Dag 217. Koltrast kan du va själv!

Flera gånger när jag har tittat ut genom köksfönstret mot fågelmataren till så har jag trott att Ingeborg har rymt.
Hon är bara obetydligt större än en koltrast.
Dessutom så fluffar koltrastarna upp sig den här årstiden till dubbel storlek.

Nu har koltrastarna också upptäckt likheten.
Det satt en hel delegation på hönsgårdstaket idag och ropade ut instruktioner åt henne, hur hon skulle rymma.
Ingeborg hade inte tid att rymma just då sade hon, ”för nu har det vankats gamla pepparkakor”.
Koltrastarnas gängledare, vi kan kalla honom King Kol, skrek upprört att han kunde bjuda på äpplen under stora trädet i backen bara hon sprang allt vad hon kunde mot skogen till.
”Äppel, jo pyttsan, kolla in dom här hönslåren”, sa Ingeborg och drog upp fjädrarna under hakan och blottade sina ben, "man bygger inte upp en sån här kropp på äpplen, nej tacka vet jag julmaten som Ramses lagar".
//M

Dag 215. Matvrak

Men vart tar maten vägen egentligen?
Det har jag funderat för mig själv några dagar nu.
Här bär man ut rester från julbordet varje dag. Det är potatis och morotslåda och potatislåda och skinkbitar och små överblivna korvar och lämnade smörgåsar.
Ja jag vet inte allt, vi bär ut.
Ramses han pekar och kastar korvar omkring sig.
Och Ingeborg gör födorusningar så smulorna yr ur jullimpan.
Allt kan dom väl inte sätta i sig?
Gräver dom ner det i halmen eller vart tar det vägen? Har jag tänkt.
Eller ännu värre, är det nån gnagare inblandad.
Kanske en släkting till den mus jag mötte i köket härom kvällen som bar bort kattens torrfoder.
Kanske en hel flock möss!! Fatet är så rent som om det vore diskat, skulle ju tyda på nån som kan slicka.
Fast katten hon hålls ju hos undulaten just nu och har inte tid med höns.
Idag tror jag gåtan fick sin lösning.
Jag såg bajshögar som var så stora som om det vandrat en albatross omkring i hönsgården eller en kungsörn.
När jag tittade närmare efter så ser hela kochingänget ut som modellflickor för rasen.
Lika höga som breda och långa, ja som små fyrkantiga kartonger ungefär.
Det är ju bra med underhudsfett i kylan har man fått lära sig.
Tydligen har hönsen läst det också.
//M

Dag 214. En undulat, ta mig katten!

Katten har det riktigt jobbigt nu.
Hon är en riktig fågelvän, säger hon.
Hon skulle så gärna ställa upp och plocka ägg.
Hon gör vad som helst för att få komma in i hönshuset och kika.

Häromdagen hade hon huckle och liten korg på armen, men inte ens det gick hem.
Hon ligger under hönshusgolvet med örat emot för att höra vad vi säger med snäll röst till hönsen.
Hon skulle med glädje smaka på hönsmaten - om hon bara kunde klämma sig igenom nätet.
Hon har försökt övertala Klara till en promenad i armkrok längs stigen till komposten men blev utskälld av både oss och tuppen.

Nu har hon hittat en liten kompis att öva på.
Det dök upp en ny undulat i huset.
Han sitter i karantän i sonens rum och skriker allt vad han orkar till nedre våningen, där undulaternas befrielsefront huserar.

Katten, som har fattat att allt som är inomhus och rör sig är förbjudet att sätta klorna i ( ja utom förskolebarn då som hon klipper till när hon tycker dom blir tröttsamma), har valt att bli den lilla fågelns mentor.
Hon ligger hopkurad intill buren och ler vänligt och spinner.
Kläm på lite Buttis så kanske det kommer ett ägg säger hon förväntansfullt.

Lille Buster, som undulaten heter, har låst in sig med dubbla knutar i buren och sprutar upprört mat genom gallret ut över skrivbord och allt annat inom två meters radie.
Sonen – han har flytt till lugnet och ron hos tupparna i skärgården.
Och jag ska sätta upp en spegel i golvhöjd så hon får se att hon inte är en fågel.
//M

Dag 210. GOD JUL

God Jul allihopa! Här går vi inte så långt som KoolaViola som målar sin hall hasselnötsskinkrosa dagen till ära utan vi håller oss lite mer diskreta. Måhända att någon tycker det låter lite trist, men vi har klätt äggen i tomteluvor och bäddat med ny halm ovanpå sovskåpet i alla fall. Nu väntar vi med spänning på att se hurvida någon kommer lägga ett ägg med paketsnöre på innan kvällen eller ej...

//F

Dag 206. Tupp, tupp men ingen höna.

Idag har vi varit ut till skärgården på 8-års kalas och passat på att hälsa på tuppflocken.
Synd att tuppar inte har nån riktig funktion utan höns.
Det är så roligt att titta på ett gäng tuppar som går ute och promenerar, en flock ungkarlar liksom.
Mitt i allt så galar alla samtidigt och nån får för sig att flyga upp i ett träd och nån springer efter en katt eller undan en hund.
Eller ännu värre - uppför och nerför en granne som går förbi.
Eftersom alla var köpta som hönskycklingar så hade alla flicknamn.
Vartefter galandet började så döptes dom om och har nu verkligt intressanta namn.
Vad sägs om Viola-Linnea som nu heter Viol-Lennart.
Där kanske en ny namntrend är satt.
Det är så avspänt med en tuppflock, ingen är orolig för att höken ska komma.
Det känns mer meningsfullt än att någon annan varelse ska nacka dom och gräva ner dom.
För man äter inte sina kompisar, faktiskt.
//M

MES-tuppen Blixten (fd blixtra) är mycket mycket stilig. Om någon vill ha en tupp eller fem så vet jag var det finns...

Dag 200 ungefär. Kraftig ägglossning

Jag vet inte vad som hände. Det blev helt stilla på blogg-fronten.
Och det kom snö, och så regnade det och så vågade jag inte släcka värmelampan ifall dom skulle börja frysa och inte ville hönsen gå ut i ovädret och sen dog lilla undulat-Hugo och då blev allt så sorgligt.
Mitt i allt lärde sig alla sitta på pinnar.
Måste har varit lampans förtjänst.
Råttan försvann utan att gå i fällan.
Ja, så blev det advent och Tuttans öga blev bra och hönsen var uppe hela nätterna tror jag för varje gång man kikade in när klockan var jättemycket så pysslade dom på med olika saker och ingen sov på pinnarna.
Värsta tonåringarna, typ.
Och dom sprättade fullt med strö i maten och jag kom inte på nåt roligt.
Igår gjorde jag i alla fall mig till ordentligt, tinade spenat, kokade korngryn och tinade ärter. Det såg så gott ut så jag tänkte äta lite själv på väg ut.
När jag kom in i hönshuset stod kycklingarna och fnissade menande för sig själva i ett hörn.
Bäst att kolla mörka skåpet, tänkte jag, ifall dom har tjyvrökt eller nåt.
Och ser man på, värmelampan har tydligen gjort så att dom har trott att det var påsk.
Inne i mörka skåpet låg tolv stycken ägg, pyttesmå visserligen men jättefina.
Det blir till att ställa till storbak nu lagom till jul, kanske det räcker till åtta muffins dom där myräggen.
Ja just det – Ramses åkte iväg för att köpa cigarrer.
//M