Dubbelt så många kycklingar som vanligt! (alltså en)

Våra höns är bra på mycket. De är bra på att sprätta de är bra på att varna för måsar de är bra på att äta majs de är bra på att sova i en hög. Sånt kan de.

Men de är baske mig inte bra på att få fram kycklingar. Trots att ruvning är ett av deras största intressen.

De senaste åren har våra höns ruvat kanske en miljon gånger. Det har resulterat i ungefär en kyckling per år. Ett bra år.

Nu har Klara och Bodil ruvat minst sex veckor i sträck. Efter de första tre veckorna plus några dagar utan kläckning lyste vi äggen och alla var tomma. Då tog vi in stora artilleriet, hönsguru B, och hon skänkte snällt tolv befruktade kochinägg till oss (plus hönan Marta och hennes barn). Nu ytterligare tre veckor plus ett par dagar gått och resultatet då? En kyckling. En.

Det är förvisso hundra procent bättre än vanligt och det är ju glädjande. Men ändock - det hade varit roligt om Klara och Bodil åtminstone hade fått en kyckling var nu när de fått riktiga ägg. Åtminstone för husfridens skull. Men icke.

Jag antar att de har en för ofridsam ruvningsplats eller något? Att de andra hönsen trängs så mycket med dem på nätterna att äggen blir kalla och fostren flyger iväg till kycklinghimlen istället för att komma ut till oss? Oavsett vad problemet är så är det förargligt. Lite för oss som börjar få dvärgkochinbrist och lite för hönsen som hemskt gärna vill ha något litet att plutta med.

Nåja, nästa år får vi försöka igen. Eller skaffa en kläckare...........................

Kycklingen Bodil efter många om och men fick fram är i alla fall så rasande söt att det väger upp det mesta.

"Här ligger jag och ser gullig ut minsann minsann"

Tycker ni inte att hon har en ovanligt hön-formad skalle? Ja? Någon?

"Mamma varför har du så stora öööögon?"

Ingen press lilla vän men du får hemskt gärna vara en höna...

"Nu är fototiden slut och jag måste sova hejdå!!!!!"


//F