Ser jag manligare ut ur den här vinkeln? sa Ture entusiastiskt

Hej hörni, F här! Jag har flyttat hemifrån, det har många fördelar men även en del nackdelar, en av dem är att jag inte kan gulla med hönsen så ofta som jag vill. Detta är givetvis extra jobbigt nu när lilla Turturduve-Ture flyttat in och är söt som socker. Därför åkte jag in på snabbvisit efter jobbet här om dagen, såhär ser Ture ut när man väcker honom ur hans stilla nattslummer. Hans mamma har sannerligen lärt honom att man behöver sova i tid om man ska orka upp och jaga den bästa morgonmasken i gryningen dagen därpå.

Tyra däremot, hon var inte ett dugg trött när jag kom utan kastade sig ut i hönsgården fortare än kvickt för att förhöra sig lite angående om jag måhända hade något gott med mig.

Sluta hoppa Åke, sa Saga

                                                   
                                                      Åke! Har du hoppat i sängen igen?

Och var är majsen, sa Tyra

Hur ska det här gå?

Jag hinner knappt prata med hönsen så mycket som jag ränner och far.

Dom är ju vana med ett litet morgonsnack vid nio-tiden på morgonen och att bli utsläppta ur hönsgården.
Så är det på ön vid världens ände på somrarna. Så är det lite förmiddagsumgänge vid kaffet på trappan och sen kanske nåt barn kastar  ut några goda smulor från verandafönstret. Mitt i allt blir det diskning utomhus och där gäller det att passa på ifall det tappas nåt intressant på marken. När det var nästan mörkt och mitt i natten kom dotter hem från sin skärgårdsrestaurang med goda, goda kompostrester och Tyra var vaken varenda kväll och väntade på att plocka majskorn bland resterna. Sen gick hon nöjd och la sig med majs mellan tänderna.

Nu susar jag in till hönsen och gör en morgonkoll innan jobbet och när jag kommer hem får dom gå fritt till sängsdags. Men bara om jag är hemma på kvällen annars kanske räven eller mårdhunden eller nån farlig främmande katt dyker upp och då får dom vara instängda.

Hur kul kan det vara.
Så fort jag visar mig ute så ropar dom på mig. Det är väl en tidsfråga innan dom buar.
//M



Hur blir det med majsen, sa Tyra

Jag har vaktat dom hela tiden, sa Ture

Jag har varit hönsledig i helgen.

Det är roligt att komma hem. Hönsen har saknat mig säger dom.

Tyra sprang och mötte mig, och hon sprang så hårt att hennes små fötter ibland var högre upp än hennes huvud.
Kochingänget som går och lägger sig tidigt, steg upp från sina pinnar och kom ut för att säga hej.

Lilla Tures mamma var den enda som inte kom ut, hon hade annat att göra och så är vi ju inte så himla bekanta ännu. Men Ture själv han var ute och vaktade Beda, hon är den menlösaste hönan så henne kan han öva sig på att vakta.

Vad gör man med glada höns - jo man ger dom fågelfröblandning för parakiter.
Det skulle resten av familjen få också om dom blev lika glada när jag kommer hem.
//M

Otur för lilla Ture, sa Tyra

Efter lilla Tures första ord, som visade sig vara av det lite opassande slaget så har hans mamma bestämt att han är stor nog att klara sig själv.

Hon hänger med dom andra hönsen trots att dom knappt är bekanta och det går jättebra.

Hon har tagit efter deras farliga vanor och går långa vägar runt blomland och på gräsmattor, kollar rabarbern och rosorna och var med i tävlingen "den som är tamast får komma in i köket och få ost" som vi hade idag.

Den vann Etty för övrigt och hon gjorde hoppsa-steg nerför terasstrappan när hon avnjutit vinsten.

Ture var inte med i tävlingen för han hittade just då inte ut från hönsgården, inte Silke heller för hon har så vansinnigt lång pannlugg så hon hittar inte ens in i hönshuset på kvällarna.
//M

Lilla Ture är ful i munnen, sa Etty

I morse innan jobbet gick jag och tittade till hönsen.

Lilla Ture och hans mamma hade igårkväll listat ut hur man tar sig in i hönshuset till natten och nu också hur man hittade ut igen.
Ture är så söt så man vill bildligt talat äta upp honom, som en kinuskitårta ungefär ser han ut.

Igår kunde han bara säga pip i olika tonlägen, men tillsammans med 11 hormonstinna hönor i hönshuset under en hel natt hade det tydligen lossnat på stämbanden.
Han gol - Pippeli-piiip. Och det kan jag säga till den som inte har nån finlandsanknytning och inte heller kan finska att hade en svensk tuppkyckling ställt sig upp och skrikit Snoppeli-snopp så hade det varit samma sak ungefär.

Hans mamma stod med rodnande kinder och dom andra hönsen skrattade så man såg alla tänder.
//M

Kom hit lilla Ture så ska jag äta upp dig, sa Tyra

Jag tror vi får ta det senaste halvårets händelser i lite småportioner om inte det här ska bli ett femkilometers inlägg.

I alla fall, vi har återvänt från ön vid världens ände också denna sommar.

Hönsen är solbrända och bortskämda och lite trånsjuka. Ramses vår tuppälskling gick och tuppade av i juni. Det är hemsk att säga men jag funderade nästan på att ha honom som bokmärke. För...ja jag ska inte ta nån detalj, ja alltså han blev inte överkörd utan han blev bara så trött, så trött och så dog han.
Åh vad det var sorgligt.

Det går inte att vara utan tupp - det var enkelt att konstatera. Tyra stod på höga berget och vinkade till örnarna som flög förbi. Och svarthönsen dom gick vart som helst och plockade bär och svamp och rökte på (det sista var ljug). Fosterhönsen , alltså mest tuppen Åke, var helt ostyriga och växte upp helt utan handfasta tillrättavisningar. Dom blev faktiskt rätt bra men jag undrar hur dom har det nu ifall dom inte tillåts gå fritt i sitt ny-gamla hem.

På vägen hem igårkväll plockade jag upp en riktig sötnäbb, lilla Ture, som kom med sin kochin mamma i sällskap så att det inte skulle vara så läskigt. Han ska bli vår nya tupp. Han har inte ens lärt sig gala ännu.
//M