.JPG)
Ojsan, ojsan har jag sagt varje morgon när jag har sett den lilla högen av smulad isolering ligga nedanför den ordentligt stängda hönsluckan. Dom små talgoxarna är verkligen ihärdiga i sin kamp att få flytta in hos hönsen. Ha ha.
Men i morse, minsann, hade talgoxarna motats bort av minst en örn såg det ut som på storleken den smuliga högen hade.
När jag lite imponerat och bekymrat sopade bort högen såg jag till min värsta förskräckelse att det var råttskit bland smulorna.
Nu finns det ju två saker jag har riktigt obehag av och detta djur är det ena.
Det är krig nu.
Jag har lärt hönsen karate på eftermiddagen, jag har visat Ramses var kniven i skåpet är.
Jag har berättat för kochinmaffian var det finns hammare och spik.
Jag visade Tuttan var silvertejpen ligger men då råkade hon få syn på korngrynspåsen som står bredvid och tutade så glatt att Ingeborgs näst sista fjäder ramlade av.
Den tejpade jag fast med silvertejpen *nä skoja bara*.
Ingeborg lovade att titta åt alla håll hela tiden hela kvällen och hela natten.
Det tog vi i hand på varefter hon kröp in under Ramses mage och somnade.
Det är ingen ordning på den hönan.
Inte kan jag ju hoppas på kattskrället heller hon äter ju bara sån som ligger i geleeeeè säger hon.
Det är ingen ordning på den katten heller.
//M
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mycket bra initiativ, jag anser att du är en mycket klok och förståndig hönsägare. Jag ska genast ta upp detta med mina fjädrar också. Jag hittade nämligen muspluttar i "hönsahallen" där jag har fodret. Blängde länge på de tre katterna som låg och slappade i solen och inte alls var intresserade av att uppfatta mitt bläng. Det är ju mycket smartare att ta det med hönsen istället. *skriver en kom-ihåg-lista: silvertejp, hammare, kniv i ett skåp*
SvaraRaderaHu ja för möss. Innan "rasslade" det alltid till när jag på morgonen öppnade stalldörren och tände ljuset. Vår kattdam är god musfångare, dock sätter hon inte sin tass i stallet. SÅ uppfostrade hon även sin dotter. Vid generation tre var jag dock med i uppfostran och med tre barnbarnskillar är det numera mustomt i stallet =)
SvaraRaderaTyvärr har även min halvvuxne kyckling försvunnit. Inte en fjäder syns till efter honom...=( Men som du också skrev. Så är ju livet på landet.
Möss är en sak ska jag säga, men RÅTTOR. De är så vidriga att det inte ens finns ett adjektiv som kan beskriva dem.
SvaraRaderaTyvärr var det inte små söta möss vi fått tag i utan en råtta som kan vara i storlek med Ramses om man ska hårddra.
För övrigt tycker jag förslagen låter lysande, synd att vi glömde uppfostra kissen till en råttätare för cirkus 13 år sen bara. Något vi givetvis borde ha planerat in.
Och Viola; en rejäl motorsåg är det minsta du borde ha i beredskap tycker jag.
//f
Menar du råttor?! Det tar ju diskussionen till en helt annan nivå. Granne C säger ofta råttor, men menar möss, och varje gång jag hör ordet råtta håller jag på att fara i taket och är tvungen att kontrollfråga vilket hon menar. Och det är ju möss hon menar. Men om du på allvar menar råttor... då tycker jag väldigt, väldigt synd om dig. Stackars dig. Verkligen.
SvaraRaderaNu har jag läst hela bloggen med mycket nöje, har till och med suttit och skrattat högt vid datorn. Hittade hit via alternativ.nu. Undrar dessutom efter att ha läst mellan raderna om vi möjligen bor rätt nära varann?
SvaraRaderaSer fram emot kommande inlägg! :-)
www.illbattingen.ax
Usch för råttskit. Det är det äckligaste jag vet. Tack och lov att man har tre katter. De älskar också mat i gele´, men är riktigt duktiga på ovälkomna små gnagare.
SvaraRadera/Anna