Rör inte min hönsflock, sa Björn

Ibland funderar jag över naturens under,

Som att det kan komma så förskräckligt med ljud ur en liten tupp och liknande gåtor.
Ibland tänker jag på ödets vägar – så märkliga – och ibland så roliga.
Tuppen Björn, från en flock nära oss bestående av enbart tuppar, han gick mestadels under namnet *den där saa..ns tuppen*.
Han blev ju på grund av en rad märkliga omständigheter tupp i en liten flock med skägghönsänkor. Så kan ont lönas med gott och ärret på min hand det kommer nog knappt att synas om ett år eller så. Alltså efter skadan jag fick när jag skulle fånga in honom.

Idag var vi och hälsade på honom.
Han var så fin och han hade det så fint. Snygga fruar, lite skäggiga kanske, och han kollade noga in hur dom uppförde sig.
Man kan säga att han hade kommit till tupphimlen.

Vi andra, utom F då som mest fotograferade, vi hade kommit till husrenoveringshimlen. Vi är näst intill sjukligt intresserade av gamla hus och deras renoveringar.
Hade Björn varit en snäll och barnkär tupp så hade vi aldrig fått se så mycket bra renoveringsresultat som vi gjorde och aldrig fått så mycket nya idéer till dom egna projekten.
Så där kan ordspråket ”Det finns ingenting ont som inte har nåt gott med sig” verkligen passa. Ont syftar då på hur det kändes i handen efter att den genomborrades av en tuppsporre.
//M

Gråt inte Falcon, sa Ramses

Stora dottern i landet i väst hon tycker att vi är galna som har så många tuppar.

Själv bor hon granne med en liten stackare och tycker att det är precis lagom.
Jag tycker det är jättemysigt när jag hör ett Kuckulikuu-uhä-hö-host och vet att Ramses har vaknat.
Efter en stund blir tydligen Falcon väckt av ljudet och nu har han slutat säga Tööööt och skriker istället Buhuhuhuuuu-buhuhuhuuuu med gråt i rösten.
Det är ju inte så hemskt varken roligt eller mysigt men jag förstår ju att han är ledsen när han blir tidigt väckt.
Jag ligger nu varje morgon i svinottan och väntar på att småtupparna skall börja gala.

Det ligger en inköpslista på köksbordet
Virke till fönsterluckor
Tjockt tyg till gardiner
Hörselskydd, (alternativt patroner).

Ha Ha där skojade jag bara.
Maken har åkt innan tupparna vaknat.

                                Nestor gjorde ett litet gal-försök i smyg, säger F. Jag har inte hört nåt.

//M

Varför har du så stora tänder katten? Sa tvillingtupparna

Tvillingtupparna ligger ute och steker

De senaste veckorna har vi nästan dagligen mötts av en hånleende strykarkatt när vi gått ut till hönsen. Den är lite som hackspetten i Kalle Ankas jul fast ondskefullare. Den kikar upp och den kikar ner och den kikar under och den kikar över och den kikar genom i förhoppning om att få sig en höna eller kanske rentav två. På dagarna rapar den Ingeborgfjädrar och på nätterna bryter den sig in i soptunnan för att vi ska förstå vad den är kapabel till.

Ramses vill inte tänka på katter utan vill hellre att Greta ska värpa på hans nya fina ställe

Som psykisk motåtgärd låter jag motorsågen och gräsklipparna stå så att de syns tydligt, jag funderar även på att klistra upp stora bilder på bulldoggar runt hönshuset. Katten bara hånler och kommer tillbaka gång på gång. Och jo jag medger att det är svårt att tro att det är en katt som ätit upp både Ingeborg och Lycke för oss. Men vi är tämligen säkra på att det är han som är förövaren.

