Ruva själv! Sa hönsen

I januari började hönsen ruva, och eftersom januari är en ganska dålig månad att skaffa kycklingar i, likaså februari och mars (samt årets april med minusgrader) har de inte fått ligga på några ägg. Detta gjorde dem hemskt griniga men som de sanna dvärgkochinsar de är har de trotsigt legat kvar ändå. De har legat och legat och surat och muttrat och tjatat. Ända tills jag för ett par dagar sen fick hem 17 stycken svarthönsägg! Då var plötsligt alla hönor ute och solade magarna och hade inte alls tid att ruva. De vägrade att ens se åt mina dyrbara nästan-kycklingar! De ville bara roa sig och spela kort och äta maskar och sånt.

Se vilka perfekt och oklanderligt paketerade små ägglingar, hur kan de neka dem en varm mage?

Kvar i hönshuset låg endast trogna lilla Yrsa, och det var ju tacksamt att i alla fall ha en höna som ruvade (medan de övriga 10 hittade på allt möjligt annat roligt), tyvärr är Yrsa så liten att det får plats kanske 5 ägg under henne. Således hade jag 12 dyrbara ägg kvar som behöver ruvas.
Därför har jag ägnat helgen åt att på olika sätt försöka övertala hönsen till att ruva. Jag har bett snällt, inrett fina reden, lämnat kvar stora ägghögar, pratat om kycklingar, visat bilder på duniga hönsbarn, försökt påminna dem om hur mysigt det är med ett gäng små pipmaskiner osv osv osv. Jag har även talat strängt till dem, hotat, diskuterat, mutat och slutligen stängt in 3 av dem i reden. Dock släppte jag raskt ut Tuva igen efter att hon skrikit så fula ord att äggen nästan började ruttna. Greta å andra sidan överlistade mig genom att smita ut när jag vände ryggen till.

Klara vågar jag inte sätta mina pengar på riktigt än. Hon ligger i alla fall kvar i sin låda under sin säckväv. ”mysigt va?” säger jag och sticker blidkande in diverse godsaker till hennes mörka håla. ”verkligen.” svarar klara bistert och puttar demonstrativt på övertalnings-ägghögen jag gett henne och som hon istället travat upp i en pyramidformation vid fotändan, där den absolut inte får sig någon kroppsvärme alls.

Hur som helst hörde jag mina små ägglingar ropar ängsligt från garaget att de var lite mörkrädda. Så nu gick jag ut med 6 svarthönsägg till en mycket mycket trumpen Klara. 6 kvar att adoptera bort alltså. Om nu Klara mot förmodan accepterar de hon fick nu. Hon såg föga moderligt på äggen jag gav henne.

Men precis när jag såg alla mina kycklingplaner flyga sin kos hör jag ett litet ”mors!” från ett av redena, och vem ligger där om inte vår käre Ramses! Honom kan man då alltid lita på! Nu är bara frågan om han har tid att ruva i 21 dagar, det känns inte som att det vore så klokt att överlåta hela flockansvaret på Falcon, han har trots allt fortfarande lägre rang än majoriteten av hönsen.

Tuva, Silke och Ramses myser

//F, som återigen gett sig in i äggångestens värld