Dag 97. Bloggkoll

Om ni gillar vår blogg och vill vara säkra på att inte missa en enda uppdatering tycker jag ni ska prenumerera på oss genom bloggkoll ;)



Följ min blogg med bloggkoll





-f

Dag 96. Bloggtips

Nuni tänkte jag tipsa lite om olika hönsbloggar eller andra spännande hönssidor. Jag har inte alls hittat så många som jag skulle vilja, men här är de jag hittat och tycker om.

Alternativ.nu
Kackel.se (jag visste inte att det fanns nån med den adressen när jag döpte bloggen)

Ewa
Myggan
Båtslycke - både höns och gojor!

Och så undulatbloggen:
Kraxarna

Länktips mottages tacksamt!

-f

Dag 95. Den perfekta tuppen

Snygga Ramses

Ramses är den perfekta tuppen, även om han kanske inte har den snyggaste lejonkragen längre.
Så fort man närmar sig hönsgården ock-ock-ockar Ramses allt vad han kan och kommer stampande så träden runt omkring hoppar, han ska ta reda på hurvida jag har något godis med mig eller ej. Har jag inte det gräver han raskt upp en mask och bjuder sina damer för att de ska bli runda och glada.
Har jag det tjuter han av förtjusning och lockar vilt på alla hönsen så de ska komma och titta vad han har hittat "ojojoj så mumsigt det här ser ut alla hönsen måste komma och smaaaaka"
Sen plockar han upp den ena läckerheten efter den andra och sträcker fram så hans älsklingsflickor ska få smaka (kycklingarna slänger han maten åt).
När hönsen är mätta och belåtna ser han alldeles lycklig ut och äter sedan några överblivna fröskal innan han studsar iväg för att guida hönsen.
När någon av hönsen är värpnödiga har de (speciellt Ingeborg) vissa problem med att hitta ett perfekt rede för äggen. Det ska tittas och provliggas, provsprättas, provgrävas och helst smakas på. Dessutom ska det vara mörkt och olika reden är mörka olika tider på dagen.
Innan de kan bestämma sig ska de gå igenom alla 8 reden ungefär 3 gånger samt kontrollera huruvida det finns några nya reden sen igår eller ej.
Mitt i boletandet brukar de komma av sig och jaga en fjäril innan nöden blir för stor. Under tiden har Ramses traskat efter dem och bäddat, provlegat, sällskapat och föreslagit det ena utmärkta redet efter de andra.
Men hönsen är fortfarande inte riktigt säkra på vilket som är bäst och således kan de inte heller värpa. Tillslut brukar de bli så värpnödiga att de ställer sig i mitten av hönsgården och kla-a-ag-agar över att de faktiskt är jättevärpsugna nu men de kommer inte riktigt ihåååg var de hade tänkt värpa ock ock.
Då brukar Ramses strutta förbi med spänstiga ben och valla in sin höna till ett rede, sedan beordrar han strängt henne att ligga kvar där.
Vid det laget blir hönorna så värpsugna att de inte kan tänka på något annat än vilket fiiint rede Ramses hittat åt deras ägg ojoj aldrig sett på maken till fint rede håhåjaja. Något de redan glömt är att de själv testat redet minst 3 gånger samma dag för ungefär 1.4 minuter sen.
Sedan ligger de snällt kvar där medan de beundrande tittar på Ramses och värper sitt ägg.
Samma visa vareviga dag.

Gott med frön

Klara, Ingeborg och Ramses

-f

Dag 94. Värsta daggmasken

Som en utmärkt ursäkt för att slippa städa mer i källaren, tyckte jag att jag hörde Ramses ropa på mig från hönsgården.
Kokokooom hördes det.
Jag sökte genom kylskåpet på jakt efter något mumsigt ätbart för att ytterligare ställa in mig hos hönsen och hastade ut med burkmajs och krossat korngryn. Det är så roligt med höns, dom blir alltid så glada åt lite mellanmål.
För att förena nytta med nöje bestämde jag mig för att gräva upp en bit av mitt hopplösa jordgubbsland och tänkte att här kommer jag nog att få sällskap.
Icke, dom kollade myror under en hassel. Till slut tog jag Ingeborg och bar henne resolut till landet, där hon lydigt sprättade runt och hittade en mask som var lika tjock som en prinskorv. Den åt hon upp med visst besvär och vår katt Emmi som iakttog henne såg ut som hon ville spy. Själv mådde hon tydligen lite konstigt också för hon stod och svajade hit och dit en stund och brydde sig inte om att det låg en mask till bredvid henne. Efter det gick hon bort från landet till dom andra hönorna som låg och solade sig med tuppen och där föll hon snarkande i sömn.
En rolig sak med dagens utepromenad var att när Ramses tyckte att det var dags för hans flickor att gå in så bar han in en stor skalbagge i hönsgården och fick på det sättet med sig två av hönorna, inte Tuttan för hon ser inte så bra och inte kycklingarna för dom hade hittat en spännande stubbe som man både hittade mat på och som man kunde flyga upp på.


