Dag 256. Det är fult att härmas, Ramses!!

Idag var det fotmassage igen som Ingeborg föredrar att kalla det
Snöslasket som täckte marken hade inte nått in under de höga granarna på vägen till komposten.
Där var marken grön och mossig som i en John Bauer saga.
Vartefter fötterna blev klara så ställde vi ner hönsen på mossan.
Det såg så fint ut.
Hönsen hittade små spännande saker och goda grässtrån
Ramses antydde att det skulle passa om dom städade upp sig lite i sina rufsiga fjädrar och ett otroligt putsande och flaxande startade.
Det drogs i fjädrar som låg fel och det kikades under vingar.
Tuttan som är lagd åt det extravaganta tog en klick salva från foten och smorde in sig i stjärten.
Vete sjutton om det var så klokt, eller om hon planerar längdvärpning, alltså vem som kan få ägget att flyga längst.
Då är detta tilltag att betrakta som doping eller nåt.
Jag stod länge och tittade på när dom strosade runt.
Plötsligt märkte jag att Ramses höll på med något märkligt, han gick liksom med hasande steg och så hoppade han rakt upp i luften och föll ner på rygg medan han kastade något som liknade fastlagsbullar upp i luften.
Inte vet jag, men det kändes bekant på nåt sätt.
Hönsen skrattade så man såg alla deras tänder i alla fall.
I morgon tror jag bestämt att jag skall ha dom att leta upp mina glasögon som flög iväg i fallet och inte har dykt upp ännu.
Som straff då.
//M