He-he, sa Yrsa

I morse när jag kom in i hönshuset för att hälsa på alla tomruvare blev jag som vanligt huggen i pulsådern av Tora, ifrånsprungen av Tyra, hostad på av Silke, blängd på av Greta och skriken i ansiktet av Tuva. Men när jag skulle klappa Yrsa (som för övrigt ligger på golvet utanför ett rede och tittar på ruvarna) fick jag bara ett nöjt “he-he” till svar. Jag anar givetvis oråd och när jag förhör henne närmare trillar plötsligt en superglad kyckling ut ur hennes fluffiga fjäderdräkt.

“He-he” säger Yrsa bara när jag ifrågasätter hur hon som inte ens har några ägg att ruva på längre kunnat kläcka fram en kyckling. Till kycklingens ohejdade förtjusning lyfter jag upp den för att kontrollera att den verkligen är en renrasig silke som jag planerat, turligt nog verkar det som att den var både blåhudad, silkesformad, femtåad och allmänt lik Falcon. “GE MIG GE MIG GE MIG” vrålade alla hönor medan kycklingen kontrollerades. “He-he” sa Yrsa bara och gömde den bland fjädrarna.

Jag insåg att det var lika bra att låta Yrsa behålla den nu när hon ändå stulit den och inredde därför både bur och rede åt dem. (Till alla andras stora förtret, de ville spela sten-sax-påse om saken, alla utom Tora som ville lösa det med våld).

Så, nu har vi en silkeskyckling och 6 hönor som vill ha den. Tur att både barnet och Yrsa är bakom lås och bom.

//F, synnerligen upplivad

Det här är DITT fel, väste Tora

Idag gav jag slutligen upp och plockade bort svarthönsäggen. Inga hade kläckts, jag väljer att skylla på posten medan Tora väljer att skylla på mig. Äggen har knäckts i lönndom långt bort från hönsens åsyn och resultatet var detta:
3 fullgångna (döda) kycklingar, buHUUUU varför kom de inte ut ur äggen??
3 befruktade, lite trist men det var svårt att känna sympati för blodklumparna, det var betydligt lättare att sörja de som faktiskt var döda okläckta kycklingar.

Hönsen springer just nu runt i hönsgården och skriker för sig själv samt hoppar på alla inom räckhåll, de kommer troligtvis springa tillbaka till sina tomma reden inom kort för att lägga sig och ruva på ingenting, våra höns är bra på det.

Silke är vår joker, hon ligger på ett eget silkesägg som hon värpt. Det kommer säkert kläckas. Och då kommer det visa sig att det inte alls är en silkeshöna utan en dubbelfriserad dvärgkochintupp eller något annat lika obehagligt. Jag behöver en avelsgård! Pronto. Så lägligt att vi precis håller på och bygger om lekstugan. He.he.he.he.

//F, som gillar kycklingar nästan lika mycket som hönsen gör