Pga ovan nämnda asrede får hönsen bara vara ute under sträng uppsikt, något de INTE gillar då de vill vara ute jämt jämt jämt. Igår när alla hönor utom tvillingtupparna gått in i hönsgården igen gick jag in i huset en snabb sväng för att göra något viktigt, dricka ett glas cola eller så. Givetvis sveper jag mitt glas så fort att kolsyran bubblar i näsan för att hinna ut igen och vakta mina små tuppar. När jag kommer ut igen ser jag en av dem en bit ner på gården varpå jag ropar för att de ska komma till mig. “mÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄh” hörs genast inifrån en närliggande buske och ut tumlar *trumvirvel*
Djävulens avkomma strykarkatten (11:e september till ära utklädd till terrorist), den formligen spottar ut tvillingtupp(dvärgtvillingtorn?) nr2 och bränner sedan iväg mot skogen för allt vad dens avskyvärda mördartassar är värda, vi har rutinen inne vid det här laget så han vet ungefär hur vänligt inställd jag är till honom.

Syskonen nästan svimmar av avund när de får höra den spännande historien

Hade det inte varit för att jag måste bära in tvillingtupparna till hönsgårdens skyddande murar igen hade jag nog jagat efter den med gräsklipparen (nåja). Den utspottade tuppen hade aldrig varit så upprymd förr. Det gick nästan inte att få tyst på honom. När jag släppte ner dem bland de andra hönsen igen struttade de stolt till sina bröder som var gröna av avund för att skryta om den senaste bravaden.

“jag skulle preciiis till att bända upp käftarna på honom och hacka ut hans hornhinnor när majsmänniskan kom och förstörde allting blabla näääe jag var inte ett dugg rädd för jag är så stark jajjamen *spänner en tvivelaktig muskel* och dåå blabla sa jag och blablabla då sa han och katten bara blablababla har jag nämnt hur modig jag var förresten ser ni den här blöta fjädern det var där han dreglade jojjomensan”

Berättamerberättamer

//F, numera fientligt inställd till allt utom vår egna lilla katt

Tuttan och jag går och lägger oss, sa Ramses

Här går det undan!
Känner mig som en amerikansk tv-series sammandrag.
Förra veckans episod: Vart tog Ingeborg och tuppkycklingen vägen? Varför gol Flora? Vems är den grå katten?
Se den spännande fortsättningen i Hönsflocken i kväll!!

När det visade sig att lilla gulle-Flora var en man blev allt väldigt konstigt.
Först konsulterades Hönsexpert B och vi gjorde upp en plan.
Steg ett, adoptera bort Flora till någon med silkeshöns.
Det försökte jag med, jaha och då hade den damens lilla silkeshöna dött mitt i allt.
Steg två, ringa till Hönsexpert B igen och nästan gråta.
”Ja men då kan du få en av mina silkeshönor” sa hon.
Där svimmade jag lite av lycka.

När jag kvicknat till två dagar senare for jag och hämtade en bedårande fröken eller kanske fru och inte nog med det, hon hade en dotter med sig i boet eller vad det brukar heta.
Hela vägen hem satt dom i kattkorgen, bak i bilen, och pratade.

Jag bestämde mig raskt för att döpa om Flora till Falcon, för man måste ha ett ordentligt namn för att uppväga att man ser ut som ett angoranystan.
Lilla frun heter Silke och dottern som följde med heter Tuva för så ser hon ut.

Med ganska höga förväntningar på Falcon släppte jag ut dom två fluffen och vad händer.
Kochinhönsen blev arga, småtupparna började mopsa upp sig, Ramses sprang runt som besatt och begrep ingenting.
Svarthönan Vera som är vänligheten själv hon tyckte att Silke var lite oredig i håret och försökte städa upp henne på huvudet, men väldigt försiktigt.

Mitt i allt detta kaos så gick det upp för Falcon/Flora att han var en tupp och då började han bjuda Silke på allt möjligt ´gott´ som han hittade på marken.
Det var hasselnötsskal som legat i jorden i åratal, gamla pinnar, torra melonskal och små stenar.
Silke som kommer ifrån en hönsgård där det vankas gourmetmat trodde inte sina ögon och lade sig med ryggen till och blundade.

Ställningen vid läggdags i kväll var att småtupparna hade lärt sig veta hut, det är lite osäkert med kochinhönsen om dom kan låta henne vara.
Ramses gick i alla fall in och la sig med Tuttan, han tyckte att dom andra var för tröttsamma.

Silke och Tuva får sova i en egen kupé i natt och i morgon ska jag låta silkeshönsen vara för sig själva och bli bekanta medan det blir frigång för resten.