Pompedipom


Jordfräsarna är i farten


Ingeborg går med hööga benlyft



-M

Dag 93. Namncermoni

Nu när kycklingarna är så gott som vuxna (nåja Etty är fortfarande i storlek med en blåmes), Klara börjat värpa, hösten närmar sig, Klara snart ska flytta hem till sig igen osv osv tyckte vi det började bli dags att ge Grobi (11 veckor och en dag) och Katten (11 veckor och en dag) officiella hönsnamn. De tidigare namnen var rätt könsneutrala (nej de är döpta efter en pojkgroda och en pojkkatt i en tecknad film) Och nu ville vi ha något som lät hönigt.

Således döptes Grobi om till Greta och Katten blev en Kajsa.

(Den egentliga orsaken till namnbytet är ingen av ovan nämnda tjusiga förklaringar utan orsaken är den att Grobi inte är så fint och det är jätteförvirrande med en höna som heter Katten.)

Pyttelilla Etty (10 veckor och 3 dagar) fick behålla sitt namn, det hörs i alla fall att hon är en flicka.

Lilla lilla Etty

Det här var förmodligen en av de mest förvirrade inlägg jag producerat hittills men slutsatsen är denna:
Grobi heter numera Greta och Katten heter Kajsa.

Greta, Kajsa och mamma Klara

-f

Dag 92 Vi tycker inte om getingar

Det vimlar av getingar i hönsgården, dom smyger längs marken och söker nånting som vi inte vet vad är.
Vi har avlägsnat allt fruktrelaterat och nu har vi förklarat krig, lömska fällor med söta vätskor är utplacerade lite här och där utanför hönsgården.
Stackars Tuttan har inte blivit bra i ögat ännu. Hon är fortfarande svullen och står och blundar med ena ögat. Vi har tvättat med Septidin ikväll och det tyckte hon var riktigt trevligt. För övrigt är hon pigg, putsar sig som vanligt och hittar mat.
För att kompensera det faktum att vi varit borta två dagar har jag för att ställa mig in riktigt ordentligt kokat en delikat gröt på krossade korngryn, lite makaroner, några spagettistrån och fullkornsris. Trist nog hade dom valt att gå och lägga sig precis när gröten blev klar.
Tänk om jag skulle ta och bjuda Ramses lite gröt på sängen – eller pinnen - i morgon så kanske han låter bli att gala över 70 gånger.
-M

Dag 85. framsteg Ingeborg

Igår hittade Ingeborg in själv! Och idag också! Det är otroligt. Efter två månaders dagligt in och utlyftade med pedagogiska gåsjälvnågrastegochhoppautsen samt tittanunärdeandragårutochindukanockså klickade det äntligen till och det verkar som hon grejar det där själv nu.
Man blir ju nästan lite tårögd av stolthet.

-f

Dag 85. äckliga getingar!

Hönsen är så söta, varje gång man försöker gå in till dem kommer de galopperande för att titta om man har något gott med sig. Och Ingeborg ska med våld upp i famnen eller åtminståne bli klappad på.
Idag när jag för 29 gången gick för att hälsa på dem bestämde de sig för att de ville ut och upptäcka världen. Således traskade allihopa ut på ett bestämt led.
Så jag fick vackert sitta och hålla koll på dem den närmaste timmen så de fick sprätta runt lite utanför hönsgården. (utom Ingeborg hon ville sitta i famnen och gärna få lite hjälp med att krafsa).
Eftersom jag är mer eller mindre ungkarl för tillfället lever jag mest på saker man kan laga i ugnen. Pizza och paj tex. Således blir det inte mycket matrester åt de stackars hönsen.
Därför agerade jag mästerkock och kokade pasta åt dem, sen hällde jag på lite av vad huset kunde erbjuda.

Både hönsen och äckelgetingarna som håller till i hönsgården blev väldigt glada.
De asen har tom stuckit stackars Tuttan precis bredvid ögat idag! Halva huvudet har ju svällt upp på henne.
Jag har förföljt diverse getingar för att hitta deras bo men än så länge utan framgång. Jag har även ordnat en getingfälla som endast ett fåtal behagat dö i.

