Rosenknoppsdöden och ruvningstjatandet

Hos hönsen råder bråda dagar trots att ruvningen nu är över för den här gången. Svarthönsmaffian äter tobaksplantor och plundrar tomatodlingarna (ja, jag vet att tomatplantor är giftiga men svarthönsen vägrar lyssna på det örat. De lyssnar inte på något öra.), Ture försöker övertala Klara att börja ruva igen, Klara försöker övertala oss att hon visst är i skick för ännu en ruvning, Beda&Viola tjatar om "meeer godis" och Margareta är mera nöjd med att ha lyckats drilla svarthönsen till lydiga små fotsoldater. I undulatvoljären jagar Marta och barnen fjärilar med varierande framgång.

"Mums spröda rosenknoppar som är vår favorit! Jag tar en till."

 "Har du någon ost??"

"Jag är hemskt hemskt sugen på ost nu. Det riktigt kittlar i tårna så sugen är jag."

Inne i det nya hönshuset bor Bodil och kycklingen alldeles för sig själv. Något som alla andra är oerhört avundsjuka på eftersom de sover i ett allt ruttnare träskåp....

"Ge oss hönshuset!" "Ge oss hönshuset!" "Ge oss hönshuset!" skanderar svarthönsen i dagliga protestparader.

"Nej jag har inte sett kycklingen har jag sagt! Vaddå vad har du under vingen? Ingenting! Inte en kyckling i alla fall"

"HÄR ÄR JAG HÄR ÄR JAG!!!!!!!"

"VAD HAR DU FÖR NÅGOT ÄR DET ETT JÄTTESTORT KYCKLINGGODIS????"

"HOHOOO VAD HAR DU DÄR INNE ÄR DET KYCKLINGGODIS DU HAR????"

Sen tog besökstiden slut. Bodil är föga lättflirtad.

Klara, som inte fick någon kyckling det här varvet heller, tjatar och tjatar om att få börja ruva igen. Vi säger nej i alla tonlägen som finns men hon lägger sig i alla mörka hörn hon hittar. Jag har proppat igen hålet i ett rede men av solidariska skäl måste ett skåp vara öppet så de andra har någonstans att sova...

Nej vaddå ruva jag bara ligger här och vilar fötterna förstår du gå iväg du bara jag kommer strax.

Kom hit ska tant ge stryk din fula kycklingsprätt!!!! Hade jag råkat kläcka fram dig hade jag tryckt i dig i skalet igen!!!

Oh nej jösses flickor sluta slåss! Jag tror jag hörde ljudet av ost där ute bäst vi går och tittar nu genast!

Inne i undulatvoljären går livet sin gilla gång. Marta värper ett ägg varannan dag, Judit växer och frodas och lillebror Olof får en allt mer pinsam befjädring (rätt mycket vingfjädrar men naken rumpa.)

Judit säger att hon längtar efter att flytta hem till kanalen, det är allt bättre än att bo i en undulatgård.

Och lilla Olof kan tyvärr inte resa sig för han vill inte visa upp sin nakna kropp på internet.

//F

Dubbelt så många kycklingar som vanligt! (alltså en)

Våra höns är bra på mycket. De är bra på att sprätta de är bra på att varna för måsar de är bra på att äta majs de är bra på att sova i en hög. Sånt kan de.

Men de är baske mig inte bra på att få fram kycklingar. Trots att ruvning är ett av deras största intressen.

De senaste åren har våra höns ruvat kanske en miljon gånger. Det har resulterat i ungefär en kyckling per år. Ett bra år.

Nu har Klara och Bodil ruvat minst sex veckor i sträck. Efter de första tre veckorna plus några dagar utan kläckning lyste vi äggen och alla var tomma. Då tog vi in stora artilleriet, hönsguru B, och hon skänkte snällt tolv befruktade kochinägg till oss (plus hönan Marta och hennes barn). Nu ytterligare tre veckor plus ett par dagar gått och resultatet då? En kyckling. En.

Det är förvisso hundra procent bättre än vanligt och det är ju glädjande. Men ändock - det hade varit roligt om Klara och Bodil åtminstone hade fått en kyckling var nu när de fått riktiga ägg. Åtminstone för husfridens skull. Men icke.

