Dag 243. Sluta kittlas, sa Tuttan

Det är inte klokt vad höns är roliga.
Vi har gått och kikat ett tag för att se när vi tillsammans skulle vara hemma i dagsljus.
Vi behöver dagsljus för nu har hönsen fått *visk visk så hönsforummänniskorna inte hör* benkvalster.
Och åtminstone vi behöver vara två för att smörja hönsfötter.
Nu har vi i alla fall smort in dom med den rekommenderade salvan.
Aldrig att jag har trott, i mina vildaste stunder, att jag skulle stå och smörja en tupp mellan tårna.
Men nu har jag gjort det också.
Ramses tittade noga hur jag gjorde ifall han skulle göra det själv i fortsättningen.
Ingeborg kikade ifall hon skulle komma åt att äta lite salva och Tuttan skrek av skratt så jag blev lomhörd en lång stund.
Dom andra tittade intresserat på och Etty skulle ha velat ha lite nagellack.
Det här lär vi nog ha mer att berätta om.
När vi gick iväg hörde vi Klara stå och småsvära över att hon hade så hala fötter så hon inte kunde hålla i spiken när hon skulle spika upp den nya Awarden från Äleberg.
Kreativa typer, dom där, hönsen.
//M