.JPG)
När de två (föga) ömma mödrarna återvände in igen efter sin lilla solskenspromenad bestämde de sig genast för att de VISST ville ha kycklingen som Bodil fått adoptera efter att de lämnat den ensam och gråtande mitt i hönshuset. Så de stal tillbaka den och gömde den på ett säkert ställe under sina fluffiga magar.
Det här med delad vårdnad känns lite jobbigt kan ju jag tycka, kanske framförallt för kycklingen som hela tiden måste ha sin lilla sovryggsäck packad så han ska få allt med sig när han flyttar mellan sin olika mammor.
Men oj då, delad vårdnad har spridit sig till de vingade tvåbenta. Detta äventyr blir spännande att följa.
SvaraRaderaHej! Din blogg är det roligaste jag läst på länge! Vilket härligt språk! Jag kommer att följa dig, kan du vara säker på! Keep up the good work!
SvaraRaderaMVH Kerstin i Söderhamn
Vår första kycklingkull var inköpt som ägg och kläckt i maskin - övervårdades säkert av ängsliga förstagångsföräldrar. Andra kullen samvårdades av våra klocka dvärgcochin men hölls inne enligt konstens alla regler tills det var varmt och torrt och de var en vecka gamla. Tredje kullen var från små gröna ägg av våra öländska dvärghöns/silkeshöns. Tuffa, smarta med matchande punkperuker på skallen.De kläcktes tidig mars. Vi byggde en tillfällig tegelmur i hönshuset . hög nog för att hålla kycklingar inne och ändå ge hönsen möjlighet att gå ut i trädgården. "Trodde ni att det där skulle stoppa dom kycklingarna?" frågade sonen vänligt när vi kom hem.I trädgården gick de glada kycklingarna i komposthögen med sina mammor - när de inte flög som konfetti när de kom i vägen för de energiskt sprättande omtänksamma mammorna. De skuttade obehindrat över flera decimeter höga hinder och någon vecka senare satt de på en pinne en dryg meter under golvet under vingen på någon av hönsen. De blev aldrig ens kalla om magen för Gullefjun, vår bästa dvärgcochinmamma stoppade in dem i sin mjuka dunfäll när de blev trötta av att ränna runt utomhus.
SvaraRaderaNu har vi flyttat till stan, hönsen bor hos en god vän men vi saknar dem.
Åååh vilken gullig berättelse! Tyvärr har virrpannorna misslyckats totalt med tillsynen av lille Greg. Men två kochinhöns ruvar ännu så det finns hopp. //M
SvaraRadera