Du och jag Tora, sa Falcon

Ibland brukar jag undra vad Ramses ser hos svarthönsen.


Jag ser ju att dom är rasande vackra och har kloka ögon och kan lära sig saker.

Men Ramses han är ju bara hälften så stor och det hjälper inte så mycket att han sträcker på sig när han går med dom på promenad, han ser i alla fall ut som Lilla Fridolf med två stycken svarta Selma i släptåg.

Det kan vara färgen han gillar, för han har delat upp flocken så att han har alla dom hönor som har svart på sig och alla bruna har han överlåtit till Falcon.

Häromdagen tog Falcon mod till sig och och inledde en liten flirt med Tora, det slutade med att jag såg båda tupparna försvinna springande och skrikande mot horisonten och det tog rätt länge innan Falcon dök upp igen.

//M

Syrsor e gott, sa Måsart

Visst lever vi, men i ett IT-mörker. Ute vid randen av horisonten där världens ände är.

Hönsen är solbrända och fina. Ligger under buskarna och svettas, badar sig under rosorna där jorden numera ligger bar. Dricker vatten ur små kärr på berget – kärr som vi lagar med hjälp av slang, för regn är något som vi sett mycket lite av denna sommar.



Tyra och Vera dom har anslutit sig till diskningsgruppen, efter det att dom kom på att det kan vankas ett o annat i det uthällda diskvattnet bara man kollar noga i blomlandet dit vattnet hälls.

När Tyra lär sig flyga rakt upp och inte bara en meter ovanför marken då ska hon sitta på kanten till diskfatet säger hon. Nu har hon hand om fördisken enbart och den sker på marken.

Den enda lilla kycklingen som kläcktes i juni blev en silkes nånting och är större än Tyra redan. Den får heta Måsart till dess att vi vet vad det är, det kanske blir bättre än när den förra fick heta Flora tills den gol och raskt döptes om till Falcon.

Men Måsart, som har tre mammor, dom har hon/han inte alls tid att bry sig om för det som började med ett lite stillsamt jagande av långsamma malar i början av juli har nu utvecklats till en otrolig skicklighet i att springa fast fjärlar och andra flygfän och äta upp dom.

Nu när det blev syrsa-säsong så kan man se Måsart komma i väldiga skutt genom gräset för att hoppa fast nån fet syrsa som omväxling. Det är lite som häcklöpning faktiskt.

Riktigt underhållande.

//M

He-he, sa Yrsa

I morse när jag kom in i hönshuset för att hälsa på alla tomruvare blev jag som vanligt huggen i pulsådern av Tora, ifrånsprungen av Tyra, hostad på av Silke, blängd på av Greta och skriken i ansiktet av Tuva. Men när jag skulle klappa Yrsa (som för övrigt ligger på golvet utanför ett rede och tittar på ruvarna) fick jag bara ett nöjt “he-he” till svar. Jag anar givetvis oråd och när jag förhör henne närmare trillar plötsligt en superglad kyckling ut ur hennes fluffiga fjäderdräkt.

“He-he” säger Yrsa bara när jag ifrågasätter hur hon som inte ens har några ägg att ruva på längre kunnat kläcka fram en kyckling. Till kycklingens ohejdade förtjusning lyfter jag upp den för att kontrollera att den verkligen är en renrasig silke som jag planerat, turligt nog verkar det som att den var både blåhudad, silkesformad, femtåad och allmänt lik Falcon. “GE MIG GE MIG GE MIG” vrålade alla hönor medan kycklingen kontrollerades. “He-he” sa Yrsa bara och gömde den bland fjädrarna.

Jag insåg att det var lika bra att låta Yrsa behålla den nu när hon ändå stulit den och inredde därför både bur och rede åt dem. (Till alla andras stora förtret, de ville spela sten-sax-påse om saken, alla utom Tora som ville lösa det med våld).

Så, nu har vi en silkeskyckling och 6 hönor som vill ha den. Tur att både barnet och Yrsa är bakom lås och bom.

//F, synnerligen upplivad

Det här är DITT fel, väste Tora

Idag gav jag slutligen upp och plockade bort svarthönsäggen. Inga hade kläckts, jag väljer att skylla på posten medan Tora väljer att skylla på mig. Äggen har knäckts i lönndom långt bort från hönsens åsyn och resultatet var detta:
3 fullgångna (döda) kycklingar, buHUUUU varför kom de inte ut ur äggen??
3 befruktade, lite trist men det var svårt att känna sympati för blodklumparna, det var betydligt lättare att sörja de som faktiskt var döda okläckta kycklingar.

Hönsen springer just nu runt i hönsgården och skriker för sig själv samt hoppar på alla inom räckhåll, de kommer troligtvis springa tillbaka till sina tomma reden inom kort för att lägga sig och ruva på ingenting, våra höns är bra på det.

Silke är vår joker, hon ligger på ett eget silkesägg som hon värpt. Det kommer säkert kläckas. Och då kommer det visa sig att det inte alls är en silkeshöna utan en dubbelfriserad dvärgkochintupp eller något annat lika obehagligt. Jag behöver en avelsgård! Pronto. Så lägligt att vi precis håller på och bygger om lekstugan. He.he.he.he.

