Lille Olof har attitydproblem, sa Judit.

Igår bestämde vi oss för att sammanföra Marta och barnen (som bor i en undulatvoljär) med resten av flocken (som mest springer runt på bergen och förstör blomland).

Jag tänkte mig scenariot ungefär såhär: Marta, plus Judit och lilla Olof, tar en varsin kappsäck under vingen och traskar ut till de andra. Där välkomnas de med mask och glatt kuttrande. Olof och Judit står under sin mors beskydd och Ture inbillar sig att barnen är hans. Idyllen är fulländad.

I själva verket gick det till såhär: Marta kacklar glatt över att äntligen få se något annat än undulatvoljärens insida, hon klättrar upp i komposthögen och bjuder barnen på pepparrot. Olof får hicka. De andra hönsen ser dem över huvud taget inte på tio minuter. När de, efter mycket tjat från vår sida, äntligen hälsar så vinkar Marta adjö till sina barn och försvinner iväg för att....hm....vänslas....med tuppen. Kvar på komposten står två förvirrade kycklingar. Då dyker svarthönsen upp över bergskrönet, likt skurkar på film.

Här har vi två möjliga scenarion:
1. Lille Olof beter sig som en normal kyckling och håller näbben.
2. Lille Olof har attitydproblem och börjar skrika fula ord åt svarthönsen.

Gissa vilket scenario som skedde? Korrekt. Scenario två.

Så ut ur pepparroten jämfotahoppar Olof, skrikandes den ena förolämpningen efter den andra åt svarthönstupparna. Först tror de inte sina öron och sen tror de inte sina ögon. Olof är alltså stor som ett smultron medan svarthönsen snarare är i storlek med ponnys. Upp och ner som en pingisboll studsar smultronolof medan han försöker omringa svarthönsen. Det går i ärlighetens namn sådär, dessutom är han fortfarande bitvis naken.

Eftersom hönsmor Marta är "lite upptagen" med tuppen just då ser hon inte riktigt vad hennes dumsnut till son har för sig och kommer därför inte till undsättning för att avstyra den annalkande katastrofen.

När svarthönsen skrik-skrattat klart åt spektaklet och bestämmer sig för att ge igen gör Olof det enda rätta. Han gömmer sig bakom sin syster Judit. Hon må vara en jordgubbe snarare än ett smultron, men hon är ändå inte stor nog att slåss med två tuppar av ponnystorlek. Framförallt är hon helt ointresserad av slagsmål.

Här lyckas jag och M äntligen ta in vad som precis utspelat sig framför våra ögon och snabbt som blixten återförs Marta och barnen till sin undulatvoljär. Till Martas besvikelse och Olofs smala lycka.

Idag har jag sett svarthönsen skissa på ritningar med olika tunnlar och katapulter, speciellt anpassade för undulatvoljärsinbrott.

"Det här ska lille Olof få fa-an för."


//F

Rosenknoppsdöden och ruvningstjatandet

Hos hönsen råder bråda dagar trots att ruvningen nu är över för den här gången. Svarthönsmaffian äter tobaksplantor och plundrar tomatodlingarna (ja, jag vet att tomatplantor är giftiga men svarthönsen vägrar lyssna på det örat. De lyssnar inte på något öra.), Ture försöker övertala Klara att börja ruva igen, Klara försöker övertala oss att hon visst är i skick för ännu en ruvning, Beda&Viola tjatar om "meeer godis" och Margareta är mera nöjd med att ha lyckats drilla svarthönsen till lydiga små fotsoldater. I undulatvoljären jagar Marta och barnen fjärilar med varierande framgång.

"Mums spröda rosenknoppar som är vår favorit! Jag tar en till."

 "Har du någon ost??"

"Jag är hemskt hemskt sugen på ost nu. Det riktigt kittlar i tårna så sugen är jag."

Inne i det nya hönshuset bor Bodil och kycklingen alldeles för sig själv. Något som alla andra är oerhört avundsjuka på eftersom de sover i ett allt ruttnare träskåp....

"Ge oss hönshuset!" "Ge oss hönshuset!" "Ge oss hönshuset!" skanderar svarthönsen i dagliga protestparader.

"Nej jag har inte sett kycklingen har jag sagt! Vaddå vad har du under vingen? Ingenting! Inte en kyckling i alla fall"

"HÄR ÄR JAG HÄR ÄR JAG!!!!!!!"

"VAD HAR DU FÖR NÅGOT ÄR DET ETT JÄTTESTORT KYCKLINGGODIS????"

"HOHOOO VAD HAR DU DÄR INNE ÄR DET KYCKLINGGODIS DU HAR????"

Sen tog besökstiden slut. Bodil är föga lättflirtad.

Klara, som inte fick någon kyckling det här varvet heller, tjatar och tjatar om att få börja ruva igen. Vi säger nej i alla tonlägen som finns men hon lägger sig i alla mörka hörn hon hittar. Jag har proppat igen hålet i ett rede men av solidariska skäl måste ett skåp vara öppet så de andra har någonstans att sova...

Nej vaddå ruva jag bara ligger här och vilar fötterna förstår du gå iväg du bara jag kommer strax.

Kom hit ska tant ge stryk din fula kycklingsprätt!!!! Hade jag råkat kläcka fram dig hade jag tryckt i dig i skalet igen!!!

Oh nej jösses flickor sluta slåss! Jag tror jag hörde ljudet av ost där ute bäst vi går och tittar nu genast!

