Dag 157 C. Nära ögat Tuttan

Som sagt, efter chocken förra söndagen när Ingeborg var nästan dödförklarad i minst en kvart så har jag varit för utmattad att blogga.
Men idag hände en faslig sak.
Alla som är lättrörda ska sluta läsa här och gå och titta om det är nåt roligt på TV eller om det ligger en ostickad stickning någonstans eller kolla om någon har kokat kaffe.
På mitt otroligt roliga jobb, skrattar vi för det mesta nästan ihjäl oss men inte idag.
Kollegan fick en filmsnutt övermailad till sig och den var något så otroligt gripande att någonstans mitt i började jag gråta så tårarna sprutade, varpå jag grävde fram en pappersnäsduk ur fickan, torkade ögonen riktigt ordentligt och snöt upp mig.
Och där hade det ju kunnat sluta.
När jag slängde pappersnäsduken slog det mig att hoppsan, hoppsan var inte det där den som jag tvättade och torkade Tuttans sjuka hönsöga med igår.
Ja och nu sitter jag och funderar om jag ska gå ut på hönsforumet och fråga om någon kommer ihåg vad det var för livsfarlig sjukdom dom föreslog att det var hon hade när vi visade hur hon såg ut efter getingbettet.
Först kanske jag ska gå ut och gömma alla yxorna.
//PS Se till att ha snytpapper till hands och ljudet på om ni tittar på filmen DS


//Mama B

DS2 från F: Vi väntar med spänning på att Mama B ska börja se ut såhär. I så fall lovar jag att fota och visa er. I smyg givetvis, annars kommer jag få smaka på yxan.