fredag 11 juni 2010

He-he, sa Yrsa


I morse när jag kom in i hönshuset för att hälsa på alla tomruvare blev jag som vanligt huggen i pulsådern av Tora, ifrånsprungen av Tyra, hostad på av Silke, blängd på av Greta och skriken i ansiktet av Tuva. Men när jag skulle klappa Yrsa (som för övrigt ligger på golvet utanför ett rede och tittar på ruvarna) fick jag bara ett nöjt “he-he” till svar. Jag anar givetvis oråd och när jag förhör henne närmare trillar plötsligt en superglad kyckling ut ur hennes fluffiga fjäderdräkt.



“He-he” säger Yrsa bara när jag ifrågasätter hur hon som inte ens har några ägg att ruva på längre kunnat kläcka fram en kyckling. Till kycklingens ohejdade förtjusning lyfter jag upp den för att kontrollera att den verkligen är en renrasig silke som jag planerat, turligt nog verkar det som att den var både blåhudad, silkesformad, femtåad och allmänt lik Falcon. “GE MIG GE MIG GE MIG” vrålade alla hönor medan kycklingen kontrollerades. “He-he” sa Yrsa bara och gömde den bland fjädrarna.

Jag insåg att det var lika bra att låta Yrsa behålla den nu när hon ändå stulit den och inredde därför både bur och rede åt dem. (Till alla andras stora förtret, de ville spela sten-sax-påse om saken, alla utom Tora som ville lösa det med våld).





Så, nu har vi en silkeskyckling och 6 hönor som vill ha den. Tur att både barnet och Yrsa är bakom lås och bom.

//F, synnerligen upplivad

7 kommentarer:

  1. åhh vilka sötisar..=)

    SvaraRadera
  2. Hurra! Äntligen ett litet pipmonster till hönsflocken!
    Kan förövrigt meddela att de halvdöda kycklingarna piggade på sig, ur de opipande äggen hoppade friska kycklingar fram så nu finns det totalt 5 levande friska kycklingar under en bastant och erfaren dv.kochinhöna. Dock inte samma höna som ruvade fram dem - en rutinerad surrogatmamma kallades in när allt höll på att gå åt skogen och kycklingarna låg halvdöda i långa rader. Dock är den försvunna kycklingen fortfarande försvunnen - måhända den valde ut er försvunna ingeborg som adoptivmamma och att de nu är försvunna tillsammans (vägrar tänka på otäcka kråkor och deras favoritmat).

    Återigen, GRATTIS till kycklingen (hoppas det inte är en tupp!)

    SvaraRadera
  3. Majsan: Jag kan knappt slita mig!

    Maria: Vilken lycka! Det är tur att man har ett par ess i rockärmen när småhönsen virrar till det och inte förstår vad som ska göras för att hålla kycklingarna vid liv. Jag känner mig nog ganska säker på att din kyckling faktiskt hänger med Ingeborg, det skulle förklara allt!

    //F

    SvaraRadera
  4. Härlig blogg...Matte önskar sig höns, men får vänta tills vi flyttar till landet. Får följa era fina fjäderfän sålänge:)

    SvaraRadera
  5. Vilken underbar hönapöna....

    SvaraRadera
  6. Sååå kul att läsa här :)
    har precis fått hem två silkeshönor....love them... men det verkar inte vår Hedmora tupp göra :(

    SvaraRadera
  7. Pip? Vill inte tjata igen men det är på tok för lite fjäderfän i mitt liv utan er hönsblogg :)

    SvaraRadera