Dag 334. Annat var det förr

Hönsen har förändrat mycket här. Inte bara det att man numera tycker det är helt normalt att ägna sina lördagseftermiddagar åt fotmassage och bajsplockning utan de har vänt upp och ner på hela min världsbild. Saker ser inte likadana ut längre!

Vi kan tex ta det här med matrester. Innan hönsen dök upp var mastrester en ful gröt man inte ägnade någon uppmärksamhet åt.

Men plötsligt ser jag hur de gamla potatisskalen och den överblivna korvbiten riktigt ler mot mig. Spagetti har aldrig varit en mer fantastisk uppfinning. Om jag inte visste bättre skulle jag nästan tro att det lagades lite mer mat, och kanske rentav kasserades lite mer än vanligt.

Trädgården har också blivit en helt ny värld. Förr var den mer en grön skogsplätt.

Men på senare tid har det tett sig som att jag ser insekterna bättre än förr, det känns faktiskt som att det finns mer insekter än gräs. Plötsligt känns det också helt normalt att lite nonchalant råka greppa en förbipasserande skalbagge och lika nonchalant slänga den över axeln till en sällskaplig höna. Som av en slump liksom.

Hundar har också blivit något helt annat. En gång i tiden vill jag minnas att jag såg på dem som lite snälla, lurviga, ständigt glada, förvisso ganska illaluktande men söta ändå. (Det är en hund, ingen kaninbjörn!)

Men sen hunden Rasmus åt upp min tuppson härom veckan tycker jag att även hundarna har förändrats. Den där glada ytan är bara en mask.

Trädgårdsarbete har också förändrats. Kanske var grävning inte det roligaste jag visste förra våren.

Men jag har tänkt om, vad kan väl vara roligare än att gräva gröper åt hönsen som de högljutt kacklande kan få slita upp ens favoritplantor ur. Med tillhörande nyttiga maskar. Maskar är jordens bönder sa min syster en gång. Men det har jag glömt, maskar är ju mat.

En lite mindre välkommen förändring är dock det här med himlen. Förut var allt så blått och vackert. Ingen ondska och ingen fara lurade där uppe.

Men NU?! Vad är detta. Vart jag än vänder mig ser jag en armé av galna fåglar som inget hellre vill än att steka sig en höna till kvällen. Gråsparvar kan vara onda trots den fluffiga ytan.

Konstigt det här, tur att jag är samma person som jag var innan *försöker lite diskret få bort Kajsas lortiga fotavtryck från min tröjärm och går i allt snävare cirklar vid tanken på uteblivna kycklingar*