Jag antar att de har en för ofridsam ruvningsplats eller något? Att de andra hönsen trängs så mycket med dem på nätterna att äggen blir kalla och fostren flyger iväg till kycklinghimlen istället för att komma ut till oss? Oavsett vad problemet är så är det förargligt. Lite för oss som börjar få dvärgkochinbrist och lite för hönsen som hemskt gärna vill ha något litet att plutta med.

Nåja, nästa år får vi försöka igen. Eller skaffa en kläckare...........................

Kycklingen Bodil efter många om och men fick fram är i alla fall så rasande söt att det väger upp det mesta.

"Här ligger jag och ser gullig ut minsann minsann"

Tycker ni inte att hon har en ovanligt hön-formad skalle? Ja? Någon?

"Mamma varför har du så stora öööögon?"

Ingen press lilla vän men du får hemskt gärna vara en höna...

"Nu är fototiden slut och jag måste sova hejdå!!!!!"


//F

Vi har ångrat oss!!! skrek virrpannorna

När de två (föga) ömma mödrarna återvände in igen efter sin lilla solskenspromenad bestämde de sig genast för att de VISST ville ha kycklingen som Bodil fått adoptera efter att de lämnat den ensam och gråtande mitt i hönshuset. Så de stal tillbaka den och gömde den på ett säkert ställe under sina fluffiga magar.

Det här med delad vårdnad känns lite jobbigt kan ju jag tycka, kanske framförallt för kycklingen som hela tiden måste ha sin lilla sovryggsäck packad så han ska få allt med sig när han flyttar mellan sin olika mammor. 

Det var en snabb förlossning, sa Bodil

Tyra är en virrpanna.

Greta och hon ruvade inne i det hemliga skåpet. För tre dagar sen pep det i skåpet och jag lyckades bända upp en så stor springa att jag fick se en pytteliten svart kyckling.

Sen har jag gått och väntat på att mammorna skulle komma ut och presentera den.

Det gjorde dom idag.

Slarvmajorna. Dom glömde bort att dom hade en kyckling och rusade som första höns  ut genom luckan när jag öppnade. Vips var alla höns ute på backen utom Klara och Bodil som ruvar  värdigt på sina ägg precis där man ska och som man ska.

På golvet stod en ensam kyckling och pep, alldeles för liten för att bli lämnad ensam. Efter en lång stund kom dom in men inte för att titta till kycklingen utan för att äta upp maten för den.
När jag i en halv timme hade sett på hur dom betedde sig och dom inte överhuvudtaget brydde sig om kycklingen så tog jag den och la den under Bodil som fick jättestora pupiller och började möblera om bland sina ägg så den skulle rymmas.

Medan jag höll på med allt det där hade Ture en förläsning för Etty om vikten att hon började ruva i det utmärkta hörnet vid dörren. Så klart att Etty tyckte att det var en bra ide så nu ska väl hon också ruva, hon som är i klass med Tyra när det gäller virrighet.
//M

Byt bromsskivor på bilen, sa Ture

Ture är teknisk.

Tycker han själv i alla fall. Han har lärt sig känna igen min bil på ljudet - inbillar jag mig.
Förut kände han bara igen mig på ljudet och kanske sin mamma Bodil då förstås.

Hur vet jag det?
Jopp, så här är det.
Varje dag när jag stiger ur bilen står Ture i hönshuset och gal allt vad han förmår. Så där intensivt så rutorna skallrar.
Det kan han ju inte hålla på med hela dagarna så det måste vara ljudet av bilen som får igång honom.
Lilla Gull-Tupp!

 Han kanske får hänga med på en tur nån dag. Jag måste bara tänka ut nån form av "tupp-stol" till bilen först.
Eller om jag hänger upp honom i backspegeln. Nej förlåt - jag skojade bara.
//M

Tänk om jag halkar av pinnen, sa Tyra

Men hur tråkigt det är med vinter.

Det tycker i alla fall hönsen.

Trevligt nog så håller dom sams där i hönshuset och med jämna mellanrum hivar jag in mer hö åt dom.  Snart är dom uppe i fönsterhöjd där dom vaggar omkring och söker spännande frön och annat intressant.

