måndag 3 november 2008

Dag 159 (igår). Ny lucka!

Helgens planer har varit att bygga en ny tät lucka och täppa igen den gamla dragiga.

En vacker söndagsmorgon gryr och Kajsa och Ramses tar farväl av den gamla luckan (fast det visste ju inte de)



Medan hönsen är ute och motionerar sig sågas ett vint hål upp i hönshuset. Jäkla sticksåg säger vi bara.
Som tur är finns det inget som inte kan ordnas med lite sandpapper och en kinasåg.



Våldsamt men med elegans bänder vi upp ett nytt hål även på utsidan. Ramses funderar på att hoppa in direkt men distraheras av Ingeborg som står på hans fötter och piper efter ost.



På insidan börjar något genialiskt ta form...



Tadaaaaaa! Garanterat dragfritt och gjort på återanvänt material vi hittat lite här och där.




Men när vi skulle täppa till den gamla luckan med bitarna som suttit där i maj inser vi att huset måste ha växt. Bitarna passade inte längre!



Så som nödlösning spikade vi fast lite lister. Man får väl måla det i vår. Synd att vi glömt bort vilken kulör huset har... Vi får väl gå på känsla och hoppas att färgblandarmannen minns oss.



När utsidan är stabil proppar vi några lager med isolering i hålet. Trots att det drar så mycket att vi nästan blåser bort.
Ojdå, drag som tydligen är så farligt. Hönsen nyser medhållande.



För att förhindra framtida nysningar spikar vi på en skivbit. Inget drag här inte. (vilket gör kycklingflickorna lite besvikna, men de måste lära sig skillnaden på skadligt drag och skojigt drag)



Hönsen börjar tröttna på att vänta och skulle gärna vilja komma in.




Det som förut var en lättförståelig stege är numera en hinderbana värdig Tarzan. Ramses var en smula skeptisk. Speciellt eftersom han slog huvudet i luckan varje gång han försökte hoppa upp.
När han några yra minuter senare lyckats ta sig in och få med sig hönsflocken skrockade han stolt över sin skapelse och undrade om inte hans damer var nöjda över vilket tätt hönshus han hittat? Hönsen kunde tyvärr inte svara eftersom de guppade runt som metflöten i den nya halmen som uppenbarligen var lite djupare än vi trott.




//f (som egentligen inte byggt utan bara sällskapat och dokumenterat)
Ps till den som undrade. Ingeborg hittade in! Nästan först av alla. Det tog henne över en månad att lära sig det här med luckor i somras.

2 kommentarer:

  1. En fantastisk konstruktion, jag är djupt imponerad! Och jag ska genast ta mig i kragen och skutta ut och fotografera min dragiga farstu med köldridå på.
    Om jag bara kunde lära fjädrarna att torka fötterna i farstun innan de klampar in i huset så hade allt varit perfekt. Men men...

    Att huset har växt, har ni vattnat det?

    SvaraRadera
  2. Heehee..nog för att hönsgödsel tillhör det bästa av gödningar - kanske har ni ett ekologiskt hus? =)

    SvaraRadera