tisdag 17 februari 2009

Dag 266. Nu blir det pedikyr flickor, sa Ramses

Min bättre blogghälft var ute på stylinguppdrag och jag fick ta tag i de mindre glamorösa uppgifterna. Som att trimma hönstår. Glad i hågen med rosor på kinden och solsken i blick, läpparna blå utav bärer och bl.. nej vänta nu fel saga. Var var jag? Jo; välförberedd med potatismjöl och en inte för ändamålet helt korrekt sax samt en blommig nagelfil begav jag mig ut mot hönsens boning. Detta med kloklippning var en ny erfarenhet för oss alla. Klara är lite av en skogsgumma så hon är inte så belevad inom det här med pedikyr och sånt, men kycklingflickorna hade läst om spa och om att matcha nagellacket med fjäderdräkten i det senaste numret av Hönsa så de var med på hela projektet. I teorin alltså.

Greta var först ut, hon satte sig snällt och med förväntansfull blick i famnen, blundade sedan hårt och räknade till tre det snabbaste hon kunde sen ansåg hon sig vara klar och skulle precis skutta iväg innan jag fick tag om henne igen. Sen tjöt hon det argaste hon kunde och gömde sina iskalla tår innanför min jacka innan jag lyckades lirka fram henne och med milt (vilt?) våld klippa klorna. Elegant som få. Greta blev så förtjust och tittade så noga på sina nya fötter att hon helt svängde av åt fel håll och försvann iväg runt ett hörn när jag släppte ner henne i snön. Eftersom hon trots allt är uppvuxen i skogen räknade jag med att hon skulle klara sig själv de 10 sekunder det tog att ta fast och klippa Klara, den hönan har då alltid varit ett föredöme av alla de slag, förutom just på den envisa ruvningsfronten gällandes inte-ägg då. Där är hon mycket o-föredömlig.
Greta sekunderna innan hon glatt svänger iväg åt helt fel håll


När jag släppt iväg Klara så hon och Greta kunde gå runt i snön och vara pittoreskt matchande i samma rödbruna nyans hade Etty och Kajsa med gemensamma krafter bänt upp mattridån bakom oss och tagit sig ut för att leka i snön de med. Så då måste vi ta paus så alla skulle få bygga snögubbar och kasta snö i nacken på Ramses samt skylla på varandra en stund. Men när arbetet väl återupptogs var det Ettys tur, och eftersom hon slutade växa när hon var ett äpple hög är det som vanligt bara att ta henne mellan tummen och pekfingret och klippa lite här och där utan att hon kan göra något åt det. Vilket hon under milda protester finner sig i om man samtidigt pratar om ost så hon får annat att tänka på (i just Ettys huvud ryms inte så många tankar på en gång nämligen).
Kycklingflickorna GretaKajsaEtty. Ser de inte coola ut? Som de där som alltid var liiite för fantastiska och populära för de vanliga dödliga?


Ramses och Ingeborg tisslar och tasslar (inte som gubbarna i stubbarna dock)


Nåja, Etty var snabbt avklarad och sen var Kajsa näste man till rakning. Till skillnad från Etty slutade Kajsa aldrig växa. Hon är nu i storlek med en elefant och man behöver vara tre man och en cowboy för att hålla fast henne. Efter en vild (nej mild) brottningsmatch hade hon klamrat sig fast på min arm med ett stadigt grepp och kacklade så nöjt över den fina utsikten och ännu en seger att jag passade på att klippa medan hon satt med mig. Sen fick hon åka axel in innan det var Tuttans tur. Tuttan är förresten så enkel att ha att göra med att jag tror man kunde ge henne endast två rader istället för ett helt stycke:
1. Gå till höna. 2. Plocka upp höna. 3. Vänd höna 4. Klipp klor. 5. Sätt tillbaka höna vid maten. Ingeborg klippte förresten sina klor i somras så hon behövde ingen pedikyr idag.

Det är inte vem som helst som kan brotta ner Kajsa inte.

Etty von Pytteliten, vore inte det något?

Däremot kan alla som inte själva är hönor tas med Tuttan. (det finns nämligen ingen höna som kan tas med henne)


Som ni nog förstår slängde Ramses bara en hotfull blick på mig när han fick syn på den blommiga nagelfilen och så var det med den saken. Fotmassage med dyra salvor kan han finna sig i men när det börjar bli färgglada flickverktyg inblandade tänkte han då inte vara med.
*kastar en förstulen blick på mina egna trasiga nagelband men tänker att pedikyr nog bara är för hönor. Inte för tuppar och bloggerskor.*
Ramses tittar mycket strängt på nagelfilen
 

//F (nu igen, kors i taket)

7 kommentarer:

  1. Njutning för ögat! Älskar när det kommer bilder på fröknarna....och Ramses såklart! Hälsa!

    SvaraRadera
  2. Vilka tjusiga fröknar det är ni har!! Jag måste fråga, Kajsa... vad är hon för ras? Otroligt tjusig!

    SvaraRadera
  3. Bente: Det ska jag absolut göra bara det behagar bli morgon igen!

    Cecilia: enligt logikens alla regler ska hon vara en dv kochin. Vad jag förstått hade hönsdamen vi fick höns, tupp och ägg ifrån bara dvkochinsar. Men stor är hon, och inte särskilt fyrkantig som de "ska" vara. Tjusig hur som helst. ;)

    SvaraRadera
  4. Jag blir alldeles lycklig över att finna en sådan fint gäng hönor i bloggvärlden. Återkommer för att läsa mer om era bravader och äventyr!

    SvaraRadera
  5. Elin: åh vad roligt att höra!

    SvaraRadera
  6. Du har en sån härlig blogg om era hönor, jag kan verkligen känna igen mig. De har alla sin personlighet när man börjar betrakta dem. Jag har själv en liten flock på 12 flickor och en Prins. En blandning av Åsbo och kochin tror jag.
    Vi finns på
    http://holz-design.blogspot.com
    du är välkommen in.

    SvaraRadera
  7. Så härliga hönsbilder - mina vägrar envist att gå ut...

    SvaraRadera