Dom ska ha värme och kärlek, sa Ture

Och stackars Ture, han försöker berätta för Hönsmammorna att det måste ske en liten uppryckning beträffande tillsynen av lille Greg.

Men Tyra ser ut som hon funderar på omtapetsering av hönshuset och Greta hon har så högt ljud i sin i-pod så hon hör ingenting.
//M

Det är i alla fall jag som är far, sa Ture

Alla tidigare år har vi haft ett himla sjå med kycklingarna som kläckts, det ska va specialmat och det skall vara avskärmat och jag vet inte allt.

I år när F har rymt fältet och lämnat mig med ensamt ansvar så hinns det inte riktigt med så mycket pysslande och duttande.

Efter det första mycket spännande dygnet när mammorna inte riktigt hade vant sig vid att vara just mammor och försökte skylla på varandra beträffande bristande intresse för lilla kycklingen så lät jag dom sköta det bäst dom ville och det har visat sig fungera hittills.

Mitt i högen av stora höns och galande tuppar står det där lilla fluffet och piper, inte är den rädd för dom andra hönsen, inte bryr den sig om att Ture gal den rakt i örat och inte bryr den sig om att jag trampar runt där. Den har sig inte ens speciellt över att bli upplyft.

Kalla mig Greg!!

Idag tog den till och med emot besök, och då kom namnfrågan upp. Ja vad säger man då -  man tar kläckningsdagens namnsdagsbarn här i vårt land och det var Gregorius. Sen får man hoppas det blir en höna så vi kan döpa om den.
//M

Byt bromsskivor på bilen, sa Ture

Ture är teknisk.

Tycker han själv i alla fall. Han har lärt sig känna igen min bil på ljudet - inbillar jag mig.
Förut kände han bara igen mig på ljudet och kanske sin mamma Bodil då förstås.

Hur vet jag det?
Jopp, så här är det.
Varje dag när jag stiger ur bilen står Ture i hönshuset och gal allt vad han förmår. Så där intensivt så rutorna skallrar.
Det kan han ju inte hålla på med hela dagarna så det måste vara ljudet av bilen som får igång honom.
Lilla Gull-Tupp!

 Han kanske får hänga med på en tur nån dag. Jag måste bara tänka ut nån form av "tupp-stol" till bilen först.
Eller om jag hänger upp honom i backspegeln. Nej förlåt - jag skojade bara.
//M

Tänk om jag halkar av pinnen, sa Tyra

Men hur tråkigt det är med vinter.

Det tycker i alla fall hönsen.

Trevligt nog så håller dom sams där i hönshuset och med jämna mellanrum hivar jag in mer hö åt dom.  Snart är dom uppe i fönsterhöjd där dom vaggar omkring och söker spännande frön och annat intressant.

Vi har haft den årliga insmörjningen av fötter.
För Ture var detta premiär och han tyckte att det luktade lite starkt om tea tree salvan. Fantastiskt nog så förhöll han sig rätt positivt till spektaklet men han hade ett himla sjå innan alla höns var insmorda och han hade koll på sin flock igen.

På kvällen i mörkret gick jag ut till hönshuset och när jag öppnade dörren så luktade det så gott av salva och hö. Nästan så jag funderade på att sova över.
//M

Kan du stå stilla, sa Ture

Lilla Ture har skaffat sig flickvän. Det blev Etty precis som jag trodde.

Dom går och viskar och fnissar tillsammans och emellanåt  när lusten faller på så tar han ett skutt upp på henne.

Han har inte lärt sig beräkna avstånd, vindhastighet och Ettys tankspriddhet ännu så tills vidare ramlar han av eller missar.

Hans mamma har lagt sig för att ruva fram en ny liten gosse, så hon ska snart få flytta hem till Barbro igen innan vi har stugan full med kyckligar till vintern.
Etty får vara ifred för hon har sina ägg utspridda lite här och där i sitt bo. Antagligen tycker hon att dom är hårda att ligga på och lägger dom lite åt sidan medan hon ruvar.
//M

Tutteli-tuu på dig själv, sa Etty

 Dagarna dom går och går.

Rovfåglarna har börjat flytta och livet för höns har blivit farligare.
Till och med lilla Ture kastar blickar mot himlen emellanåt. Annars är han mycket upptagen med att hitta goda kryp snabbare än hönsen.

Inte så att han tänker bjuda dom utan han äter snabbt upp det innan nån höna hinner fram. Han är ju bara en yngling ännu.