//F, som gillar kycklingar nästan lika mycket som hönsen gör

Säg åt dem att stanna där för evigt! sa Emmi

Ju fler hönor som ligger inne i sina reden desto gladare blir Emmi, hon brukar gå efter hönsen när de är ute bara för att få förfasa sig. När Ramses bjuder (svarthönsen) på mask blir hon så äcklad att hon nästan hostar upp ett par hårbollar i huvudet på dem. Något katten i fråga förmodligen inte tagit i beräkningen är att det förhoppningsvis kommer komma ut kycklingar ur äggen, ganska allvarlig miss i kattplaneringen där må jag säga.

En sak hon och jag har gemensamt är dock att vi båda blir glada över ruvandet, av helt olika orsaker förvisso. Jag VILL faktiskt att det ska bli kycklingar av äggen, hon vill bara ha hönsen ur vägen. 

Jag har äntligen lyckats dela ut alla mina avelsägg och just nu ser det ut såhär:
Yrsa (dvkochin): 5 ägg 07.05 + 3 ägg 12.05 // kläckning 28.05 + 02.06
Tyra (holländska): 6 ägg 09.05 // kläckning 30.05
Silke (silkeshöna, nähä?): 3 + 3 ägg 21.05 // kläckning 11.06

Och såhär tror jag om den saken:
Yrsas 8 ägg (svarthöns) kommer säkert kläckas. Hon är duktig och vägrar lämna dem ur sikte. Förhoppningsvis blir de olika datumen inget problem, någon fjärde höna börjar säkert ruva och då kan hon få de 3 äggen som är ett par dagar efter, eller så ger jag dem till Silke/Tyra.

Tyra uppför sig exemplariskt och hennes 6 ägg (svarthöns) kläcks kanske. Hon rör sig inte ur fläcken (bokstavligt talat, jag undrar om hon kanske dött och stelnat). Hennes ägg hade lite otur i början eftersom jag lade dem i ett rede hon inte ville ligga kvar i, nu bor de på tredje våningen. Föga kycklinglämpligt men i alla fall lämpligare än att inte bli ruvade alls. Förhoppningsvis blev de inte skadade av allt velande de första två dagarna.

Silke började ruva ordentligt idag, hon har fått de 3 sista stackars svarthönsäggen som jag sannerligen undrar om kommer kläckas, de har stått svalt och blivit vända 2 ggr per dygn men det är ändå en månad sen de lades, så vi får väl se. Som backup-plan fick hon även 3 av sina egna ägg att ruva på, de torde vara renrasiga silkesägg eftersom Ramses inte alls bryr sig om henne. Han har bara ögon för sina svarthöns han, och kochinsarna då förstås. Hennes egna ägg är nog i rätt fint skick eftersom Falcon skuttar på henne titt som tätt, jag får bara hålla tummarna för att Ramses faktiskt är så ointresserad av henne som han ger sken av, jag vill inte ha några bastardkycklingar.

Falcon och Silke

//F, ovanligt tråkig, som kompensation tycker jag ni ska läsa det här skojiga inlägget om tjuvvärpare som KoolaViola skrivit.

Jo, nä, kanske, sen, javisst, icke... sa Silke

Här kommer del 3 av ruvarfilosofierna, den handlar om Tyra och Silke. (Läs del 1 om dvärgkochinsarna här, och del 2 om svarthönsen här.)

Tyra, Holländsk dvärg

Jag bara skrattar ihjäl mig vid tanken på Tyra med kycklingar. Jag kan livigt föreställa mig hur hon sprutar ut ur redet som skjuten ur en kanon, hoppar bock över silkeshönsen och sedan dyker in mellan två svarthöns samt knuffar Ramses av stegen för att klockan 08.15 komma först ut i hönsgården. Kvar i redet på tredje våningen skulle det sitta 6 kycklingar och blinka sömnigt mot ljuset. Sedan skulle dagen fortskrida i ungefär den andan. Någon trevlig kochinhöna skulle förbarma sig över kycklingarna och hjälpa dem ut till sin mamma. Tyra skulle troligtvis bli vansinnigt arg på alla närvarande och skrikande hoppa i cirklar runt sina kycklingar med vingarna släpandes i marken, för att försvara dem mot de andra hönsen. Hon skulle springa så fort runt dem att det slog gnistor om jorden och moln av damm skulle ställa in flygtrafiken i Norden. När kycklingarna blev hungriga skulle Tyra snabbt knycka mat av någon annan höna för att plötsligt inse att hon helst ville ha den själv, så hon springer och gömmer sig i ett hörn för att äta upp masken ifred från de hungriga barnen. Kochinsarna skulle i smyg mata kycklingarna åt henne. När småbarnen blev trötta och ville ta en eftermiddagslur skulle Tyra fnysa irriterat och göra hopplasteg fram och tillbaka i hönsgården så marken skakar, detta medan hon tjuter argt åt alla som tittar på hennes hög med sovande barn. När hon vände ryggen till skulle någon av kochinsarna förse glinen med en varsin napp och nystickade snuttefiltar.

