Kommer ni ihåg oss, sa Vera

Det har varit en lång och sorglig höst och vinter.
I takt med att ljuset återvänder skall vi nu ta oss en titt i hönshuset.

På med andra lampan människa, det är ju minus fyra här inne sa Ramses strängt idag när jag kom ut med kokt spagetti till lördagsgodis
.
På hösten bytte vi lite besättning i hönshuset. Måsart och alla lockiga flickor flyttade till ett annat trevligt ställe. In kom istället fyra förtjusande unga damer.  En lillasyster till svarthönsen, två holländskor och så Viola som är vacker som en filmstjärna.
Läget idag när jag serverat spagetti, matat med ostbitar och fyllt på vatten var följande: Dom gamla kochinsarna har börjat ruva för att lamporna har varit på. Jag tänkte va lite snäll med Kajsa och strök henne över ryggen men det var inte populärt. Hon skrek som en bejbis. Klara och Greta tittade mycket strängt på mig och den fjärde damen som jag inte hann se vem var fick ett svårt sug efter spagetti och var ute ur redet snabbt som ögat.                                                                                                    
 Etty skulle definitivt behöva träna på att träffa rätt för hon höll på att hacka fingrarna av mig när hon åt ur handen.
Värdet av att sällskapa med djur när livet är svårt och bråkigt kan inte nog framhållas. Absolut är det så att även i ett hönshus kan det finnas ett lugn och en frid och en ordning som inte världen utanför kan rubba. Det är ett stilla pysslande och sysslande och alla vet sin plats.
 //M