Dag 5

Dag 5. Åker till hönsdamen för att hälsa på den blivande tuppen. Han visade sig vara en friserad (fluffig) dvärgkochin. Oerhört söt. Så söt att jag knappt vågade visa bilderna för undulaterna faktiskt. (Egentligen oroade jag mig bara för att de ska skratta tills de storknar).
Råkar visa bilden på tuppen ändå. Undulaterna skrattar tills de blir blå och trillar av pinnen. För att göra det hela ännu värre råkar kräken se bilden på den bruna tuppen med tofs på huvudet. De kissar ner sig av skratt.
Åker iväg till en affär med stängsel. Går vilse i stängseldjungeln och kommer sedan fram till att rådjursgaller och undulatgaller nog blir bra. Inser att bilen är för liten och måste vänta tills käre far manipulerats så han vill åka och hämta grejerna i släpvagnen.
Hejar entusiastiskt när käre far sågar ner en hassel som står ivägen för lastbilen när den ska komma och lämna paviljongen (vilket den ska göra senast på onsdag).
Hjälper till att såga lite träd så lastbilen ska kunna hämta paviljongen i fråga. Tittar på olika skåp som förhoppningsvis ska bli reden.
Tuggar stressat på skrivbordet och undrar hur i hela friden jag ska hinna bli klar med allt innan måndag när materialet inte ens är inköpt än. Önskar att jag var Ernst Krischt.. ja ni vet vem jag menar... Den barfota snubben.