När hönsgårdens grindar öppnas och möjligheten till utevistelse infinner sig kommer Tyra rusa iväg med sådan hastighet att kycklingarnas ögon inte ens hinner registrera rörelsen och det skulle pipande trampa iväg åt olika håll på jakt efter sin mamma. Kochinsarna packar kycklingarnas matsäckar och knyter sedan ett band runt magen på dem alla så de inte kan gå vilse och leder till sist iväg dem till en vansinnigt upptagen Tyra. När hon får syn på kycklingarna skulle hon troligtvis bli knallröd om hela huvudet och ilsket svära åt kochinsarna som ens vågade närma sig hennes barn. Hon skulle snabbt fläta ihop en liten gräshydda åt kycklingarna innan hon återigen skenade iväg för att se efter ifall Ramses hade hittat något gott. Kochinsarna skulle sitta och läsa sagoböcker för kycklingarna samt servera finhackade skalbaggar och daggmaskpuré åt dem.

Ungefär så skulle det gå till. Nämnde jag förresten att Tyra ruvar på 6 ägg som ska kläckas om 2 veckor? HUR SKA DETTA SLUTA?!

Silke, Silkeshöna

Silke är en synnerligen blyg liten höna som snällt låtsas följa alla tuppinstruktioner hon får (men Falcons påhitt brukar hon ignorera för han är inte så smart). Förra sommaren bodde hon hos vår hönsguru B och där nickade hon förnuftigt och låtsades lyssna när B förklarade att det inte alls skulle bli några kycklingar det året. “Jag förstår precis” sa Silke artigt och vänligt för att sedan stjäla ett ägg som hon envist ruvade fram en kyckling ur (Tuva). Om jag förstått saken rätt är hon en mycket pedagogisk men lite tankspridd höna som behöver en evighet på sig att bestämma sig för saker. Nu ligger hon i redet halva dagen och funderar så det knakar på om hon vill ruva eller inte. Varje dag bestämmer hon sig för att hon nog inte vill utan går ut och betar gräs istället, och varje morgon ångrar hon sig och börjar om. Kanske kan hon få ägg om ett tag, när hon bestämt sig. Men dåå kommer det inte finnas några ägg kvar att ruva.

//F, som nu delat ut 14 av äggen

Ramses är gud, sa Falcon

Vi är alla lika barnsligt förtjusta över att det äntligen kommit snö. Jag och Bente är helt eniga om snöns storhet och detsamma gäller de flesta jag känner. Undantagen är nog hönsen samt Koola Viola, de föredrar gräsmattor i december. (men de har fel)

Hönshuset är i alla fall isolerat och inpackat i trasmattor, något som jag tycker att borde räcka för att hålla kung Bore på avstånd. Tyvärr ser katten sin chans att hämnas sommarens oförrätter nu när det har blivit vinter. Hon ägnar dagarna åt att manipulera hönsflocken. Varje gång jag går till hönshuset möts jag av en hånflinande katt som ligger tryckt mot den stängda luckan, eller mot ett fönster. Hon ligger där och väser fram (sanna) lögner om hur hon får sova under täcket på nätterna och ligga på det uppvärmda hallgolvet på dagarna, hon försöker förpesta deras sinnen. Ramses, som närmast är att betrakta som vis numera, petar bara in slören i öronen och låter bli att lyssna på hennes kluvna tunga.

Emmi är en bråkig katt bråkig katt, Emmi är en bråkig katt bråkig kaa-aatt (någon som känner igen melodin?) 

Lille Falcon däremot, som fortfarande är ung och grön, han tror vartenda ord hon säger (förvisso är det ju sant men man behöver inte lyssna för det!). Han drömmer om uppvärmda golv och täcken att sova under. I praktiken har han ingen aning om vad någotdera är, det förstod jag redan här om dagen när han påstod sig vilja ha Whiskas - kyckling i gelé till frukost istället för hönspellets. Men trots att han uppenbarligen inte förstår mycket av vad katten lurar i honom förstår han tillräckligt mycket för att bli avundsjuk.

Falcon spetsar öronen för att höra vad Emmi viskar om utanför fönstret

Till råga på allt har han blivit hes, han säger numera “voff” istället för “kluck”. Och det må låta manligt men det ger honom sannerligen vatten på sin tjat-kvarn. Igår skrek han med fasa i rösten att han var alldeles BLÅFRUSEN!!!!, efter en närmare koll konstaterade jag snabbt att det berodde på att han är av rasen silke, och att dessa ska ha blå hud. Hur som helst ignorerade jag holländska Tyras illvilliga fniss uppifrån en sittpinne och installerade istället värmelamporna åt dem.


"Voff" säger tuppen, det ska jag komma ihåg att lära syskonbarnen nästa gång de hälsar på. Hans höga Silke hon säger ingenting hon, och inte bryr hon sig om katten heller.

Ramses kände genast igen ljusinstallationerna och skrockade förnöjsamt fram ett “kockkockkock titta flick-ick-ick-or, jag har installerat julbelysningen åt er, se så fint stjärnorna tindrar”. Hönsen “ooh-ade och aaaah-ade” givetvis en lång stund åt sin fenomenale tupp, de var mycket imponerade. Mest imponerad var Falcon men så har han också Ramses högst upp på sin lista med individer han beundrar.


Falcon och hans stora Idol, ibland försöker han få sova under Ramses värmande lockar men Ramses själv brukar reservera den platsen för någon av hönsen.

