Dag 98. Hur ska vi klara oss utan Klara?

Dagen då jag måste ringa och säga att kycklingarna är så stora nu att Klara kan få åka hem närmar sig, eller rättare sagt den har varit nära länge.
Av någon anledning vill jag skjuta upp det lite, ibland är det så soligt och ibland regnar det och däremellan ska dom få något gott till mat.
Hon är den perfekta hönsmamman, hon har försvarat sina kycklingar om det har behövts eller inte. Hon har visat dem de godaste skalbaggarna och de fetaste maskarna. Hon har lärt dem gå ut och in och flyga upp på pinnar. Och som hon har lärt dom sprätta.
Det märktes när hon tyckte att dom kunde klara sig själv, då kunde hon smyga iväg lite diskret och pyssla med något intressant utan att ropa att dom skulle komma och titta.
Nu har jag egentligen bara en bra ursäkt kvar att ta till och det är att dom har inte lärt sig prata ännu, alltså som höns.
För tänk om dom fortsätter att pipa sitt lilla gälla ljud i all evighet för att deras mamma åkte hem innan hon lärt dom det rätta kacklet.
- M

Även om Klara inte gillar att sitta i famnen härdar hon tappert ut för att visa kycklingarna hur ofarligt det är.