Inne i undulatvoljären går livet sin gilla gång. Marta värper ett ägg varannan dag, Judit växer och frodas och lillebror Olof får en allt mer pinsam befjädring (rätt mycket vingfjädrar men naken rumpa.)

Judit säger att hon längtar efter att flytta hem till kanalen, det är allt bättre än att bo i en undulatgård.

Och lilla Olof kan tyvärr inte resa sig för han vill inte visa upp sin nakna kropp på internet.

//F

Dubbelt så många kycklingar som vanligt! (alltså en)

Våra höns är bra på mycket. De är bra på att sprätta de är bra på att varna för måsar de är bra på att äta majs de är bra på att sova i en hög. Sånt kan de.

Men de är baske mig inte bra på att få fram kycklingar. Trots att ruvning är ett av deras största intressen.

De senaste åren har våra höns ruvat kanske en miljon gånger. Det har resulterat i ungefär en kyckling per år. Ett bra år.

Nu har Klara och Bodil ruvat minst sex veckor i sträck. Efter de första tre veckorna plus några dagar utan kläckning lyste vi äggen och alla var tomma. Då tog vi in stora artilleriet, hönsguru B, och hon skänkte snällt tolv befruktade kochinägg till oss (plus hönan Marta och hennes barn). Nu ytterligare tre veckor plus ett par dagar gått och resultatet då? En kyckling. En.

Det är förvisso hundra procent bättre än vanligt och det är ju glädjande. Men ändock - det hade varit roligt om Klara och Bodil åtminstone hade fått en kyckling var nu när de fått riktiga ägg. Åtminstone för husfridens skull. Men icke.

Jag antar att de har en för ofridsam ruvningsplats eller något? Att de andra hönsen trängs så mycket med dem på nätterna att äggen blir kalla och fostren flyger iväg till kycklinghimlen istället för att komma ut till oss? Oavsett vad problemet är så är det förargligt. Lite för oss som börjar få dvärgkochinbrist och lite för hönsen som hemskt gärna vill ha något litet att plutta med.

Nåja, nästa år får vi försöka igen. Eller skaffa en kläckare...........................

Kycklingen Bodil efter många om och men fick fram är i alla fall så rasande söt att det väger upp det mesta.

"Här ligger jag och ser gullig ut minsann minsann"

Tycker ni inte att hon har en ovanligt hön-formad skalle? Ja? Någon?

"Mamma varför har du så stora öööögon?"

Ingen press lilla vän men du får hemskt gärna vara en höna...

"Nu är fototiden slut och jag måste sova hejdå!!!!!"


//F

Vi borde hjälpa till, sa Viola

I hönsflocken pratas nu endast om det nya hönshuset. Ja och  förstås den stundande kycklingkläckningen,ifall det lyckas.

                                           Isoleringen är slut, ser jag

                                          Kanske tröskeln blir målad nu då?

                                            Penseln borde ligga här!

                                           Sist jag såg den låg den här bakom.

                                          Och vad ska det här bli då?

                                           Ett rede!!! Uääk  Nelson, vi sticker!!

Inget regn har vi fått på evigheter. Det enda gröna är mina tomater och blommorna i krukorna.
I morse var dom i narcisstobaken, bäst att gömma tändstickorna. Man vet inte vad dom där Nelson- slynglarna hittar på.
//M
 



                                        

 

Jag tror han var på genomresa, sa Marta

Signe och Bröderna Nelson har byggt sig en koja av gamla kvistar.

                                          Stick härifrån, vi vill va ifred!!

Margareta,  som har tagit på sig rollen som deras stränga övervakare, har synpunkter på deras språk.

                                          Ett fult ord till och det blir näbbtvätt!!!

I undulatvoljären levs ett exemplariskt liv.  Olle funderar över sitt ursprung.
       

                                         Vem sa du att min pappa var?

Marta är en mönsterhöna och nästan varje kväll hittar jag ett rent och fint ägg gömt i ett hörn.

                                         Tomaterna tror inte sina ögon
                                  
  
Väldigt väluppfostrade höns dom där kanalhönsen.
//M

        




 

Skyll dig själv när du har nät över salladen, sa Bröderna Nelson

 Hönsflockens tonåringar, Signe och Bröderna Nelson är dom enda som orkar ha nåt för sig i den här värmen.

                                            Ha ha, Signe sitter fel väg....


Dom passerar under terrassen, går upp för den ena trappan, går över hela terrassen, kikar in i lilla farstun, klättrar upp på räcket och flyger ner alternativt går ner för andra trappan medan dom smakar på blommorna i krukorna dom går förbi.

                                          Dina pelargoner smakar skit-illa!!!


En av bröderna övar sig i galande och skrämmer slag på hönshusbyggmästaren som redan är svårt prövad av värmen och Bedas nyfikenhet.
Den lilla flocken som bor i undulathuset mår utmärkt, Judit växer och blir förståndigare för varje dag medan lille Olle blir mer och mer lik en mås eller nåt.
//M

Ett himla grävande, sa Marta

I hönsvärlden går allt sin lugna gång.

Det är för varmt för nåt annat .
Marta lär Judith och Olle hur man gräver i kompost.

                                               Två med höger och en med vänster

Bodil ruvar strängt på sina ägg.
 

                                                         STÄNG DÖRREN!!!

En av bröderna Nelson har synpunkter på hastigheten i hönshusets färdigställande.

                                             Och tröskeln borde målas.....

Ja så där håller det på.


//M