När Ramses provtryckt lampknappen ett par gånger och sett till så att allting fungerade vågade Falcon den fege även ta med sig sin höna till lamporna. Och när han med tindrande ögon deklarerade att Ramses fått sooolen att lysa återigen lade han sig förnöjsamt på rygg med benen i vädret för att sola magen.

Åsynen av en lite oproportionerlig silkestupp som förnöjsamt värmde sig i det röda lampskenet var helt klart för mycket för katten i fråga. Sist jag såg henne låg hon i badrummet och försökte tvätta sina ögon med tvål.



Tyra fortsatte skämta om blå hud för allt vad hon var värd heela natten lång. (och det lär bli en lång natt eftersom lamporna gör att de inte somnar utan sitter uppe och rumlar istället)

//F, tydligen vid liv

Ta på er yllebyxorna för nu är det höst flickor, sa Ramses

Ramses har som synes klätt på sig bästa vinterkarbusen

Det börjar bli höst ute nu, på riktigt. Inte bara på skoj som för ett par veckor sedan när man kunde avnjuta höstfärger OCH solsken. Nu kan man på sin höjd avnjuta metertjock dimma och ruggade hönsfjädrar.

I hönshuset pågår givetvis donandet inför vintern för fullt. Alla har sina egna mer eller oftast mindre viktiga sysslor. Kajsa ruggar förresten, skoj va?? Katten sågs i onsdags skratta svansen av sig utanför hönsgården och var i torsdags halt. Hältan har över helgen förbättrats och används nu främst för att få sig en andra (eller femte) portion mat.

Dvärgkochinmaffian sköter det administrativa, Klara och Greta krattar löv och plockar svamp, katten Emmi brukar sitta på behörigt avstånd och peka på flugsvamparna. Undrar om hon inte har ett horn i sidan till Greta sedan den Oerhörda Förödmjukelsen i våras. Kajsa och Etty har roffat åt sig de roligaste jobben som generaler. De delar ut order och tuktar latmaskar. Som hemligt vapen har de tagit holländskan Tyra, hennes motto är “show no mercy” vilket de som flyttat in efter henne har fått lära sig den hårda vägen.

Tyra, 400 gram och svart bälte

Svarthönsen Tora och Vera är lite av Ramses favoritflickor och de kommer därför undan med vad helst de önskar. För det mesta önskar de sig sol och maskgrävning i blomlanden. Det där med sol är lite svårt att ordna eftersom väderguden lämnade Skandinavien någon gång i slutet av Juli. Men Ramses behöver bara harkla sig lite diskret för att jag och M ska komma störtande för att agera livvakter när de är utanför hönsgårdens skyddande murar, så rabattpåtarbehovet får de i alla fall uppfyllt.

Ramses och några av favoriterna bättrar på brännan inför vintern (Kajsa, Ramses, Tora, Etty & Klara)

Silkestuppen Falcon har inte betrotts med någon riktig uppgift trots att han fysiskt sett är en rejäl tupp vid det här laget. Mentalt är han knappt ett ägg än. Det går så när man växer upp utan mamma har jag hört. Trots bristen på mod och räknekunskaper klarar han galant av att hålla koll på sin egen höna Silke och hennes kyckling Tuva, dessa två fick han i mandomspresent av hönsgurun B.  Silkesgruppens uppgift är för det mesta att göra så lite nytta som möjligt, man stöter på dem lite här och där, inte sällan tätt i hälarna på Ramses elitgrupp eftersom han är Falcons idol.

Bonusbarnet Tuva, Silke och Falcon i egen hög person

Kycklingarna har i uppgift att lyda order, varna för faror och agera lockbeten för rovdjur. På morgonen har de själva åtagit sig uppgiften att väcka grannskapet med gälla galanden (tror de ja). I verkligheten fungerar de, med sina gälla bebistjut, snarare som hovnarrar. Att majoriteten är friserade gör väl inte trovärdighetsfaktorn högre direkt. Jag och Vera ler i mjugg åt dem medan Emmi (katten) brukar se ut som hon fått upp en hårboll. Kycklingarnas trumf på hand är att årets enda hönor, Sally och Yrsa, har damp eller adhd eller vad det nu heter. En pittbullgen är det i alla fall. Kommer man in i hönsgården skrockar de förtjust (förvånansvärt vuxet) och hoppar upp i famnen för att bita en i pulsådern. De måste vara världens farligaste dammtussar.

Nedan är Tyke och Sally, ser ni Sallys blick? Förstår ni att man inte bråkar ostraffat med henne?

Och så Nestor, som jämfört med storasyster Sally är både snäll och välartad


















Ramses har åtagit sig uppdraget att hålla koll på spektaklet. Vilket han inte direkt gör eftersom han är så upptagen med att fjäska för svarthönsen att han inte har ögon för något annat i hela världen. Men jag och kochinsarna klarar det ganska bra själva faktiskt. Förra helgen t.ex. då lekte Mama B gräva ner vårlökar medan alla hönor, med Etty i spetsen, lekte gräva upp löken. 5 toasters!

Greta städar trappan inför vintern och låtsas som att hon inte känner till något om några omkringkastade blomlökar.

