måndag 17 januari 2011

Kan vi inte få nåt annat, sa Ramses

Det är möjligt att jag är lite efter alla andra.
Vi har funderat på ekologisk hönsmat rätt länge. Särskilt den här hösten när det har varit si och så med matrester och hemkokt.

Ett tag funderade jag på att göra nån sorts fröblandning själv men jag har aldrig riktigt fått ändan ur vagnen. Är det förresten nån som har nån bra idé om fröblandning
Idag kom jag äntligen mig för att fråga på hönsmatsaffären om dom hade ekologisk foderblandning - och minsann - det hade dom. Dessutom hade det precis just varit en annan in och frågat så manegen var liksom krattad.

Nu väntar vi med spänning, särskilt Ramses.
//M

När blir det grönt, sa Vera

Svarthönsen tycker att det här innegåendet är rena pjåsket.

Vera försöker trycka sig ut genom dörrspringan för att åtminstone få en liten titt på allt det där vita.  Tora föredrar att se på snön genom fönstret  och Saga som aldrig sett en vinter förut fattar ingenting.

Ramses som är lockig och gles i pälsen han tycker att det är underbart att få vara inne och rå om dom svarta flickorna, dom andra hönsen  har han tillfälligt överlåtit åt Falcon. Han i sin tur tycker att det är så jobbigt så han sitter helst uppe på ett skåp i lugn och ro. Falcon kommer ner från skåpet när maten serveras men annars tycker han att  virrpannorna där nere på golvet är snyggast från luften.

Idag har vi haft underkylt ösregn och fast Vera hade tagit fram stövlarna fick hon snällt stanna inne.
I morgon ska jag köpa ett kålhuvud så dom får nåt att underhålla sig med, vare sig dom nu vill sparka med det eller äta upp det.
//M

lördag 15 januari 2011

Kommer ni ihåg oss, sa Vera

Det har varit en lång och sorglig höst och vinter.
I takt med att ljuset återvänder skall vi nu ta oss en titt i hönshuset.

På med andra lampan människa, det är ju minus fyra här inne sa Ramses strängt idag när jag kom ut med kokt spagetti till lördagsgodis
.
På hösten bytte vi lite besättning i hönshuset. Måsart och alla lockiga flickor flyttade till ett annat trevligt ställe. In kom istället fyra förtjusande unga damer.  En lillasyster till svarthönsen, två holländskor och så Viola som är vacker som en filmstjärna.
Läget idag när jag serverat spagetti, matat med ostbitar och fyllt på vatten var följande: Dom gamla kochinsarna har börjat ruva för att lamporna har varit på. Jag tänkte va lite snäll med Kajsa och strök henne över ryggen men det var inte populärt. Hon skrek som en bejbis. Klara och Greta tittade mycket strängt på mig och den fjärde damen som jag inte hann se vem var fick ett svårt sug efter spagetti och var ute ur redet snabbt som ögat.                                                                                                    
 Etty skulle definitivt behöva träna på att träffa rätt för hon höll på att hacka fingrarna av mig när hon åt ur handen.
Värdet av att sällskapa med djur när livet är svårt och bråkigt kan inte nog framhållas. Absolut är det så att även i ett hönshus kan det finnas ett lugn och en frid och en ordning som inte världen utanför kan rubba. Det är ett stilla pysslande och sysslande och alla vet sin plats.
 //M