Vi har haft den årliga insmörjningen av fötter.
För Ture var detta premiär och han tyckte att det luktade lite starkt om tea tree salvan. Fantastiskt nog så förhöll han sig rätt positivt till spektaklet men han hade ett himla sjå innan alla höns var insmorda och han hade koll på sin flock igen.

På kvällen i mörkret gick jag ut till hönshuset och när jag öppnade dörren så luktade det så gott av salva och hö. Nästan så jag funderade på att sova över.
//M

Du behöver ingen kam Viola, sa Tyra

Hönsen har blivit morgontrötta.

När jag tittar till dom innan jobbet har dom knappt hunnit vakna utan sitter kvar på skåpet och sina pinnar med nattmössorna på.

En som verkligen behöver mössa är Viola.
I chocken efter hökattacken har den  stackarn tappat alla fjädrar på huvudet. Det är möjligt att hon hade planerat att göra det ändå. Hon ser inte klok ut.

Dom andra hönorna fnissar bakom hennes rygg, utom den tå-lösa Etty som var inblandad i incidenten och inte tycker att det var roligt alls. Och inte roligt alls är det faktum att dom nu inte får gå lösa överhuvudtaget eftersom luften vimlar av rovfåglar.

Dom går där i sin utegård och svär åt talgoxarna som kommer in och äter av deras goda frön och gör kräkljud åt mördarsniglarna som också tar sig in dit för att äta hönsmat.
Jag vet inte riktigt hur jag ska roa dom.
//M

En tå hit eller dit, sa Etty

Det är mycket nu!

Falcon har jättetråkigt.
 Han har ju liksom aldrig haft nån vidare tuppstatus. När Ramses levde fick han ju hålla sig till Silke med nån eventuell utvikning till dom hönsen Ramses ratade för tillfället.

Nu har Silke dött. Av ålder får vi anta - hon har varit lite svag hela sommaren och behövt hjälp in till natten ibland , sånt som händer när man blir gammal.
Falcon vet inte riktigt vad han ska hitta på.

 Det enda som har fått lite fart på gänget var när duvhöken hälsade på i förra veckan. Som tur är så var enda spåret efter den förskräckelsen att Etty saknar en tå och Viola är kal på en fläck på halsen.

Hur det riktigt gick till är höljt i dunkel för jag var inomhus just då.
Jag tror att Etty kanske räddade Viola med en karatespark men jag är inte säker.
//M

Tutteli-tuu på dig själv, sa Etty

 Dagarna dom går och går.

Rovfåglarna har börjat flytta och livet för höns har blivit farligare.
Till och med lilla Ture kastar blickar mot himlen emellanåt. Annars är han mycket upptagen med att hitta goda kryp snabbare än hönsen.

Inte så att han tänker bjuda dom utan han äter snabbt upp det innan nån höna hinner fram. Han är ju bara en yngling ännu.

Hans språkutveckling är på god väg mot tuppstatus.
Han har gått via Tutteli-tuu till det nuvarande Tutteli-kuu på bara en vecka så det finns hopp att det blir en riktig väckarlocka av honom till vintern.

Hans mamma struntar fullständigt i honom och han hänger med dom andra hönsen, gärna med Etty, som ser ut precis som hans mamma men mycket mindre vilket gör att dom just nu är jämnstora. Dom tar små promenader tillsammans och beundrar vårt nya staket.
//M

Ser jag manligare ut ur den här vinkeln? sa Ture entusiastiskt

Hej hörni, F här! Jag har flyttat hemifrån, det har många fördelar men även en del nackdelar, en av dem är att jag inte kan gulla med hönsen så ofta som jag vill. Detta är givetvis extra jobbigt nu när lilla Turturduve-Ture flyttat in och är söt som socker. Därför åkte jag in på snabbvisit efter jobbet här om dagen, såhär ser Ture ut när man väcker honom ur hans stilla nattslummer. Hans mamma har sannerligen lärt honom att man behöver sova i tid om man ska orka upp och jaga den bästa morgonmasken i gryningen dagen därpå.

