Där var ni nära döden flickor, sa Ramses

Livet i hönsgården ter sig lite grand odramatiskt så här innan det kommer upp spännande grässtrån och innan daggmaskarna har tinat upp där nere i jorden.

Hönsen står och hänger lite ointresserat.

Hötter möjligen hotfullt med vingen åt bofinkarna och dom andra småfåglarna som kommer in och knycker frön ur hönsgården.

Eller så fnissar dom åt katten som inte har några fjädrar, men i det fnisset deltar inte Falcon och Silke av förklarliga skäl.

Häromdagen slängde jag ett getöga ut genom fönstret och såg plötsligt alla hönsen inklämda i ett hörn av hönsgården och tupparna stod med vingarna utbredda som för att skydda hönsen.

Jag trodde dom hade hittat på nån liten sällskapslek för att det var så tråkigt men så hörde jag hur dom skrek på hjälp.


"Jag gömmer mig hääär" sa Greta till Klara

När jag öppnade dörren för att höra bättre så fick jag se en enorm duvhök som satt på grenen ovanför hönsgården och stirrade på hönsen genom nätet.

Den flög ju så klart när den såg mig, men tänk om säger jag bara. Tänk om dom varit utanför och tänk om vi inte hade haft sånt bra tak.

När den flög blev det en väldig fart på Ramses, han pekade med vingen och dirigerade in hela hönshögen på en liten stund och alla lydde.

Ja utom Tyra då förstås, som verkligen har axlat Ingeborgs mantel med att ha egna planer hela tiden, hon ställde sig vid dörren som går ut för hon tänkte minsann säga ett sanningens ord till den förbannade höken.

//M