Dag 133. Tror dom att dom är undulater kanske?

Det är ett oroligt liv det här.
Jag oroar mig för om hönsen fryser, om dom har getingar i hönshuset, om dom får fel sorts mat, om dom är hungriga, om dom är magra, om höken ska ta dom eller om katten eller mårdhundarna eller någon annans katt skall ge sig på dom.
Bara nämn det och jag kan starta en ny oro.
Jag står vid spisen och kokar gröt åt hönsgänget med makaroner i och med havregryn och med lite risgryn och med lite gammal mysli ur en påse. Ser ganska gott ut - kanske jag skulle äta en portion själv först.
När jag kommer ut med gröten i en ganska snygg skål, tycker jag själv alltså, så har Ramses kallat in sina hönor.
För ”Det bliiir kaaaallt i naaatt flickor” som han brukar säga när han vill ha trångt på pinnen.
Med viss förväntan ställer jag ner skålen på golvet.
”Konstig skål” säger Ingeborg och tittar på mina stövlar istället.
”Ser inte gott ut” säger Ramses och visar istället hönsen var värpfodret står.
Klara och kycklingarna struntar fullständigt i gröten. Tuttan som inte riktigt hänger med alla gånger, hon synar noga skålen, sen synar hon gröten och så säger hon ”Strö över lite undulatfrön du så äter jag”.
Men det var då själva……
Jaha och då blev skålen snygg och det såg gott ut och Ramses, Tuttan och Ingeborg hade gröt runt munnen när jag stängde dörren.
Och nu oroar jag mig om dom ska få magknip.
- M