Rosenknoppsdöden och ruvningstjatandet

Hos hönsen råder bråda dagar trots att ruvningen nu är över för den här gången. Svarthönsmaffian äter tobaksplantor och plundrar tomatodlingarna (ja, jag vet att tomatplantor är giftiga men svarthönsen vägrar lyssna på det örat. De lyssnar inte på något öra.), Ture försöker övertala Klara att börja ruva igen, Klara försöker övertala oss att hon visst är i skick för ännu en ruvning, Beda&Viola tjatar om "meeer godis" och Margareta är mera nöjd med att ha lyckats drilla svarthönsen till lydiga små fotsoldater. I undulatvoljären jagar Marta och barnen fjärilar med varierande framgång.

"Mums spröda rosenknoppar som är vår favorit! Jag tar en till."

 "Har du någon ost??"

"Jag är hemskt hemskt sugen på ost nu. Det riktigt kittlar i tårna så sugen är jag."

Inne i det nya hönshuset bor Bodil och kycklingen alldeles för sig själv. Något som alla andra är oerhört avundsjuka på eftersom de sover i ett allt ruttnare träskåp....

"Ge oss hönshuset!" "Ge oss hönshuset!" "Ge oss hönshuset!" skanderar svarthönsen i dagliga protestparader.

"Nej jag har inte sett kycklingen har jag sagt! Vaddå vad har du under vingen? Ingenting! Inte en kyckling i alla fall"

"HÄR ÄR JAG HÄR ÄR JAG!!!!!!!"

"VAD HAR DU FÖR NÅGOT ÄR DET ETT JÄTTESTORT KYCKLINGGODIS????"

"HOHOOO VAD HAR DU DÄR INNE ÄR DET KYCKLINGGODIS DU HAR????"

Sen tog besökstiden slut. Bodil är föga lättflirtad.

Klara, som inte fick någon kyckling det här varvet heller, tjatar och tjatar om att få börja ruva igen. Vi säger nej i alla tonlägen som finns men hon lägger sig i alla mörka hörn hon hittar. Jag har proppat igen hålet i ett rede men av solidariska skäl måste ett skåp vara öppet så de andra har någonstans att sova...

Nej vaddå ruva jag bara ligger här och vilar fötterna förstår du gå iväg du bara jag kommer strax.

Kom hit ska tant ge stryk din fula kycklingsprätt!!!! Hade jag råkat kläcka fram dig hade jag tryckt i dig i skalet igen!!!

Oh nej jösses flickor sluta slåss! Jag tror jag hörde ljudet av ost där ute bäst vi går och tittar nu genast!

Inne i undulatvoljären går livet sin gilla gång. Marta värper ett ägg varannan dag, Judit växer och frodas och lillebror Olof får en allt mer pinsam befjädring (rätt mycket vingfjädrar men naken rumpa.)

Judit säger att hon längtar efter att flytta hem till kanalen, det är allt bättre än att bo i en undulatgård.

Och lilla Olof kan tyvärr inte resa sig för han vill inte visa upp sin nakna kropp på internet.

//F