Dag 215. Matvrak

Men vart tar maten vägen egentligen?
Det har jag funderat för mig själv några dagar nu.
Här bär man ut rester från julbordet varje dag. Det är potatis och morotslåda och potatislåda och skinkbitar och små överblivna korvar och lämnade smörgåsar.
Ja jag vet inte allt, vi bär ut.
Ramses han pekar och kastar korvar omkring sig.
Och Ingeborg gör födorusningar så smulorna yr ur jullimpan.
Allt kan dom väl inte sätta i sig?
Gräver dom ner det i halmen eller vart tar det vägen? Har jag tänkt.
Eller ännu värre, är det nån gnagare inblandad.
Kanske en släkting till den mus jag mötte i köket härom kvällen som bar bort kattens torrfoder.
Kanske en hel flock möss!! Fatet är så rent som om det vore diskat, skulle ju tyda på nån som kan slicka.
Fast katten hon hålls ju hos undulaten just nu och har inte tid med höns.
Idag tror jag gåtan fick sin lösning.
Jag såg bajshögar som var så stora som om det vandrat en albatross omkring i hönsgården eller en kungsörn.
När jag tittade närmare efter så ser hela kochingänget ut som modellflickor för rasen.
Lika höga som breda och långa, ja som små fyrkantiga kartonger ungefär.
Det är ju bra med underhudsfett i kylan har man fått lära sig.
Tydligen har hönsen läst det också.
//M