ursäkt men först var vi i Sverige och sen for vi till den interetlösa stugan.

På stugan hade pappan, svågern och lillebrodern byggt en jättefin hönsgård! Den måste vara nästan dubbelt så stor som vår hemmagård.
Hönsen fick åka undulatbur och kattbur till stugan. Katten fick åka i en annan kattbur. Blommorna fick åka i sina krukor och sakerna åkte i sina väskor. Undulaterna var turligt nog hos en barnvakt.
Ramses opponerade sig först en smula mot att sitta instängd i en bur men när han fick Tuttan och Ingeborg med sig mindes han plötsligt att han hade hittat ett större boende och det var dit han skulle transportera sina flickor.
Klara och Kycklingarna var rätt nöjda i sin kattlåda de med, men det var hopplöst att få in dem. Varje gång man fått fast en kyckling och skulle stänga in den hade de andra klättrat upp längs kanten beredda på att kasta sig ut varje gång luckan öppnades. Tillslut var alla paketerade och vi åkte iväg.
Hela resan var faktiskt väldigt odramatisk. Men när vi kom fram värpte Ingeborg ett ägg! Vi (och främst Ramses) blev oerhört stolta.
Havsluften verkade för övrigt ha en hejdundrande inverkan på äggproduktionen. För hon och Tuttan klämde ur sig 13 ägg på 7 dagar.
Tuttan som hittills värpt 3 ägg på 7 veckor var verkligen i sitt esse och en riktig äggkulspruta.

Kycklingarna växer ju som galningar (alla utom Etty som fortfarande är en pygmé) och Kaxi har blivit en liten tupp. Förhoppningsvis är han den enda tuppen men han har gärna tuppslagsmål med Katten och Grobi, detta är ju lite oroväckande men jag låtsas att han har en smula krigstokiga systrar bara.
Klara blänker som en polerad pärla och har överutvecklade lårmuskler. En riktig skönhet är vad hon är.
Någon som inte är fullt lika vacker är Ramses. Ingeborg är säker på att hans fjädrar ska vara släta så hon putsar och sliter och putsar tills han blir alldeles kal. Vi måste doppa honom i stoppochväx eller något annat äckligt så fort som möjligt.
Nu är jag hemma med undulaterna men hönsen och den övriga befolkningen är kvar på stugan. Så det lär bli klent med uppdateringar ett tag framöver också.

Tuttan har blivit så fin nu, röd kam och mycket fjädrar