Det är i alla fall jag som är far, sa Ture

Alla tidigare år har vi haft ett himla sjå med kycklingarna som kläckts, det ska va specialmat och det skall vara avskärmat och jag vet inte allt.

I år när F har rymt fältet och lämnat mig med ensamt ansvar så hinns det inte riktigt med så mycket pysslande och duttande.

Efter det första mycket spännande dygnet när mammorna inte riktigt hade vant sig vid att vara just mammor och försökte skylla på varandra beträffande bristande intresse för lilla kycklingen så lät jag dom sköta det bäst dom ville och det har visat sig fungera hittills.

Mitt i högen av stora höns och galande tuppar står det där lilla fluffet och piper, inte är den rädd för dom andra hönsen, inte bryr den sig om att Ture gal den rakt i örat och inte bryr den sig om att jag trampar runt där. Den har sig inte ens speciellt över att bli upplyft.

Kalla mig Greg!!

Idag tog den till och med emot besök, och då kom namnfrågan upp. Ja vad säger man då -  man tar kläckningsdagens namnsdagsbarn här i vårt land och det var Gregorius. Sen får man hoppas det blir en höna så vi kan döpa om den.
//M