Tyra däremot, hon var inte ett dugg trött när jag kom utan kastade sig ut i hönsgården fortare än kvickt för att förhöra sig lite angående om jag måhända hade något gott med mig.

Och var är majsen, sa Tyra

Hur ska det här gå?

Jag hinner knappt prata med hönsen så mycket som jag ränner och far.

Dom är ju vana med ett litet morgonsnack vid nio-tiden på morgonen och att bli utsläppta ur hönsgården.
Så är det på ön vid världens ände på somrarna. Så är det lite förmiddagsumgänge vid kaffet på trappan och sen kanske nåt barn kastar  ut några goda smulor från verandafönstret. Mitt i allt blir det diskning utomhus och där gäller det att passa på ifall det tappas nåt intressant på marken. När det var nästan mörkt och mitt i natten kom dotter hem från sin skärgårdsrestaurang med goda, goda kompostrester och Tyra var vaken varenda kväll och väntade på att plocka majskorn bland resterna. Sen gick hon nöjd och la sig med majs mellan tänderna.

Nu susar jag in till hönsen och gör en morgonkoll innan jobbet och när jag kommer hem får dom gå fritt till sängsdags. Men bara om jag är hemma på kvällen annars kanske räven eller mårdhunden eller nån farlig främmande katt dyker upp och då får dom vara instängda.

Hur kul kan det vara.
Så fort jag visar mig ute så ropar dom på mig. Det är väl en tidsfråga innan dom buar.
//M



Hur blir det med majsen, sa Tyra

Jag har vaktat dom hela tiden, sa Ture

Jag har varit hönsledig i helgen.

Det är roligt att komma hem. Hönsen har saknat mig säger dom.

Tyra sprang och mötte mig, och hon sprang så hårt att hennes små fötter ibland var högre upp än hennes huvud.
Kochingänget som går och lägger sig tidigt, steg upp från sina pinnar och kom ut för att säga hej.

Lilla Tures mamma var den enda som inte kom ut, hon hade annat att göra och så är vi ju inte så himla bekanta ännu. Men Ture själv han var ute och vaktade Beda, hon är den menlösaste hönan så henne kan han öva sig på att vakta.

Vad gör man med glada höns - jo man ger dom fågelfröblandning för parakiter.
Det skulle resten av familjen få också om dom blev lika glada när jag kommer hem.
//M

Otur för lilla Ture, sa Tyra

Efter lilla Tures första ord, som visade sig vara av det lite opassande slaget så har hans mamma bestämt att han är stor nog att klara sig själv.

Hon hänger med dom andra hönsen trots att dom knappt är bekanta och det går jättebra.

Hon har tagit efter deras farliga vanor och går långa vägar runt blomland och på gräsmattor, kollar rabarbern och rosorna och var med i tävlingen "den som är tamast får komma in i köket och få ost" som vi hade idag.

Den vann Etty för övrigt och hon gjorde hoppsa-steg nerför terasstrappan när hon avnjutit vinsten.

Ture var inte med i tävlingen för han hittade just då inte ut från hönsgården, inte Silke heller för hon har så vansinnigt lång pannlugg så hon hittar inte ens in i hönshuset på kvällarna.
//M

Lilla Ture är ful i munnen, sa Etty

I morse innan jobbet gick jag och tittade till hönsen.

Lilla Ture och hans mamma hade igårkväll listat ut hur man tar sig in i hönshuset till natten och nu också hur man hittade ut igen.
Ture är så söt så man vill bildligt talat äta upp honom, som en kinuskitårta ungefär ser han ut.

Igår kunde han bara säga pip i olika tonlägen, men tillsammans med 11 hormonstinna hönor i hönshuset under en hel natt hade det tydligen lossnat på stämbanden.
Han gol - Pippeli-piiip. Och det kan jag säga till den som inte har nån finlandsanknytning och inte heller kan finska att hade en svensk tuppkyckling ställt sig upp och skrikit Snoppeli-snopp så hade det varit samma sak ungefär.

