Kom hit lilla Ture så ska jag äta upp dig, sa Tyra

Jag tror vi får ta det senaste halvårets händelser i lite småportioner om inte det här ska bli ett femkilometers inlägg.

I alla fall, vi har återvänt från ön vid världens ände också denna sommar.

Hönsen är solbrända och bortskämda och lite trånsjuka. Ramses vår tuppälskling gick och tuppade av i juni. Det är hemsk att säga men jag funderade nästan på att ha honom som bokmärke. För...ja jag ska inte ta nån detalj, ja alltså han blev inte överkörd utan han blev bara så trött, så trött och så dog han.
Åh vad det var sorgligt.

Det går inte att vara utan tupp - det var enkelt att konstatera. Tyra stod på höga berget och vinkade till örnarna som flög förbi. Och svarthönsen dom gick vart som helst och plockade bär och svamp och rökte på (det sista var ljug). Fosterhönsen , alltså mest tuppen Åke, var helt ostyriga och växte upp helt utan handfasta tillrättavisningar. Dom blev faktiskt rätt bra men jag undrar hur dom har det nu ifall dom inte tillåts gå fritt i sitt ny-gamla hem.

På vägen hem igårkväll plockade jag upp en riktig sötnäbb, lilla Ture, som kom med sin kochin mamma i sällskap så att det inte skulle vara så läskigt. Han ska bli vår nya tupp. Han har inte ens lärt sig gala ännu.
//M