Förresten har jag börjat hitta två bruna ägg om dagen nu, så ettdera har Tuttan blivit överproduktiv eller så har Klara också börjat värpa! Vilket jag skulle tro med tanke på att jag hittade henne i ett rede idag.
Lilla Ingeborg är på intet sätt överproduktiv, hon värper endast var fjärde dag nu sen vi kom hem från stugan. Hon säger att vi har för ljusa reden. Vi måste försöka fixa detta på något listigt sätt.


- f

Dag 78. Hejdå Kaxi

En smula försenat förvisso, men ändå en rapport.

Idag (9.8) flyttade lille Kaxi. Han fick det angenäma uppdraget att bli tupp åt min systers hönsflock istället för att bli soppa.
Förvisso var han en smula ung för att axla ett så stort ansvar, och hönsen var inte riktigt så tacksamma som de borde ha varit.
De luggade honom tills han snyftade lade sig under hönshuset och längtade efter sin mamma.
Mitt hjärta blödde för den lilla tuppen men tanken på grytan fick mig att härda ut. Efter några dagars funderande på om vi skulle ta hem honom igen eller ej sprang han modigt runt bland de dubbelt så stora markattorna, de var förvisso inte överförtjusta men han smög sig närmare och närmare hela tiden. Således fick han stanna kvar medan vi fraktade hem de andra hönsen från stugan.
Han kommer nog komma riktigt bra in i flocken efter ett tag intalar vi oss.
Systerns höns är bara en smula aggressivt tuppiga. Vi får hoppas att de börjar känna sig som hönor snart.

- f

Kaxi och systerns dv kochin lilla Lotta

Kaxi har satt sig i säkerhet och inspekteras av systerns skägghöna vadhonnuheter

Dag 71. Äntligen uppdatering

Nu har det varit fruktansvärt dåligt på uppdateringsfronten. Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på som lämplig ursäkt men först var vi i Sverige och sen for vi till den interetlösa stugan.

På stugan hade pappan, svågern och lillebrodern byggt en jättefin hönsgård! Den måste vara nästan dubbelt så stor som vår hemmagård.
Hönsen fick åka undulatbur och kattbur till stugan. Katten fick åka i en annan kattbur. Blommorna fick åka i sina krukor och sakerna åkte i sina väskor. Undulaterna var turligt nog hos en barnvakt.
Ramses opponerade sig först en smula mot att sitta instängd i en bur men när han fick Tuttan och Ingeborg med sig mindes han plötsligt att han hade hittat ett större boende och det var dit han skulle transportera sina flickor.
Klara och Kycklingarna var rätt nöjda i sin kattlåda de med, men det var hopplöst att få in dem. Varje gång man fått fast en kyckling och skulle stänga in den hade de andra klättrat upp längs kanten beredda på att kasta sig ut varje gång luckan öppnades. Tillslut var alla paketerade och vi åkte iväg.
Hela resan var faktiskt väldigt odramatisk. Men när vi kom fram värpte Ingeborg ett ägg! Vi (och främst Ramses) blev oerhört stolta.
Havsluften verkade för övrigt ha en hejdundrande inverkan på äggproduktionen. För hon och Tuttan klämde ur sig 13 ägg på 7 dagar.
Tuttan som hittills värpt 3 ägg på 7 veckor var verkligen i sitt esse och en riktig äggkulspruta.

Kycklingarna växer ju som galningar (alla utom Etty som fortfarande är en pygmé) och Kaxi har blivit en liten tupp. Förhoppningsvis är han den enda tuppen men han har gärna tuppslagsmål med Katten och Grobi, detta är ju lite oroväckande men jag låtsas att han har en smula krigstokiga systrar bara.
Klara blänker som en polerad pärla och har överutvecklade lårmuskler. En riktig skönhet är vad hon är.
Någon som inte är fullt lika vacker är Ramses. Ingeborg är säker på att hans fjädrar ska vara släta så hon putsar och sliter och putsar tills han blir alldeles kal. Vi måste doppa honom i stoppochväx eller något annat äckligt så fort som möjligt.
Nu är jag hemma med undulaterna men hönsen och den övriga befolkningen är kvar på stugan. Så det lär bli klent med uppdateringar ett tag framöver också.

Tuttan har blivit så fin nu, röd kam och mycket fjädrar



Ramses är inte fullt så snygg, hans lejonkrage har krympt


Klara på skogspromenad. Hon hade ingen lust alls att berätta för kycklingarna att hon hittat ut utan hon smög så tyst och njöt av barnledigheten.


Kaxi (6 veckor) och Klara

Katten (7 veckor)

Lilla Ingeborg

Grobi (7 veckor)

Hönsgården

Pyttelilla Etty (7 veckor) är inte ens hälften så stor som Katten

Katten och Klara patrullerar

Det blå skåpet

Vanligt ägg, Tuttans ägg och Ingeborgs ägg

Det bruna skåpet

- f