Dag 100. Tupp eller trimmer

Ramses tar hand om både höns och trädgård väldigt föredömligt.



Här har man läst om vad höns ställer till med i blomland och liknande.
Jag känner att det är dags att återupprätta deras dåliga rykte, i varje fall i jämförelse med en make med grästrimmer.
Jag klippte gräset längs min plantbank, längs jordärtsskockorna, längs stormhattarna och dagliljorna. För säkerhets skull.
Jag satte upp en tät spaljé runt om äppelträdsklematisen som höll på att stryka med i fjol.
Jag klippte kanten längs mitt långa land, klappade min franska dragon som klarat sommaren och njöt av lavendeln som har blivit så fin. Det här skulle nog gå bra.
Plats på scen: Man med grästrimmer. Svisch, svisch. ”Men äsch då, nu klippte jag ju av en rosenbuske”.
När den grästrimningen var klar kunde jag konstatera att förutom den nyplanterade rosen, så rök den franska dragonen all världens väg och en del av lavendeln.
Nå ja, det blev ju väldigt fint och ser liksom lite höststädat ut. Fast lite tomt på vissa ställen.
- M

Dag 99. Inga hönshjärnor här inte.

Lilla Ingeborg


När hönsen skall roas så gräver vi en hink jord ur komposten och tömmer i hönsgården.
Ramses blir då helt i extas och pratar och pekar och bjuder sina hönor på den ena mumsigheten efter den andra.
I söndags när jag var ute och hönsen var på frigång, gick jag och bar på en hink som var likadan som kompostjordshinken och plötsligt märkte jag att lilla Ingeborg hade följt efter mig lång bort från flocken. Hon kände igen hinken! Lilla hjärtat!
Företagsamhet och intelligens belönas, Ingeborg lyftes till komposthögen och där stod hon sen i ensam majestät tills Ramses efterlyste henne.
Då var hon så mätt att hon undrade om vi kunde ringa färdtjänsten.

-M

Solande gänget efter kompostutfärden

Dag 98. Hur ska vi klara oss utan Klara?

Dagen då jag måste ringa och säga att kycklingarna är så stora nu att Klara kan få åka hem närmar sig, eller rättare sagt den har varit nära länge.
Av någon anledning vill jag skjuta upp det lite, ibland är det så soligt och ibland regnar det och däremellan ska dom få något gott till mat.
Hon är den perfekta hönsmamman, hon har försvarat sina kycklingar om det har behövts eller inte. Hon har visat dem de godaste skalbaggarna och de fetaste maskarna. Hon har lärt dem gå ut och in och flyga upp på pinnar. Och som hon har lärt dom sprätta.
Det märktes när hon tyckte att dom kunde klara sig själv, då kunde hon smyga iväg lite diskret och pyssla med något intressant utan att ropa att dom skulle komma och titta.
Nu har jag egentligen bara en bra ursäkt kvar att ta till och det är att dom har inte lärt sig prata ännu, alltså som höns.
För tänk om dom fortsätter att pipa sitt lilla gälla ljud i all evighet för att deras mamma åkte hem innan hon lärt dom det rätta kacklet.
- M

Även om Klara inte gillar att sitta i famnen härdar hon tappert ut för att visa kycklingarna hur ofarligt det är.

Dag 97. Bloggkoll

Om ni gillar vår blogg och vill vara säkra på att inte missa en enda uppdatering tycker jag ni ska prenumerera på oss genom bloggkoll ;)



Följ min blogg med bloggkoll





-f

Dag 96. Bloggtips

Nuni tänkte jag tipsa lite om olika hönsbloggar eller andra spännande hönssidor. Jag har inte alls hittat så många som jag skulle vilja, men här är de jag hittat och tycker om.

Alternativ.nu
Kackel.se (jag visste inte att det fanns nån med den adressen när jag döpte bloggen)

Ewa
Myggan
Båtslycke - både höns och gojor!

Och så undulatbloggen:
Kraxarna

Länktips mottages tacksamt!

-f

Dag 95. Den perfekta tuppen

Snygga Ramses

Ramses är den perfekta tuppen, även om han kanske inte har den snyggaste lejonkragen längre.
Så fort man närmar sig hönsgården ock-ock-ockar Ramses allt vad han kan och kommer stampande så träden runt omkring hoppar, han ska ta reda på hurvida jag har något godis med mig eller ej. Har jag inte det gräver han raskt upp en mask och bjuder sina damer för att de ska bli runda och glada.
Har jag det tjuter han av förtjusning och lockar vilt på alla hönsen så de ska komma och titta vad han har hittat "ojojoj så mumsigt det här ser ut alla hönsen måste komma och smaaaaka"
Sen plockar han upp den ena läckerheten efter den andra och sträcker fram så hans älsklingsflickor ska få smaka (kycklingarna slänger han maten åt).
När hönsen är mätta och belåtna ser han alldeles lycklig ut och äter sedan några överblivna fröskal innan han studsar iväg för att guida hönsen.
När någon av hönsen är värpnödiga har de (speciellt Ingeborg) vissa problem med att hitta ett perfekt rede för äggen. Det ska tittas och provliggas, provsprättas, provgrävas och helst smakas på. Dessutom ska det vara mörkt och olika reden är mörka olika tider på dagen.
Innan de kan bestämma sig ska de gå igenom alla 8 reden ungefär 3 gånger samt kontrollera huruvida det finns några nya reden sen igår eller ej.
Mitt i boletandet brukar de komma av sig och jaga en fjäril innan nöden blir för stor. Under tiden har Ramses traskat efter dem och bäddat, provlegat, sällskapat och föreslagit det ena utmärkta redet efter de andra.
Men hönsen är fortfarande inte riktigt säkra på vilket som är bäst och således kan de inte heller värpa. Tillslut brukar de bli så värpnödiga att de ställer sig i mitten av hönsgården och kla-a-ag-agar över att de faktiskt är jättevärpsugna nu men de kommer inte riktigt ihåååg var de hade tänkt värpa ock ock.
Då brukar Ramses strutta förbi med spänstiga ben och valla in sin höna till ett rede, sedan beordrar han strängt henne att ligga kvar där.
Vid det laget blir hönorna så värpsugna att de inte kan tänka på något annat än vilket fiiint rede Ramses hittat åt deras ägg ojoj aldrig sett på maken till fint rede håhåjaja. Något de redan glömt är att de själv testat redet minst 3 gånger samma dag för ungefär 1.4 minuter sen.
Sedan ligger de snällt kvar där medan de beundrande tittar på Ramses och värper sitt ägg.
Samma visa vareviga dag.