Hans språkutveckling är på god väg mot tuppstatus.
Han har gått via Tutteli-tuu till det nuvarande Tutteli-kuu på bara en vecka så det finns hopp att det blir en riktig väckarlocka av honom till vintern.

Hans mamma struntar fullständigt i honom och han hänger med dom andra hönsen, gärna med Etty, som ser ut precis som hans mamma men mycket mindre vilket gör att dom just nu är jämnstora. Dom tar små promenader tillsammans och beundrar vårt nya staket.
//M

Jag har vaktat dom hela tiden, sa Ture

Jag har varit hönsledig i helgen.

Det är roligt att komma hem. Hönsen har saknat mig säger dom.

Tyra sprang och mötte mig, och hon sprang så hårt att hennes små fötter ibland var högre upp än hennes huvud.
Kochingänget som går och lägger sig tidigt, steg upp från sina pinnar och kom ut för att säga hej.

Lilla Tures mamma var den enda som inte kom ut, hon hade annat att göra och så är vi ju inte så himla bekanta ännu. Men Ture själv han var ute och vaktade Beda, hon är den menlösaste hönan så henne kan han öva sig på att vakta.

Vad gör man med glada höns - jo man ger dom fågelfröblandning för parakiter.
Det skulle resten av familjen få också om dom blev lika glada när jag kommer hem.
//M

Otur för lilla Ture, sa Tyra

Efter lilla Tures första ord, som visade sig vara av det lite opassande slaget så har hans mamma bestämt att han är stor nog att klara sig själv.

Hon hänger med dom andra hönsen trots att dom knappt är bekanta och det går jättebra.

Hon har tagit efter deras farliga vanor och går långa vägar runt blomland och på gräsmattor, kollar rabarbern och rosorna och var med i tävlingen "den som är tamast får komma in i köket och få ost" som vi hade idag.

Den vann Etty för övrigt och hon gjorde hoppsa-steg nerför terasstrappan när hon avnjutit vinsten.

Ture var inte med i tävlingen för han hittade just då inte ut från hönsgården, inte Silke heller för hon har så vansinnigt lång pannlugg så hon hittar inte ens in i hönshuset på kvällarna.
//M

Lilla Ture är ful i munnen, sa Etty

I morse innan jobbet gick jag och tittade till hönsen.

Lilla Ture och hans mamma hade igårkväll listat ut hur man tar sig in i hönshuset till natten och nu också hur man hittade ut igen.
Ture är så söt så man vill bildligt talat äta upp honom, som en kinuskitårta ungefär ser han ut.

Igår kunde han bara säga pip i olika tonlägen, men tillsammans med 11 hormonstinna hönor i hönshuset under en hel natt hade det tydligen lossnat på stämbanden.
Han gol - Pippeli-piiip. Och det kan jag säga till den som inte har nån finlandsanknytning och inte heller kan finska att hade en svensk tuppkyckling ställt sig upp och skrikit Snoppeli-snopp så hade det varit samma sak ungefär.

Hans mamma stod med rodnande kinder och dom andra hönsen skrattade så man såg alla tänder.
//M

Kom hit lilla Ture så ska jag äta upp dig, sa Tyra

Jag tror vi får ta det senaste halvårets händelser i lite småportioner om inte det här ska bli ett femkilometers inlägg.

I alla fall, vi har återvänt från ön vid världens ände också denna sommar.

Hönsen är solbrända och bortskämda och lite trånsjuka. Ramses vår tuppälskling gick och tuppade av i juni. Det är hemsk att säga men jag funderade nästan på att ha honom som bokmärke. För...ja jag ska inte ta nån detalj, ja alltså han blev inte överkörd utan han blev bara så trött, så trött och så dog han.
Åh vad det var sorgligt.

Det går inte att vara utan tupp - det var enkelt att konstatera. Tyra stod på höga berget och vinkade till örnarna som flög förbi. Och svarthönsen dom gick vart som helst och plockade bär och svamp och rökte på (det sista var ljug). Fosterhönsen , alltså mest tuppen Åke, var helt ostyriga och växte upp helt utan handfasta tillrättavisningar. Dom blev faktiskt rätt bra men jag undrar hur dom har det nu ifall dom inte tillåts gå fritt i sitt ny-gamla hem.

På vägen hem igårkväll plockade jag upp en riktig sötnäbb, lilla Ture, som kom med sin kochin mamma i sällskap så att det inte skulle vara så läskigt. Han ska bli vår nya tupp. Han har inte ens lärt sig gala ännu.
//M