Dag 334. Annat var det förr

Hönsen har förändrat mycket här. Inte bara det att man numera tycker det är helt normalt att ägna sina lördagseftermiddagar åt fotmassage och bajsplockning utan de har vänt upp och ner på hela min världsbild. Saker ser inte likadana ut längre!

Vi kan tex ta det här med matrester. Innan hönsen dök upp var mastrester en ful gröt man inte ägnade någon uppmärksamhet åt.

Men plötsligt ser jag hur de gamla potatisskalen och den överblivna korvbiten riktigt ler mot mig. Spagetti har aldrig varit en mer fantastisk uppfinning. Om jag inte visste bättre skulle jag nästan tro att det lagades lite mer mat, och kanske rentav kasserades lite mer än vanligt.

Trädgården har också blivit en helt ny värld. Förr var den mer en grön skogsplätt.

Men på senare tid har det tett sig som att jag ser insekterna bättre än förr, det känns faktiskt som att det finns mer insekter än gräs. Plötsligt känns det också helt normalt att lite nonchalant råka greppa en förbipasserande skalbagge och lika nonchalant slänga den över axeln till en sällskaplig höna. Som av en slump liksom.

Hundar har också blivit något helt annat. En gång i tiden vill jag minnas att jag såg på dem som lite snälla, lurviga, ständigt glada, förvisso ganska illaluktande men söta ändå. (Det är en hund, ingen kaninbjörn!)

Men sen hunden Rasmus åt upp min tuppson härom veckan tycker jag att även hundarna har förändrats. Den där glada ytan är bara en mask.

Trädgårdsarbete har också förändrats. Kanske var grävning inte det roligaste jag visste förra våren.

Men jag har tänkt om, vad kan väl vara roligare än att gräva gröper åt hönsen som de högljutt kacklande kan få slita upp ens favoritplantor ur. Med tillhörande nyttiga maskar. Maskar är jordens bönder sa min syster en gång. Men det har jag glömt, maskar är ju mat.

En lite mindre välkommen förändring är dock det här med himlen. Förut var allt så blått och vackert. Ingen ondska och ingen fara lurade där uppe.

Men NU?! Vad är detta. Vart jag än vänder mig ser jag en armé av galna fåglar som inget hellre vill än att steka sig en höna till kvällen. Gråsparvar kan vara onda trots den fluffiga ytan.

Konstigt det här, tur att jag är samma person som jag var innan *försöker lite diskret få bort Kajsas lortiga fotavtryck från min tröjärm och går i allt snävare cirklar vid tanken på uteblivna kycklingar*

Dag 333. Farliga höns, en studie i 3 delar.

Inga kycklingar än så Greta skuttade (rullade stelbent av) äggen för att ta sig ett bad. Under tiden bestämde sig katten Emmi för att övervaka hela projektet och gick för första gången någonsin in i hönshuset, krälandes genom hönsluckan och ställde sig sedan ivägen för en plötsligt väldigt upprörd Greta. Greta blev så indignerad vid åsynen av en, som hon högljutt uttryckte det: "kofläckig KA-KA-KA-KAAAATT", precis bredvid sina egna gullevullepluttesnuttfavoritägg. (Det sista var svårt att höra säkert om hon verkligen sade, men jag tror det var vad hon menade). Emmi förstod då rakt inte varför den pinsamma hönan vrålade så högt så hon tog istället ett nonchalant steg närmare äggen med nosig uppsyn. Detta fick den annars så blida Greta att vilja begå mord. Således anföll hon kattstackaren vilt skrikande och slitandes i hennes svans.


Tjena hönan, jag vaktar dina ägg litegrann




En inte helt timid Greta öga mot öga med fienden



Greta kommer högst antagligen bli värvad av Hell's Eagles snart




Jag tror det kommer ta minst ett år till innan Emmi avlägger en artighetsvisit i hönshuset igen.

//F (M är förresten på stugan och ympar träd)

Dag 327. Nedräkning

6 dagar kvar till kläckning...

//F (inte alltid den mest tålmodige)

Dag 321.Dumt förbud, sa Ramses

Om inte utegångsförbudet för höns fram till den 31 maj fanns där vi bor så skulle:

- Jag gräva i landet och Ramses och hönorna skulle intresserat stå och stirra ner i gropen.

- Ramses tjoa av förtjusning varje gång han fick syn på en daggmask och artigt slänga den till nån av flickorna.

- Samme Ramses skrika i falsett varje gång han hittade en tordyvel eller nån annan riktigt stor skalbagge.

- Hönsen komma springande varje gång jag tog vägen ner mot komposten ifall att jag skulle få för mig att vända lite i den

- Ingeborg bli till sig av förtjusning varje gång hon passerade den lilla tuvan med små narcisser och ta sig ett litet smakprov av dom gula bladen.

- Ramses hela tiden glömma bort att han inte får äta av blåsipporna.

- Alla hönorna komma och titta när jag rensade bland snödropparna under äppelträdet och känna sig tvungna att hacka sönder dom gamla torra äpplena som ligger där och sen lite lukta på snödropparna som är så vackra.

- Ramses och jag hjälpas åt att spana efter stora höken, korparna och örnarna som seglar ovanför.

- Etty och Kajsa gräva som små jordfräsar i den gamla högen med barr ifall det finns myror där och ibland skulle Kajsa springa jättehårt efter en humla utan att hinna fast den.

Om inte alltså.
//M

Dag 320. Var är påskkycklingarna?

Nu har vi lärt oss en ny sak.
Man kan tydligen inte lägga tio ägg under Klara och tro att hon ska klara av det.
Hon har haft max fyra varma ägg i taget och vad det ser ut nu så blir det inga kycklingar.
Nu sätter vi allt vårt hopp till Greta som ligger på fem ägg.
Händer det inte något då heller så får jag lov att ta en pratstund med Ramses.
Jag har försökt studera honom i smyg några dar nu när han uppvaktar hönorna.
Han dansar och skuttar jättesnyggt, precis som man ska om man är tupp.
MEN - Ingeborg springer iväg allt vad benen håller och kochinflickorna är spårlöst försvunna när han skuttat färdigt.
Tuttan som är både tankspridd och långsam blir på det viset väldigt uppvaktad, så pass uppvaktad att hon ibland har fått hosta efter att Ramses hoppat av igen.
Det är väl klart att hennes lungor börjar protestera efter att ha blivit hoppressade ett flertal gånger per dag.
Nästa gång får vi väl satsa på enbart Tuttan-ägg.
Tuttan själv skulle aldrig komma på tanken att ruva. Hon har alldeles för mycket annat att fundera på.
Bortsett från avsaknaden av kycklingar så har påsken varit bra, solsken och ett pallkragsprojekt ute på gården.