Dag 40. Vildhöns

Idag var det ett strålande väder och Klara verkade sällsynt uttråkad av att vara hemmafru. Således bestämde vi oss för att spärra av ca ¼ av hönsgården och bygga en lekhage för Klara och kycklingarna. En gammal korg hittades, kycklingarna stoppades in i korgen med milt våld och under högljudda protester av både Klara och kycklingarna. Eftersom Klara inte var sansad nog att följa den pipande korgen ut ur hönshuset och in i lekhagen mitt under pågående barnarov fångades även hon in och släpades ut. Väl ute blev hon och de små fjunbollarna så förtjusta över naturupplevelsen att alla oförrätter snabbt, om inte förläts så åtminståne förträngdes, av den lilla familjen.

Ramses vill hälsa

Kaxi

Mi låg på andra sidan gallret och ogillade hönsen det värsta hon kunde.

Klara håller koll på allt från skator till irriterande katter.

Grobi

Grobi och Etty myser med Klara

Efter detta lyckade projekt kände vi oss dumdristigt modiga och bestämde oss för att på darriga ben släppa ut den käre Ingeborg ur hönsgården för att vara med och trädgårdsarbeta. Ingeborg fullkomligt älskade alla spännande buskar och snår som fanns överallt och hon byggde sig raskt ett litet bo mitt i trädgårdens finaste liljor. Stärkta av att vår älsklingshöna inte försvunnit in i skogen det första hon gjorde vågade vi oss på att släppa ut Ramses och Tuttan. Ramses blev hejdlöst förtjust och skrockade nöjt när han insåg hur fantastisk han var som skaffat fram en jätteträdgård åt sina favoritflickor. Han sprang världsvant runt och visade alla sevärdheter för sina damer som följde honom tätt i hälarna och ooh-ade och aah-ade åt alla hans fantastiska upptäckter. Bland annat hittade han det perfekta stället att sola på, där trillade alla tre ikull som berusade svanar och låg sedan med vingarna rakt ut och benen i vädret en lång stund.

Djungelhönan Ingeborg

Solbadande drullputtar

Någon som inte njöt fullt lika mycket av hönsens äventyr var katten Mi, hon blev så till sig i sina försök att inte skrikande sätta tänderna i de solbadande broilrarna att hon istället anföll mig. Men jag förmodar att jag också skulle ha behövt ta ut mina aggressioner på någon om jag var katt och det stod två irriterande kärringar som hotfullt berättade för mig att jag skulle bli doppad i en vattentunna om jag så mycket som krökte en fjäder på de pinsamma hönsen.
- frida