Dag 94. Värsta daggmasken

Som en utmärkt ursäkt för att slippa städa mer i källaren, tyckte jag att jag hörde Ramses ropa på mig från hönsgården.
Kokokooom hördes det.
Jag sökte genom kylskåpet på jakt efter något mumsigt ätbart för att ytterligare ställa in mig hos hönsen och hastade ut med burkmajs och krossat korngryn. Det är så roligt med höns, dom blir alltid så glada åt lite mellanmål.
För att förena nytta med nöje bestämde jag mig för att gräva upp en bit av mitt hopplösa jordgubbsland och tänkte att här kommer jag nog att få sällskap.
Icke, dom kollade myror under en hassel. Till slut tog jag Ingeborg och bar henne resolut till landet, där hon lydigt sprättade runt och hittade en mask som var lika tjock som en prinskorv. Den åt hon upp med visst besvär och vår katt Emmi som iakttog henne såg ut som hon ville spy. Själv mådde hon tydligen lite konstigt också för hon stod och svajade hit och dit en stund och brydde sig inte om att det låg en mask till bredvid henne. Efter det gick hon bort från landet till dom andra hönorna som låg och solade sig med tuppen och där föll hon snarkande i sömn.
En rolig sak med dagens utepromenad var att när Ramses tyckte att det var dags för hans flickor att gå in så bar han in en stor skalbagge i hönsgården och fick på det sättet med sig två av hönorna, inte Tuttan för hon ser inte så bra och inte kycklingarna för dom hade hittat en spännande stubbe som man både hittade mat på och som man kunde flyga upp på.


Pompedipom


Jordfräsarna är i farten


Ingeborg går med hööga benlyft



-M