 //F, som fortfarande har ett par tuppar till bortadoptering, numera iklädda halsdukar och vantar.

Sluta luggas, sa Falcon

Jag har trott att Tuttan ska dö varje dag i snart ett år.

Nu börjar jag tro att hon är en skådespelartalang i Oscars klassen.
Som idag till exempel, när hon satt och blundade och jag trodde att hon satt och såg ljuset i tunneln.
Jag gick bara in och tömde en kastrull spagetti och köttsås på matplatsen och gissa vem som var där först.
Tuttan! Hon stod mitt i maten och åt det snabbaste hon kunde så att inte småtupparna skulle hinna få så mycket av det goda.
Falcon gjorde en försiktig förfrågan om han inte kunde få smaka lite men då nöp hon ett stadigt tag i hans huvudtofs.
Han som är dubbelt högre än henne blev jätterädd och kastade upp huvudet så hon lättade från marken och svingades iväg.
Där stod hon sen alldeles förvånad med en massa gult ludd i näbben och undrade antagligen hur hon hamnat så långti från maten utan att röra på fötterna.

Det är dom där snabba förbättringarna som inträffar plötsligt som får mig att tro att hon kanske mår bättre än hon ser ut.

//M

Gråt inte Falcon, sa Ramses

Stora dottern i landet i väst hon tycker att vi är galna som har så många tuppar.

Själv bor hon granne med en liten stackare och tycker att det är precis lagom.
Jag tycker det är jättemysigt när jag hör ett Kuckulikuu-uhä-hö-host och vet att Ramses har vaknat.
Efter en stund blir tydligen Falcon väckt av ljudet och nu har han slutat säga Tööööt och skriker istället Buhuhuhuuuu-buhuhuhuuuu med gråt i rösten.
Det är ju inte så hemskt varken roligt eller mysigt men jag förstår ju att han är ledsen när han blir tidigt väckt.
Jag ligger nu varje morgon i svinottan och väntar på att småtupparna skall börja gala.

Det ligger en inköpslista på köksbordet
Virke till fönsterluckor
Tjockt tyg till gardiner
Hörselskydd, (alternativt patroner).

Ha Ha där skojade jag bara.
Maken har åkt innan tupparna vaknat.

                                Nestor gjorde ett litet gal-försök i smyg, säger F. Jag har inte hört nåt.

//M

Tuttan och jag går och lägger oss, sa Ramses

Här går det undan!
Känner mig som en amerikansk tv-series sammandrag.
Förra veckans episod: Vart tog Ingeborg och tuppkycklingen vägen? Varför gol Flora? Vems är den grå katten?
Se den spännande fortsättningen i Hönsflocken i kväll!!

När det visade sig att lilla gulle-Flora var en man blev allt väldigt konstigt.
Först konsulterades Hönsexpert B och vi gjorde upp en plan.
Steg ett, adoptera bort Flora till någon med silkeshöns.
Det försökte jag med, jaha och då hade den damens lilla silkeshöna dött mitt i allt.
Steg två, ringa till Hönsexpert B igen och nästan gråta.
”Ja men då kan du få en av mina silkeshönor” sa hon.
Där svimmade jag lite av lycka.

När jag kvicknat till två dagar senare for jag och hämtade en bedårande fröken eller kanske fru och inte nog med det, hon hade en dotter med sig i boet eller vad det brukar heta.
Hela vägen hem satt dom i kattkorgen, bak i bilen, och pratade.

Jag bestämde mig raskt för att döpa om Flora till Falcon, för man måste ha ett ordentligt namn för att uppväga att man ser ut som ett angoranystan.
Lilla frun heter Silke och dottern som följde med heter Tuva för så ser hon ut.

Med ganska höga förväntningar på Falcon släppte jag ut dom två fluffen och vad händer.
Kochinhönsen blev arga, småtupparna började mopsa upp sig, Ramses sprang runt som besatt och begrep ingenting.
Svarthönan Vera som är vänligheten själv hon tyckte att Silke var lite oredig i håret och försökte städa upp henne på huvudet, men väldigt försiktigt.

Mitt i allt detta kaos så gick det upp för Falcon/Flora att han var en tupp och då började han bjuda Silke på allt möjligt ´gott´ som han hittade på marken.
Det var hasselnötsskal som legat i jorden i åratal, gamla pinnar, torra melonskal och små stenar.
Silke som kommer ifrån en hönsgård där det vankas gourmetmat trodde inte sina ögon och lade sig med ryggen till och blundade.

Ställningen vid läggdags i kväll var att småtupparna hade lärt sig veta hut, det är lite osäkert med kochinhönsen om dom kan låta henne vara.
Ramses gick i alla fall in och la sig med Tuttan, han tyckte att dom andra var för tröttsamma.

Silke och Tuva får sova i en egen kupé i natt och i morgon ska jag låta silkeshönsen vara för sig själva och bli bekanta medan det blir frigång för resten.

