.JPG)
Jag har ett vagt minne av att jag under ett drömmande ögonblick påstod att nästa inlägg skulle handla om nykläckta kycklingar. Och såvida jag inte drar ihop en rejäl lögn om kläcklycka i mängd och massor kommer detta inte hända.
Asta ruvar fortfarande, kanske inte kärleksfullt eller tålmodigt, men bestämt. Inga kycklingar synes än men å andra sidan har vi verkligen inte vågat lyfta på denna dödsmaskin för att kolla upp saken. Nu är jag föga rädd för hennes fysiska styrka - hon är trots allt en dvärgkochin - men för hennes hämnd. Hon ser ut som en sån som gör allting perfekt ända tills den dag man råkar förolämpa henne. För att hon ska tycka om mig och således trolla fram lite kycklingar nöjer jag mig än så länge med att servera det bästa huset kan erbjuda, fläkta henne med palmblad och läsa högt för henne ur tidningen (jag brukar hoppa över dagens recept, för att… ja.. eh. kycklingsoppa talar vi tyst om), allt detta med ett dyrkande uttryck i ansiktet.
Etty plockar blommor - roligare än att ruva
Etty ruvar också. När hon för en vecka sedan började var min spontana reaktion ett ihåligt skratt. Givetvis är det vår pyttelilla, efterblivna, dvärgväxta, minst ansvarsfulla och föga tålmodiga höna som fått för sig att hon ska ruva. Jag är övertygad om att hon inte har den blekaste aning om vad hon håller på med och vad det eventuellt skulle kunna leda till. När Klara och Greta ruvat har de med ett överjordiskt upphöjt lugn legat och gullat med sina ägg i 30 dagar (förvisso utan att dessa kläckts, men det var då inte hönsens fel). De har ruvat utan att röra en fena så länge man inte tvingar dem för att de åtminstone ska upprätthålla sina vitala funktioner. Fortsätta leva alltså. Etty däremot. Varje gång man tittar in i hönshuset för att tjäna Asta hör man Etty tjata från sitt hörn, det är tråkigt hit och det är varmt dit, det är kvavt här och det är kliigt där.
Etty jagar flugor med de andra - roligare än att ruva
Inte ligger hon stilla heller. Hon ligger med glädje på sida i det trånga redet, ointresserat stirrande i taket och gymnastiserandes med tårna. På grund av hennes pyttelilla kroppshydda får hon bara ruva på 6 ägg. Vilket hon faktiskt gör ibland. Lite på skoj sådär. Men trots att äggen ligger under henne ibland tycks hon inte värma upp dem, hon bara ligger där och tjatar om hur tråkigt hon har och om att hon inte har någon att prata med.
Etty går i regnet - även detta, roligare än att ruva
Ungefär 3 gånger om dagen tar hon rejäla pauser, gärna på en timme i sträck. Då går hon runt och sprättar, badar, kacklar högt om allt utom sina ägg eller bara ätandes på mask. Och Ramses gör inget ÅT saken! När superseriösa Greta eller experten Klara klivit av 3,5 sekunder för att inte tvingas bajsa på äggen så har han nästan tappat kammen av ilska. Då skulle de bankas på och skrikas åt minsann. Men varje gång Etty kliver av äggen (vilket hon gör lite för ofta som sagt) tjuter han av lycka och slänger åt henne den ena halvmhetersmasken efter den andra, han dansar sina finaste danser och han sliter upp vackra blommor med rötterna för att ge henne.
Asta tar mycket allvarligt på det här. Mycket. Etty förstår inte ens vad allvar betyder.
Summa summarum går det alltså sådär för oss på kycklingfronten. Astas ägg kan vara värpta när som helst så vi vet inte om de kan kläckas eller i så fall när. Men finns det minsta tillstymmelse till hopp så kommer Asta personligen skrämma fram kycklingar ur äggen.
Såhär ligger de nu, Etty är den lilla grejen i redet. Ingeborg sover under Ramses som vanligt, det är därför han ser ut att ha det så obekvämt. De sover alltid såhär! Jag blir galen. De hatar mina pinnar. Jag måste bygga nya för tionde gången och hoppas på det bästa. Snart blir det nog dubbelhäftande tejp på pinnarna...
//F (mer uppgiven än desperat)
