.JPG)
För att pigga upp mig själv och barnen så köpte jag fastlagsbullar på vägen hem från jobb.
En ny extra stor modell, verkade det som.
Vädret var sanslöst tråkigt och det snöslaskade och tanken på bullarna var det som höll mig på gott humör när jag körde hem.
Sonen kom i möte med mig till bilen för att kolla om jag behövde bärhjälp.
Det är en liten nerförsbacke från bilen till trappan.
Sonen kanade iväg genom nysnön.
Efter kom jag med bullkartongen i stadigt grepp.
Nån stans där är det som ett svart hål, men jag minns att jag kastade upp bullkartongen i luften, gjorde en halv volt och slängde iväg apelsinerna mot ett buskage.
Jag rullade ett varv på marken och kände att snön var väldigt blöt.
Kollade upp att jag inte gått sönder.
När jag satte mig upp och tittade mot hönshusfönstret stod Ramses, Tuttan och Ingeborg där med poängskyltar i händerna.
I bakgrunden applåderade kochinmaffian artigt.
Jag funderar på att inte låta dom se på Let´s dance flera fredagar.
//M
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
*skrek rakt ut i skratt*!
SvaraRaderaHihii...hoppas du inte slog dig i alla fall!
SvaraRaderaBeen there, done that. Och det gjorde jätteont. Men i mitt fall (bokstavligen) är det hästarna som inte får se Let's Dance längre. För de hånskrattade å det värsta. Och inte blev det några höga poäng heller.
SvaraRaderaMitt "Elaka Jag" funderar på om det inte är dags att ringa häst-tandläkaren för lite tandraspning av ovan nämnda hästar.
Bente: haha! Dylika komentarer får alltid mig att skratta minst lika högt som du. (Speciellt när jag tänker på avgrundsvrålet som hördes från M när hon svävade förbi)
SvaraRaderaCornelia: än lever hon (och stickar, det är ett gott tecken)
Viola: Tja, lite snygga vampyrtänder kanske vore något. Eller kanintänder, bara för att bråkas.
//f