Missa inte den spännande fortsättningen som det brukar heta.
//M

TÖÖÖÖT, sa Flor(i)a(n)

I morse hörde vi två tuppar som gol, eller om det var en tupp eller en lesbisk höna som gol har jag svårt att avgöra. Det var ärligt talat svårt att höra om det ens var en galning. Ungefär såhär lät det:
Ramses: Kuuckelikuuu-uuu-ä
Flora: TÖÖÖÖT

Och att det första är en tupp det vet vi ju, Ramses är i sin egen lilla värld väldigt manlig. Och den lesbiska hönan har tydligen hamnat i målbrottet. Eller blivit en tupp, svårt att säga.

//F, nu med krossad drömvärld

Men inte när jag ser på Flora! suckade jag

Som ni kanske minns adopterade vi lilla Flora i somras eftersom vi inte välsignats med några kycklingar under de senaste två ruvningarna. Och i samma sekund som Flora tog sina första stapplande steg i hönsgården kläcktes 9 ägg under diverse kochinsar. Något som är lätt med dvärgkochinkycklingar och svårt med Silkeskycklingar är att veta vem som är tupp och vem som är höna. Fast givetvis är Flora en höna, det hör man ju på namnet.

Hela sommaren har jag, i smyg, funderat på huruvida hon verkligen är en höna eller ej. Det som talat för att hon är en höna har varit:
* det faktum att hon nästan kissar på sig av skräck när hon möter något levande väsen, en myra t.ex.
* hennes väna små pip som på senare tid övergått i fina kluckanden
* att hon varken har kam eller slör (att det är något som drabbar alla Silkesdjur oavsett kön är inget jag tänker fästa någon vikt vid)
* hon tycks gilla rosa (nej det hittade jag på)
* hon har väldigt snygga ben! Det brukar inte manliga individer ha
* hon har absolut inga sporrar, och såna har tuppar, till och med Ramses, fast han är så liten
* Namnet som sagt, hon heter faktiskt Flora och inte Florian.

Något som däremot fått mig att misstänka tuppambitioner är:
* Den fåniga frisyren, silkesHÖNS ska tydligen ha en fluffig boll på huvudet medan tupparna ska ha backslick. Och Flora har backslick. Men vissa dagar har jag friserat om den åt henne och då har det nästan sett lite kvinnligt ut. Och om Ramses får ha svallande lockar kunde ju Flora få ha pojk-frisyr utan att det behövde betyda något tänkte jag.
* Hon har ibland försökt bjuda omgivningen på något gott, och det har jag aldrig sett en kycklinglös-höna göra förut. Men jag har inte heller sett några tuppar som först vill bjuda och sen gråtande skenar iväg när någon närmar sig för att smaka.
* De stampande stegen, ni skulle bara höra hur gällt småtupparna skriker när hon råkat springa över dem.
* Den luriga blicken, hon ser ut som hon försöker dölja något. Våra hönor ser visa ut, Flora ser ut som hon bluffar.

Men igår hände det konstigaste av allt. Igår satte hon på Klara. Fina lilla Flora hon... humpade Klara. Och tänk, där fick vi äntligen svaret, Flora är en lesbisk höna! Vilken tur, då behövde jag inte fundera mer på det.





//F, som är en sällan skådad mästare på självbedrägeri

Fin nu, sa Flora

4 dagar och ingen Ingeborg senare kände Flora för att lätta upp stämningen lite. Så när vi kom hem idag hade hon nöjt stått ute i regnet ett par timmar. Och hahaHAAAAAAAAAA!! säger jag om den saken. Ramses hade gått in för att slippa se eländet.

//F

Köpa godis, sa Messy

Och här kommer en sommarlovsrapport från hönsflocken.
Alla lever ännu.
Trots räv, hundar, främmande kattor, farliga måsar, hemska hökar, ringlande ormar och jättefarliga saker man kan sätta i halsen.
Flora har lärt sig prata lite, typ mamma, tupp och kaka (nej jag skojade bara) men hon hörs lite som en höna ibland.
Tuttan hårdbevakar dörren på morgnarna så att hon kan skrika allt vad hon orkar när jag kommer ut.
En dag när det var mulet och regndisigt sådär, så försov hon sig och irrade inte ut förrän vid elvasnåret.

Kycklingarna har klagat på mig i snart en vecka nu, vi fick nämligen slut på smågodiset.
Därför har jag pallrat mig iväg till civilisationen för att inhandla lördagsgodis till kycklingarna, vanliga människor kallar det för undulatblandning eller parakitblandning, det går bra vilket som
.
Hönsen har mitt i allt tagit äggledigt – vilka fasoner – mitt i ljusaste sommaren.
Dom gör så dom där småhönsen, sa en bekant jag träffade i stan idag.
Tur, jag trodde det var nåt fel på mina damer.
Av någon konstig anledning bryr jag mig inte riktigt om det. Det uppvägs med råge av att ha höns som vill vara nära och som vill följa mig efter ved och som äter ur handen och sitter i famnen.
//M

Du e min mamma också, sa Kajsa

En kort rapport om läget i skärgården.
Hönsen är nu på sommarnöje.
Eller nöje och nöje, Ramses och jag tycker att det finns för mycket måsar.

Särskilt när det myllrar av 9 kycklingar som går ner i en måshals på ett svälj.
Jag fick lov att ta alla mina trastnät och spänna upp mellan träden för att kunna dricka en endast kopp kaffe i lugn och ro utan att få nackspärr genom att stirra upp i luften åt alla håll samtidigt.
Det vilar nu en trevligt grön skymning över gården och jag går hukande omkring.