Hans mamma stod med rodnande kinder och dom andra hönsen skrattade så man såg alla tänder.
//M

Kom hit lilla Ture så ska jag äta upp dig, sa Tyra

Jag tror vi får ta det senaste halvårets händelser i lite småportioner om inte det här ska bli ett femkilometers inlägg.

I alla fall, vi har återvänt från ön vid världens ände också denna sommar.

Hönsen är solbrända och bortskämda och lite trånsjuka. Ramses vår tuppälskling gick och tuppade av i juni. Det är hemsk att säga men jag funderade nästan på att ha honom som bokmärke. För...ja jag ska inte ta nån detalj, ja alltså han blev inte överkörd utan han blev bara så trött, så trött och så dog han.
Åh vad det var sorgligt.

Det går inte att vara utan tupp - det var enkelt att konstatera. Tyra stod på höga berget och vinkade till örnarna som flög förbi. Och svarthönsen dom gick vart som helst och plockade bär och svamp och rökte på (det sista var ljug). Fosterhönsen , alltså mest tuppen Åke, var helt ostyriga och växte upp helt utan handfasta tillrättavisningar. Dom blev faktiskt rätt bra men jag undrar hur dom har det nu ifall dom inte tillåts gå fritt i sitt ny-gamla hem.

På vägen hem igårkväll plockade jag upp en riktig sötnäbb, lilla Ture, som kom med sin kochin mamma i sällskap så att det inte skulle vara så läskigt. Han ska bli vår nya tupp. Han har inte ens lärt sig gala ännu.
//M

Du och jag Tora, sa Falcon

Ibland brukar jag undra vad Ramses ser hos svarthönsen.


Jag ser ju att dom är rasande vackra och har kloka ögon och kan lära sig saker.

Men Ramses han är ju bara hälften så stor och det hjälper inte så mycket att han sträcker på sig när han går med dom på promenad, han ser i alla fall ut som Lilla Fridolf med två stycken svarta Selma i släptåg.

Det kan vara färgen han gillar, för han har delat upp flocken så att han har alla dom hönor som har svart på sig och alla bruna har han överlåtit till Falcon.

Häromdagen tog Falcon mod till sig och och inledde en liten flirt med Tora, det slutade med att jag såg båda tupparna försvinna springande och skrikande mot horisonten och det tog rätt länge innan Falcon dök upp igen.

//M

He-he, sa Yrsa

I morse när jag kom in i hönshuset för att hälsa på alla tomruvare blev jag som vanligt huggen i pulsådern av Tora, ifrånsprungen av Tyra, hostad på av Silke, blängd på av Greta och skriken i ansiktet av Tuva. Men när jag skulle klappa Yrsa (som för övrigt ligger på golvet utanför ett rede och tittar på ruvarna) fick jag bara ett nöjt “he-he” till svar. Jag anar givetvis oråd och när jag förhör henne närmare trillar plötsligt en superglad kyckling ut ur hennes fluffiga fjäderdräkt.

“He-he” säger Yrsa bara när jag ifrågasätter hur hon som inte ens har några ägg att ruva på längre kunnat kläcka fram en kyckling. Till kycklingens ohejdade förtjusning lyfter jag upp den för att kontrollera att den verkligen är en renrasig silke som jag planerat, turligt nog verkar det som att den var både blåhudad, silkesformad, femtåad och allmänt lik Falcon. “GE MIG GE MIG GE MIG” vrålade alla hönor medan kycklingen kontrollerades. “He-he” sa Yrsa bara och gömde den bland fjädrarna.

Jag insåg att det var lika bra att låta Yrsa behålla den nu när hon ändå stulit den och inredde därför både bur och rede åt dem. (Till alla andras stora förtret, de ville spela sten-sax-påse om saken, alla utom Tora som ville lösa det med våld).

Så, nu har vi en silkeskyckling och 6 hönor som vill ha den. Tur att både barnet och Yrsa är bakom lås och bom.

//F, synnerligen upplivad

Det här är DITT fel, väste Tora

Idag gav jag slutligen upp och plockade bort svarthönsäggen. Inga hade kläckts, jag väljer att skylla på posten medan Tora väljer att skylla på mig. Äggen har knäckts i lönndom långt bort från hönsens åsyn och resultatet var detta:
3 fullgångna (döda) kycklingar, buHUUUU varför kom de inte ut ur äggen??
3 befruktade, lite trist men det var svårt att känna sympati för blodklumparna, det var betydligt lättare att sörja de som faktiskt var döda okläckta kycklingar.