Gott med frön

Klara, Ingeborg och Ramses

-f

Dag 94. Värsta daggmasken

Som en utmärkt ursäkt för att slippa städa mer i källaren, tyckte jag att jag hörde Ramses ropa på mig från hönsgården.
Kokokooom hördes det.
Jag sökte genom kylskåpet på jakt efter något mumsigt ätbart för att ytterligare ställa in mig hos hönsen och hastade ut med burkmajs och krossat korngryn. Det är så roligt med höns, dom blir alltid så glada åt lite mellanmål.
För att förena nytta med nöje bestämde jag mig för att gräva upp en bit av mitt hopplösa jordgubbsland och tänkte att här kommer jag nog att få sällskap.
Icke, dom kollade myror under en hassel. Till slut tog jag Ingeborg och bar henne resolut till landet, där hon lydigt sprättade runt och hittade en mask som var lika tjock som en prinskorv. Den åt hon upp med visst besvär och vår katt Emmi som iakttog henne såg ut som hon ville spy. Själv mådde hon tydligen lite konstigt också för hon stod och svajade hit och dit en stund och brydde sig inte om att det låg en mask till bredvid henne. Efter det gick hon bort från landet till dom andra hönorna som låg och solade sig med tuppen och där föll hon snarkande i sömn.
En rolig sak med dagens utepromenad var att när Ramses tyckte att det var dags för hans flickor att gå in så bar han in en stor skalbagge i hönsgården och fick på det sättet med sig två av hönorna, inte Tuttan för hon ser inte så bra och inte kycklingarna för dom hade hittat en spännande stubbe som man både hittade mat på och som man kunde flyga upp på.


Pompedipom


Jordfräsarna är i farten


Ingeborg går med hööga benlyft



-M

Dag 93. Namncermoni

Nu när kycklingarna är så gott som vuxna (nåja Etty är fortfarande i storlek med en blåmes), Klara börjat värpa, hösten närmar sig, Klara snart ska flytta hem till sig igen osv osv tyckte vi det började bli dags att ge Grobi (11 veckor och en dag) och Katten (11 veckor och en dag) officiella hönsnamn. De tidigare namnen var rätt könsneutrala (nej de är döpta efter en pojkgroda och en pojkkatt i en tecknad film) Och nu ville vi ha något som lät hönigt.

Således döptes Grobi om till Greta och Katten blev en Kajsa.

(Den egentliga orsaken till namnbytet är ingen av ovan nämnda tjusiga förklaringar utan orsaken är den att Grobi inte är så fint och det är jätteförvirrande med en höna som heter Katten.)

Pyttelilla Etty (10 veckor och 3 dagar) fick behålla sitt namn, det hörs i alla fall att hon är en flicka.

Lilla lilla Etty

Det här var förmodligen en av de mest förvirrade inlägg jag producerat hittills men slutsatsen är denna:
Grobi heter numera Greta och Katten heter Kajsa.

Greta, Kajsa och mamma Klara

-f

Dag 92 Vi tycker inte om getingar

Det vimlar av getingar i hönsgården, dom smyger längs marken och söker nånting som vi inte vet vad är.
Vi har avlägsnat allt fruktrelaterat och nu har vi förklarat krig, lömska fällor med söta vätskor är utplacerade lite här och där utanför hönsgården.
Stackars Tuttan har inte blivit bra i ögat ännu. Hon är fortfarande svullen och står och blundar med ena ögat. Vi har tvättat med Septidin ikväll och det tyckte hon var riktigt trevligt. För övrigt är hon pigg, putsar sig som vanligt och hittar mat.
För att kompensera det faktum att vi varit borta två dagar har jag för att ställa mig in riktigt ordentligt kokat en delikat gröt på krossade korngryn, lite makaroner, några spagettistrån och fullkornsris. Trist nog hade dom valt att gå och lägga sig precis när gröten blev klar.
Tänk om jag skulle ta och bjuda Ramses lite gröt på sängen – eller pinnen - i morgon så kanske han låter bli att gala över 70 gånger.
-M

Dag 85. framsteg Ingeborg

Igår hittade Ingeborg in själv! Och idag också! Det är otroligt. Efter två månaders dagligt in och utlyftade med pedagogiska gåsjälvnågrastegochhoppautsen samt tittanunärdeandragårutochindukanockså klickade det äntligen till och det verkar som hon grejar det där själv nu.
Man blir ju nästan lite tårögd av stolthet.

-f