Lilla Tyra är lika rolig som Ingborg, så nu har jag två knasbollar som hänger mig i hälarna och kollar vad jag gör samt följer mig till utedasset.
Tuttan lever fortfarande och skriker för full hals så fort jag kommer ut på morgonen.
Flora kan inte bestämma sig vem hon ska hänga med men det är mest Vera och hon som irrar runt i enbuskarna på egna äventyr när dom andra försöker bilda flock med Ramses. Flora har inte lärt sig prata som en höna ännu utan hörs som en liten kyckling fast hon är lika stor som svarthönsen.
Hon är så vansinnigt söt.
Ja och så kochinmaffian då, dom har ju sina kycklingar, utom Kajsa som får vara med Klara och hennes lockiga flock. Ibland tror Klara att Kajsa är liten ännu och matar henne också när hon hittar nåt fint. Det tycker Kajsa är underbart. ”För du e ju min mamma också” säger Kajsa och suger in masken som om den vore ett spagettistrå.
//M

Knycker bäst som knycker sist, sa Etty

Under de många långa dagarna Etty låg i sitt (tråkiga) rede och (hade tråkigt) läste tror jag att hon kanske hittade en kokbok. ”Man tager en kyckling” stod det i receptet, och aha tänkte Etty, det vill ju jag göra. Målmedvetet klämde hon sig ner bredvid Greta och hennes pipande ägg. Och när helgen var över hade hon hips vips tagit sig fem kycklingar. Greta, som varit lite väl upptagen med att få fjädrarna att blänka framför att hålla koll på äggens kläckningsdatum, hade inget att invända och nu går de runt i hönsgården med sina fluffiga barn. Och trots att Greta och Etty (speciellt Etty) är väldigt lyckliga över sina bebisar så verkar de tycka att kycklingskötsel är något man ägnar sig åt när man inte har något bättre för sig, och enligt dem själva har de bättre saker för sig ganska ofta. För det mesta faktiskt.

Holly (slätslät) kvarglömd på tröskeln



Det är inte det att de inte vill ta hand om dem, men de har liksom inte riktigt koll. Flera gånger har jag hittat Etty, då hon förundrat kikar åt alla håll för att försöka lista ut vilken kyckling det är som skriker som en galning, man får då vänligt påpeka att jo det är kycklingen du STÅR PÅ som piper kära du. Aha tänker hönan i fråga och backar raskt bort från den numera mosade pipmaskinen, ofta backar hon så raskt att den som åkt på hennes rygg trillar ner med huvudet före i en sten och får hjärnskakning medan hon själv trampar på de tre stackarna som stod bakom henne och försökte gnugga sanden ur ögonen. För jo sand i ögonen har de ofta, Greta och Etty bryr sig inte om vem eller vad som står bakom när de letar efter kycklingmat. Och eftersom det för det mesta är en skock goddissugna kycklingar som står bakom har de fått sin beskärda del stenskott i sina små huvuden.

Etty försöker låta bli att trampa på Ylva


Detta står väldigt i kontrast till hur Klara uppfostrar sina afrokycklingar, hon gullar och pussar och matar och tvättar och solar och rapar och borstar sina små glin tills de är alldeles rosendoftande och proppmätta. Hon skyddar dem mot allt som inte är farligt och allt som är farligt. Förvisso är det enda farliga Tuttan, hon skulle behöva starkare glasögon för hon påstår att hon inte alls kan förväntas se skillnad på kycklingar och köttbullar. Eller kycklingar och dammråttor som hon gapskrattande säger varje gång hon kastar en blick på Klaras friserade liga.

Klara med sovande Messy

Klara var förutseende nog att lära sina kycklingar ett par viktiga regler; mat och inte mat samt mamma och inte mamma. (Vad Flora fick lära sig den hårda vägen alltså). Greta och Etty glömde absolut att läsa instruktionsboken där det står om vad man gör med äggen när de väl kläckts, för det här med vem som är mamma det har deras kycklingar ingen större koll på. Flera gånger har jag hittat dem gömda under en mycket förnärmad Klara som vilt rotandes i sina fluffiga byxor försöker ta reda på var den lilla nidfågeln gömmer sig så hon ska kunna slänga den så långt hon bara kan. Det är tydligen jättesvårt att se skillnad på Klara (inte deras mamma) och Greta (en av deras mammor) bakifrån. Denna bristfälliga uppfostran har i alla fall fört med sig att varje gång man lyfter upp någon av kycklingarna tänds ett märkligt tindrande i deras ögon och man riktigt ser hur de dyker upp blinkande skyltar där det står ”majsburksmamman” så fort de får syn på en. Sen somnar de som vissna blommor där de hänger och dinglar nöjt snarkande från ens hand. Detta är tyvärr något som Klaras väluppfostrade morsgrisar aldrig skulle få för sig att göra. De vrålar för full hals att de KOMMER BLI DÖÖÖÖÖÖÖDADE vilken sekund som helst om man så mycket som rätar ut en av deras krulliga fjädrar.

"hm... var e min mamma?"


