måndag 17 maj 2010

Jo, nä, kanske, sen, javisst, icke... sa Silke

Här kommer del 3 av ruvarfilosofierna, den handlar om Tyra och Silke. (Läs del 1 om dvärgkochinsarna här, och del 2 om svarthönsen här.)


Tyra, Holländsk dvärg

Jag bara skrattar ihjäl mig vid tanken på Tyra med kycklingar. Jag kan livigt föreställa mig hur hon sprutar ut ur redet som skjuten ur en kanon, hoppar bock över silkeshönsen och sedan dyker in mellan två svarthöns samt knuffar Ramses av stegen för att klockan 08.15 komma först ut i hönsgården. Kvar i redet på tredje våningen skulle det sitta 6 kycklingar och blinka sömnigt mot ljuset. Sedan skulle dagen fortskrida i ungefär den andan. Någon trevlig kochinhöna skulle förbarma sig över kycklingarna och hjälpa dem ut till sin mamma. Tyra skulle troligtvis bli vansinnigt arg på alla närvarande och skrikande hoppa i cirklar runt sina kycklingar med vingarna släpandes i marken, för att försvara dem mot de andra hönsen. Hon skulle springa så fort runt dem att det slog gnistor om jorden och moln av damm skulle ställa in flygtrafiken i Norden. När kycklingarna blev hungriga skulle Tyra snabbt knycka mat av någon annan höna för att plötsligt inse att hon helst ville ha den själv, så hon springer och gömmer sig i ett hörn för att äta upp masken ifred från de hungriga barnen. Kochinsarna skulle i smyg mata kycklingarna åt henne. När småbarnen blev trötta och ville ta en eftermiddagslur skulle Tyra fnysa irriterat och göra hopplasteg fram och tillbaka i hönsgården så marken skakar, detta medan hon tjuter argt åt alla som tittar på hennes hög med sovande barn. När hon vände ryggen till skulle någon av kochinsarna förse glinen med en varsin napp och nystickade snuttefiltar.

När hönsgårdens grindar öppnas och möjligheten till utevistelse infinner sig kommer Tyra rusa iväg med sådan hastighet att kycklingarnas ögon inte ens hinner registrera rörelsen och det skulle pipande trampa iväg åt olika håll på jakt efter sin mamma. Kochinsarna packar kycklingarnas matsäckar och knyter sedan ett band runt magen på dem alla så de inte kan gå vilse och leder till sist iväg dem till en vansinnigt upptagen Tyra. När hon får syn på kycklingarna skulle hon troligtvis bli knallröd om hela huvudet och ilsket svära åt kochinsarna som ens vågade närma sig hennes barn. Hon skulle snabbt fläta ihop en liten gräshydda åt kycklingarna innan hon återigen skenade iväg för att se efter ifall Ramses hade hittat något gott. Kochinsarna skulle sitta och läsa sagoböcker för kycklingarna samt servera finhackade skalbaggar och daggmaskpuré åt dem.

Ungefär så skulle det gå till. Nämnde jag förresten att Tyra ruvar på 6 ägg som ska kläckas om 2 veckor? HUR SKA DETTA SLUTA?!

Silke, Silkeshöna

Silke är en synnerligen blyg liten höna som snällt låtsas följa alla tuppinstruktioner hon får (men Falcons påhitt brukar hon ignorera för han är inte så smart). Förra sommaren bodde hon hos vår hönsguru B och där nickade hon förnuftigt och låtsades lyssna när B förklarade att det inte alls skulle bli några kycklingar det året. “Jag förstår precis” sa Silke artigt och vänligt för att sedan stjäla ett ägg som hon envist ruvade fram en kyckling ur (Tuva). Om jag förstått saken rätt är hon en mycket pedagogisk men lite tankspridd höna som behöver en evighet på sig att bestämma sig för saker. Nu ligger hon i redet halva dagen och funderar så det knakar på om hon vill ruva eller inte. Varje dag bestämmer hon sig för att hon nog inte vill utan går ut och betar gräs istället, och varje morgon ångrar hon sig och börjar om. Kanske kan hon få ägg om ett tag, när hon bestämt sig. Men dåå kommer det inte finnas några ägg kvar att ruva.

//F, som nu delat ut 14 av äggen

6 kommentarer:

  1. Höns är så underbara djur. Jag kan lätt stå en timme i hönshuset och bara kolla på dem när de håller på med sina hönsvardagligheter :)

    Har väntat hela våren på att våran höna Börta Bengtsson skall lägga sig, men inte då. Hon har varit flitigast med att ruva fram kycklingar men det verkar hon ha glömt nu. Istället har två andra hönor...till slut...gått och lagt sig på ägg. Hoppas de ruvar hela tiden ut....

    SvaraRadera
  2. De är sannerligen en smula oförutsägbara på den punkten. Ruvar glatt hela vintern men tröttnar lagom till solens strålar börjar bli nog för att hålla kycklingarna vid liv. Man blir ju lite trött. Bra att du fick ett par ruvar tillslut

    SvaraRadera
  3. vilka fina hönor du har!
    den vita är jättefin!

    SvaraRadera
  4. Hur ska det gå för de små Tyra barnen?? De kommer nog att få lägga sig på rygg i halmen & berätta om sin svåra barndom mär de slutat kyklingpipa så någon kan förstå vad de säger. Så blir det nog är jag rädd....

    SvaraRadera
  5. haha..underbart skrivet..
    Lilla Elsa var ute för första ggn igår.
    Silke påminer om min Annelie..
    Vet du vad man ska göra med en höna son vägrar att gå ur ruvbåset??
    Hon har nog legat där i 6 veckor.
    Jag lade in nya ägg till slut eftersom hon bara sprang runt och terroriserade alla andra i ruvbåsen.
    Tycker synd om Lillbabs..=(
    mvh
    Majsan från
    eggeby.blogspot.com

    SvaraRadera
  6. Tack för en rolig blogg, jag sitter och skrattar högt...kul att det finns fler som är hönsgalna därute.

    Minna

    SvaraRadera