Hönsen springer just nu runt i hönsgården och skriker för sig själv samt hoppar på alla inom räckhåll, de kommer troligtvis springa tillbaka till sina tomma reden inom kort för att lägga sig och ruva på ingenting, våra höns är bra på det.

Silke är vår joker, hon ligger på ett eget silkesägg som hon värpt. Det kommer säkert kläckas. Och då kommer det visa sig att det inte alls är en silkeshöna utan en dubbelfriserad dvärgkochintupp eller något annat lika obehagligt. Jag behöver en avelsgård! Pronto. Så lägligt att vi precis håller på och bygger om lekstugan. He.he.he.he.

//F, som gillar kycklingar nästan lika mycket som hönsen gör

Säg åt dem att stanna där för evigt! sa Emmi

Ju fler hönor som ligger inne i sina reden desto gladare blir Emmi, hon brukar gå efter hönsen när de är ute bara för att få förfasa sig. När Ramses bjuder (svarthönsen) på mask blir hon så äcklad att hon nästan hostar upp ett par hårbollar i huvudet på dem. Något katten i fråga förmodligen inte tagit i beräkningen är att det förhoppningsvis kommer komma ut kycklingar ur äggen, ganska allvarlig miss i kattplaneringen där må jag säga.

En sak hon och jag har gemensamt är dock att vi båda blir glada över ruvandet, av helt olika orsaker förvisso. Jag VILL faktiskt att det ska bli kycklingar av äggen, hon vill bara ha hönsen ur vägen. 

Jag har äntligen lyckats dela ut alla mina avelsägg och just nu ser det ut såhär:
Yrsa (dvkochin): 5 ägg 07.05 + 3 ägg 12.05 // kläckning 28.05 + 02.06
Tyra (holländska): 6 ägg 09.05 // kläckning 30.05
Silke (silkeshöna, nähä?): 3 + 3 ägg 21.05 // kläckning 11.06

Och såhär tror jag om den saken:
Yrsas 8 ägg (svarthöns) kommer säkert kläckas. Hon är duktig och vägrar lämna dem ur sikte. Förhoppningsvis blir de olika datumen inget problem, någon fjärde höna börjar säkert ruva och då kan hon få de 3 äggen som är ett par dagar efter, eller så ger jag dem till Silke/Tyra.

Tyra uppför sig exemplariskt och hennes 6 ägg (svarthöns) kläcks kanske. Hon rör sig inte ur fläcken (bokstavligt talat, jag undrar om hon kanske dött och stelnat). Hennes ägg hade lite otur i början eftersom jag lade dem i ett rede hon inte ville ligga kvar i, nu bor de på tredje våningen. Föga kycklinglämpligt men i alla fall lämpligare än att inte bli ruvade alls. Förhoppningsvis blev de inte skadade av allt velande de första två dagarna.

Silke började ruva ordentligt idag, hon har fått de 3 sista stackars svarthönsäggen som jag sannerligen undrar om kommer kläckas, de har stått svalt och blivit vända 2 ggr per dygn men det är ändå en månad sen de lades, så vi får väl se. Som backup-plan fick hon även 3 av sina egna ägg att ruva på, de torde vara renrasiga silkesägg eftersom Ramses inte alls bryr sig om henne. Han har bara ögon för sina svarthöns han, och kochinsarna då förstås. Hennes egna ägg är nog i rätt fint skick eftersom Falcon skuttar på henne titt som tätt, jag får bara hålla tummarna för att Ramses faktiskt är så ointresserad av henne som han ger sken av, jag vill inte ha några bastardkycklingar.

Falcon och Silke

//F, ovanligt tråkig, som kompensation tycker jag ni ska läsa det här skojiga inlägget om tjuvvärpare som KoolaViola skrivit.