För krulliga är de utan tvivel, Klara tittar bekymrat på deras bråkiga frisyrer och sneglar sedan mörkt på Ramses överväldigande krull. Ramses däremot, han struttar/haltar nöjt omkring med näbbgiporna uppdragna ända till kammen ”det här gjorde jag bra” skrockar han och jämför fjädrar. Turligt nog har vissa hönor också fått säga sitt så tre av EttyGretas blir släta i alla fall, om inte Tyra och Vera skulle få för sig att lura i dem att peta ner tårna i eluttaget vill säga, i så fall kommer vi nog få 100% lockigt.

Nöjd far


Ytterligare en viktig grej Etty och Greta har svårt med är att hålla koll på var kycklingarna är. Ibland tycks de märka att det varit misstänkt stilla under fjädrarna och när de tar sig en titt inser de att de visst glömt kycklingarna någonstans. Ofta utanför hönsgården i en grästuva, eller inuti hönshuset under en stubbe, eller utanför hönshuset i en låda. Kycklingarna känner sig inte alls tillfreds med följande behandling utan ibland har de skrikit så ilsket att de blivit alldeles blåa i ansiktet. Detta brukar ske med en förtjust publik i form av svarthönsen Tora och Vera. Att titta på ilskna kycklingar står högt upp på deras 10-i-topp lista över nöjen.

Vera och Tyra är bänkade framför dagens "övergivna-kycklingar-show", med melonsnacks och allt.


Klara och hennes krullhuvuden håller däremot ihop i bestämda formationer


Och för ett par dagar sen, då det var högläsning ur en hönsbok hittade vi en mycket talande liten uppmaning, "låt inte ettåringarna ruva" stod det, "de är för vimsiga för att ta hand om kycklingar". Åh kära bok om du hade berättat det innan det var försent.

//F, som ikväll ska frakta ut hönsen till den internetlösa sommarstugan

Dag 398. Kan ni inte rääkna?! skrek Etty och slet sina fjädrar

GRRRRRRR !#@&%

Etty avskyr, som jag sagt ett par gånger, att ruva. Hon ligger i sitt rede och suckar och tjatar. Hon försöker prata lite med Greta i grannredet men hon är så koncentrerad att hon inte kan öppna näbben annat än för att skrika hotelser åt förbipasserande.

Det finns mycket hon ogillar med att ruva, det är trångt, det är ensamt, det är kvavt och det ger en andnöd när Ramses och Flora tror att de ska få plats att sova ovanpå och framför henne på nätterna. ”Ni FÅÅR inte” väser Etty varje kväll men eftersom hon är en väldigt liten höna slutar det alltid med att hon får ligga underst i hönsbajshögen ändå. Förmodligen kommer hennes ägg att vara hårdkokt innan det kan kläckas.

Trots att hon hatar att ruva älskar hon kycklingar. Mycket. Därför ligger hon nu envist kvar vecka efter vecka, platt som en plätt. Som sagt kuppade Klara henne och stal äggen hon ruvat på för att sedan kläcka fram 4 små fjäderbollar rakt framför ögonen på henne. Så Etty fick nya ägg och får därför ligga alldeles för länge. Vi har dagligen gått in dit och klappat och tröstat henne och sagt att snaart får du också kycklingar snart kläcks ditt ägg. Så har vi ritat små kryss på väggen i hennes rede så hon ska se att snart är det över. (men varje gång man tittar bort ritar hon dit 7 nya kryss, så nu är väggen täckt).

När både fredag, lördag och söndag förflöt utan att de utlovade kycklingarna dök upp började Etty stirra allt vildare på mig och rita saker som inte alls såg ut som kryss utan snarare som hebreiska svärord i redestaket. Snabbt rusade jag in för att se vad som kunnat gå fel, och när jag kastat ett getöga i min kalender inser jag att ojdå. Inte nog med att vi lät en annan höna stjäla dina ägg, vi har också räknat helt fel. Det kommer att ta ända tills på torsdag innan några kycklingar kan uppenbara sig. Hm. Ajdå. Hur ska jag nu.. eh.. *går ut för att sudda lite kryss medan Etty sover så hon inte ska förstå vad som försiggår*

Här är lilla Lycke sin första dag i hönsgården. Kommen ur Gretas ägg, ruvad av Etty och knyckt av Klara. Tjoho.

//F, uppenbarligen utan grundläggande additionskunskaper

Dag 389. Är du min mamma? sa Flora

Vi har väntat och väntat.
Och lyssnat och lyssnat.
Dom har ruvat och ruvat.
Till slut tröttnade vi på alltihop och adopterade en liten flicka.
Flora heter hon och liknar en kattunge.
Flora har ett problem.
Är du min mamma? sa hon och tittade på mig
Njaäe inte riktigt, sa jag
Är du min mamma? sa hon och tittade på F
Nehej du, sa F
Och så där fortsatte det.

När det äntligen blev lite lugnt i hönshuset, så tittade Klara ut från sitt ruvande av Ettys ägg och skrek Tyyyyst varvid hon lyfte på vingen och - se där - en liten kyckling.
Och det är inte Klara som är mamma till den kan jag säga, så vi får väl ta en ny ”är du min mamma runda” om nån dag.

.

.

.

.

.

.

.

//M