Missa inte den spännande fortsättningen som det brukar heta.
//M

TÖÖÖÖT, sa Flor(i)a(n)

I morse hörde vi två tuppar som gol, eller om det var en tupp eller en lesbisk höna som gol har jag svårt att avgöra. Det var ärligt talat svårt att höra om det ens var en galning. Ungefär såhär lät det:
Ramses: Kuuckelikuuu-uuu-ä
Flora: TÖÖÖÖT

Och att det första är en tupp det vet vi ju, Ramses är i sin egen lilla värld väldigt manlig. Och den lesbiska hönan har tydligen hamnat i målbrottet. Eller blivit en tupp, svårt att säga.

//F, nu med krossad drömvärld

Men inte när jag ser på Flora! suckade jag

Som ni kanske minns adopterade vi lilla Flora i somras eftersom vi inte välsignats med några kycklingar under de senaste två ruvningarna. Och i samma sekund som Flora tog sina första stapplande steg i hönsgården kläcktes 9 ägg under diverse kochinsar. Något som är lätt med dvärgkochinkycklingar och svårt med Silkeskycklingar är att veta vem som är tupp och vem som är höna. Fast givetvis är Flora en höna, det hör man ju på namnet.

Hela sommaren har jag, i smyg, funderat på huruvida hon verkligen är en höna eller ej. Det som talat för att hon är en höna har varit:
* det faktum att hon nästan kissar på sig av skräck när hon möter något levande väsen, en myra t.ex.
* hennes väna små pip som på senare tid övergått i fina kluckanden
* att hon varken har kam eller slör (att det är något som drabbar alla Silkesdjur oavsett kön är inget jag tänker fästa någon vikt vid)
* hon tycks gilla rosa (nej det hittade jag på)
* hon har väldigt snygga ben! Det brukar inte manliga individer ha
* hon har absolut inga sporrar, och såna har tuppar, till och med Ramses, fast han är så liten
* Namnet som sagt, hon heter faktiskt Flora och inte Florian.

Något som däremot fått mig att misstänka tuppambitioner är:
* Den fåniga frisyren, silkesHÖNS ska tydligen ha en fluffig boll på huvudet medan tupparna ska ha backslick. Och Flora har backslick. Men vissa dagar har jag friserat om den åt henne och då har det nästan sett lite kvinnligt ut. Och om Ramses får ha svallande lockar kunde ju Flora få ha pojk-frisyr utan att det behövde betyda något tänkte jag.
* Hon har ibland försökt bjuda omgivningen på något gott, och det har jag aldrig sett en kycklinglös-höna göra förut. Men jag har inte heller sett några tuppar som först vill bjuda och sen gråtande skenar iväg när någon närmar sig för att smaka.
* De stampande stegen, ni skulle bara höra hur gällt småtupparna skriker när hon råkat springa över dem.
* Den luriga blicken, hon ser ut som hon försöker dölja något. Våra hönor ser visa ut, Flora ser ut som hon bluffar.

Men igår hände det konstigaste av allt. Igår satte hon på Klara. Fina lilla Flora hon... humpade Klara. Och tänk, där fick vi äntligen svaret, Flora är en lesbisk höna! Vilken tur, då behövde jag inte fundera mer på det.





//F, som är en sällan skådad mästare på självbedrägeri

Jävla mårdhund, sa Ramses

Det blir sig liksom inte riktigt likt mer.
Ingen Ingeborg som springer med hårdast farten för att komma först.
Som sprang så fort att fötterna var jäms med öronen för att vara snabbast.
Vi har ju räknat ut att det är mårdhundarna som tagit henne och tuppkycklingen, dom lär göra så där.
Komma och plocka en och en och bära iväg.

Tyra gör så gott hon kan för att roa mig men hon vill inte sitta i famnen.
Ännu.
Men vi ska träna lite i höst.

Alla hönsen tycker det är urtråkigt att dom inte får gå fritt längre, det är nästan så dom hänger på nätdörren när jag går förbi.
I morse var jag ute med hönsen i två timmar.
Jag höströjde lite på gården och dom var med mig hela tiden och såg till att alla eventuella daggmaskar och andra goda saker blev undanstädade.
//M