lördag 31 januari 2009

Dag 248. KAKABAAAAAK sa Kajsa

Efter tredje kvalsterbehandlingen tycker vi personligen att vi blivit lite av proffs på det här med att smörja hönsfötter. Hönsen har också lärt sig precis vad det är på gång när de ser den blåa tandborsten (”är hon tokig vi har ju inga tänder” skrek Tuttan åt Etty som inte alls förstår vad tänder är, hon förstår sällan någonting alls vid närmare eftertanke. Och snart blir hon nog döv också såsom Tuttan skriker). Hur Tuttan, Ingeborg och Ramses ser på det här med fotmassage har ju Mama B redan skrivit om i det förra inlägget. Men att behandla kochinmaffian är ibland förenat med livsfara.

Etty von Koch som gick från lite bakom till adlig på ett nafs växte aldrig upp. Medan hennes systrar blir biffigare och hönigare för var dag som går är Etty fortfarande så liten att man först förväxlar henne med ett ägg, när man väl lyft upp henne tappar man bort henne i handflatan. Att hon pep vilt i början som tecken på ogillande gullighetsförklarades bara och så gick det med den saken.



Greta är min väna lilla flickhöna som först gråter en stund över att behöva lämna sin ruvande mamma och sen gråter en stund över att behöva vara alldels ensam utan de andra hönorna. Detta brukar dock gå över snabbt och för att uthärda själva behandlingen sjunger hon för sig själv tills tårna börjar sprätta så vilt i takt till musiken att salvan nästan vispas till grädde i våra händer.



Systern Kajsa är ALLT annat än vän och flickig. Hon har i princip växt om Ramses vid det här laget. Till skillnad från de andra i kochinmaffian tycker hon inte alls det är kul att ligga hela dagarna och ruva på absolut ingenting i väntan på kycklingar. Inte heller tycker hon det är roligt att åka i framnen som någon kramig höna. När man lyfter upp henne skriker hon så högt att grannes jakthund tre åkrar bort blir lomhörd och sångsvanarna en och en halv skog bort tror att de tappat bort en viktig flockmedlem. Slåss gör hon också. Mycket. Och hårt. Innan man tagit med henne de tre metrarna till dörren där vår lilla sjukstuga huserar är man både medvetslös och hörselskadad. Efter så mycket vilt flaxande att man själv lättat från golvet och flugit till salvburken minns hon plötsligt att hon tycker om att sitta på axeln. Och när hon väl sitter på axeln – mycket nöjt – måste hon skrika lite bara för att berätta hur högt upp hon är. Ramses som alltid tror att någon blir mördad när hon sätter igång med sina avgrundsvrål (det är inte utan att man själv tror att någon blir mördad) får nästan fjädrarna att rakna av oro över hur det går för hans flickor där han springer fram och tillbaka fram och tillbaka i hönshuset.Nåja, förr eller senare är salvan påkletad och en mycket förtjust Kajsa får gå ut och stampa i snön. (Det är ungefär nu Etty har ätit så mycket snö att hon stälpt)
Efter Kajsa får man alltid återhämta sig en stund innan alla sinnen fungerar behjälpligt igen.




Då brukar det vara Klaras tur.
Klara har medan allt pågått tryckt sig djupare och djupare ner i halmen. Hon tänker då INTE lämna sina tilltänkta ägg ens för en kort sekund.Och verkligen inte för en så lång sekund som en fotpedikyr tar. Nej det har hon då INTE tid med skriker hon vilt och håller sig fast i halmen allt vad hon kan. När hon får syn på mig gallskriker hon gällt och fluffar ilsket upp alla sina fjädrar i ett vildsint försök att se mordisk ut.Förr eller senare vinner i alla fall jag kampen och trots att hon spikat fast sig själv i underlaget brukar hon bli utsläpad tillsist. Under hela putsningen vrider hon sina fjädrar i förfäran över hur det nu ska gå med hennes ägg och ackackackockockock tänk om de saknar sin maaaamma. Att upplysa henne om att hon inte har några ägg hjälper föga. Man får helt enklet putsa på och se hur kvalsterbona flyger hit och dit. När man släpper ner henne i snön tjuter hon resignerat tills hon blir alldels fluffig och lägger sig huttrande ner på valfri isbit för att gå en långsam död till mötes bara för att hämnas.



Efter en snabb överblick av hönsgården möts man alltså av en Ingeborg som skulle vilja ha något goooott, Etty som förtjust ätit så mycket snö att hon nu är att förväxla med ett snögubbshuvud, Tuttan som med sina enorma snöskotoffelfötter glider förbi på en snödriva vildsint tutande allt vad hon kan, en Kajsa som intresserat djungelvrålar till sångsvanarna en halvmil bort, Greta som med sina rådjursögon koncentrerat sitter på en stubbe och önskar sig ett ägg eller kanske en mask samt Klara som bestämt ligger i en annan snöhög för att döööö, och så Ramses som försöker hålla koll på spektaklet. Då ger man bara upp och öppnar äntligen luckan igen så de kan få springa allt vad de kan in genom luckan för att se om någon kanske bjudit på något gott medan de varit borta.



//F over and out

3 kommentarer:

  1. Himmel & Pannkaka! Det är inte lätt att vara kvalsterdödare bland detta gäng :)))))

    SvaraRadera
  2. Det där skulle man upplevd på nära håll ;-)*skrattar*

    SvaraRadera
  3. Skönt att inte kvalsterbehandling tar kål på aptiten i alla fall. = )
    /Anna

    SvaraRadera