Ge mig en stekpanna bara! sa Sally

Hönsen vill fortfarande inte ruva. Jag tänker så det knakar för att komma på olika sätt att övertala (tvinga) dem. Dock är det svårt att komma på en enda höna som uppfyller alla (eller för all del ett enda av...) mina kriterier. Vilka i princip är:
1. Vara tålmodig nog att ha tråkigt i 21 dagar
2. Veta hur man behandlar ägg
3. Förstå att det faktiskt kommer ut kycklingar ur äggen efter ett tag. Och att man måste ta hand om dem!
4. Är vänlig nog att låta sig övertalas till ruvning
5. Inte sprättar upp en dödsfälla åt mig i hönsgården som hämnd för att jag försökt tvinga dem till redet
6. Återigen: kunna ta hand om både ägg och kycklingar

Den enda som verkligen skulle funka är Ramses. Men han är tupp.

Här kommer i alla fall den första delen av mina kandidater, dvärgkochinmaffian:

Klara:

Hon är jättebra med ägg och kycklingar. Vår urmoder! Den klart pålitligaste av dem alla. Tyvärr är hon taktisk nog att stjäla andras ägg när endast dagar återstår till kläckning. På så vis får hon bebisar efter superkort väntetid, perfekt tycker hon för då kan hon beta gräs och sola 2½ vecka istället för att ligga inne i ett rede där det luktar bajs. Dåligt tycker jag eftersom jag. Behöver. Fler. Ruvhönor. NU.

Greta:

Väldigt snäll och rar höna, utom när hon har kycklingar för då anfaller hon allt som kan tänkas hota hennes små kycklingägodelar (det är typ så hon ser på kycklingar, som accessoarer, dock sköter hon dem väl). Förra året karatesparkade hon familjens katt i huvudet när djuret i fråga tittade förbi för att fråga hur det gick med ruvandet. Ganska kul tyckte både jag och äggen. Hemskt äckligt tyckte katten. Nu vill hon tyvärr inte ruva, hon säger att hon måste tänka på beach-10.

Kajsa:

Haha. Jag vet inte om det behövs någon motivering. Kajsa kommer äta mig till middag om jag försöker stänga in henne med några obehagliga ägg. Hon kommer först stampa sönder alla äggen och sen ta sikte på mig. Det är dock synd att hon inte vill ruva, för hon skulle troligtvis bli en ultimat hönsmamma. Hon är dessutom bestämd nog att med tankekraft tvinga fram kycklingar även ur gamla obefruktade ägg. (har jag en känsla av alltså, hon har aldrig ruvat)

Etty:

Etty hatar att ruva. Förra året var en riktig plåga för henne eftersom Klara stal hennes ägg när hon ruvat dem nästan klart, så hon fick börja om på nytt. Vilket gjorde henne hemskt hemskt hemskt upprörd och arg, oturligt nog för henne är hon väldigt liten och därför tar ingen henne på allvar. Hon är vår kanske mest passionerade grävar- och friluftshöna, och hon tänker då inte riskera att luras till dubbel ruvning i år igen. Dock är hon sjukt förtjust i kycklingar och ganska lättövertalad. Jag känner ett svagt hopp här, hoppas bara att äggen inte hinner dö innan hon kommer fram till att hon faktiskt vill ha kycklingar.

Sally:

Hon ruvade argt januari, februari, mars, april och ända fram till att jag faktiskt fick hem äggen. Då tröttnade hon. Nu blir hela hennes skalliga lilla huvud alldeles knallrött bara jag pratar om ägg. Hon tänker då INTE ruva några fula vråkägg en enda sekund till enligt egen utsago. Men hon är liten, och inte särskilt slug, jag kanske kan lura henne.

Yrsa:

Har ruvat precis lika länge som Sally. Men ligger fortfarande kvar. TACK LILLA HÖNA! Tyvärr får det plats endast 5 ägg under henne. Jag fick hem 17 stycken. Tiden rinner uuut!

Tuva:

Ruvade på ingenting i mars/april, sen klev hon av, för hon ville faktiskt inte ha kycklingar, hon var bara lite trött i benen och hittade ett fint rede. Hon är den enda höna vi har som kan morra. Say no more.

//F som till nästa år borde se till att ha en backup-kläckare redo.