Dag 157. Indirekt tillökning

För cirkus en vecka träffade min bloggkompanjon Mama B hönsgurun* i den intesåstorastaden.
De kacklade lite och diskuterade väl antagligen vilken sorts jord som är mest gynnsam för masktillväxt. De kom också överens om en underbar kompromiss. Låne-Klara ska få stanna kvar här hos oss! Det enda vi behövde göra var att donera någon kyckling nästa sommar.
Det kommer bli halvlätt, Klara är expert på att ruva och uppfostra kycklingar. Men Ramses verkar inte vara helt intresserad av Klara. Så har vi otur kommer det krävas en jungfrufödsel för att vi ska kunna hålla vad vi lovat.

* Hönsgurun är vår räddning i den farliga hönsvärden, i en värld där allt löses med yxor eller ugnen, i en värld där ett getingstick förvandlas till en dödlig och ytterst smittsam sjukdom som gör att alla hönsen kommer dö i morgon, i en värld där det är mesigt att ha en hönsgård. Förutom personlig coach är hönsgurun också den som sålde vår lilla hönsflock till oss. Välvilligt gav hon bort både tupp och ägg till oss noviser i somras.

Själv undrar jag väl mest hur vi bäst skulle ha förklarat att den guldglänsande atlethönan hon lånade ut i början av Juni numera ser ut som något räven spottat ut.

Jag vet inte om hon genomgår den fulaste ruggningen i mannaminne eller om kycklingflickorna bara vill leka frisörer och sliter lite väl hårdhänt i sin mammas fjädrar.

Exemplarisk mor med Greta och Etty i soliga Juni.



Och såhär snygg är hon idag



//f