Dag 180. Insnöad på höns

Det är så nytt det här med höns, så snö i kombination med dom har vi ingen erfarenhet av.
Jag som stickar vantar och sockor åt familjen så stickorna glöder, har funderat på liten mössa med snöre under hakan åt hönsen så dom inte fryser kammen av sig.
Sockor går ju inte, då fastnar dom bara i halmen och inte kan dom hålla fast sig på pinnen.
Det är ju i och för sig ett mindre problem.
Det är bara Tuttan som bryr sig om pinnen och bara ibland.
Dom andra ligger i en hög på varandra.
Där kunde ju i och för sig en varm filt vara något.
Men då kvävs väl Ingeborg som ligger underst.

I alla fall så kokade jag majs till dom och gick ut för att ta ett litet snack om snö och kyla.
Dom såg inte ut att lida alls.
Dom samtalade högt med varandra ”Jasså, nu kommer hon, det var på tiden”.
Tuttan, som tror att alla har nedsatt hörsel, skrek till Greta ”kommer hon dragande med kokt ris idag igen så tror jag att jag skiter på fatet”.
Efter att ha ursäktat mig å det ödmjukaste satte jag ner majsen och dom mumsiga bröden på golvet.
Tuttan kände efter med foten om majsen var lagom varm och sen åt hon med sitt ovanligt dåliga bordsskick.
Ramses var fullt upptagen med att berätta hur han hade tillagat maten så han höll på att missa hela kalaset.
Etty von Koch, som från att ha blivit betraktad som lite bakom flötet, men som blev adlad av hönsforumet för sin blåa färg och gula fötter, tog ett korn i näbben och gick avsides för att äta i hemlighet.
Antagligen hinner hon få väldigt lite mat när hon ska va så fin.
Ingeborg passade på att äta lite snö från mina stövlar.

Hela diskussionen om snö och kyla glömde jag bort.
Undrar om dom är riktigt normala där i hönshuset.
//M

Etty von Koch

Dag 178. Katt i gelé

Den där råttan har stört mitt sinne så in i norden.
Jag har tänkt och tänkt lite till.
Nu alltså, så har vi en minkfälla uppspänd utanför hönshuset inne i hönsgården.
Ramses och flickorna har utegångsförbud.
Annars skulle Ingeborg vara den första som gick i den fällan.
En sån fälla dör man inte i utan man blir instängd utan att skadas kan jag ju säga - ifall råttornas befrielsefront har några synpunkter.
Så här långt allt väl, det finns inte ett spår av råttan. Det har kommit snö så man kan lätt kontrollera vad som har gått förbi hönshuset.
Hittills har jag kunnat se att Bambi i olika storlekar har passerat.
Katt i gelé, höll jag på att skriva.
Sen några obestämda, kan vara vildsvin, björn eller antilop, vet inte så noga hurdana spår såna har.
Men ingen råtta.
För att peppa hönsen, men mest mig själv gick jag och pratade med dom en stund i dag.
Ramses visade vilken bra värmelampa han har satt upp till flickorna.
Jasså, sa jag och sänkte den lite för jag satte den lite för högt igår.
Jojo, sa Tuttan den mannen tänker då på allt.
Klara tittade upp från sin stickning, hon stickar en overall till Ingeborg som nu har färre fjädrar än en tennisboll eller kanske pingisboll.
Kycklingflickorna hoppade i halmen och utanför fönstret satt en arg talgoxe som bultade på fönstret och ville in.
När jag gick därifrån började det snöa igen och det var så tyst, så tyst i skogen.
Jag nästan smög för att akta mig för råttan.
Då kastade sig katten fram bakom hörnet för att skrämma mig.
Det blir ingen gelé ikväll!!!
//M

Dag 175. Skarpt läge

Ojsan, ojsan har jag sagt varje morgon när jag har sett den lilla högen av smulad isolering ligga nedanför den ordentligt stängda hönsluckan. Dom små talgoxarna är verkligen ihärdiga i sin kamp att få flytta in hos hönsen. Ha ha.
Men i morse, minsann, hade talgoxarna motats bort av minst en örn såg det ut som på storleken den smuliga högen hade.
När jag lite imponerat och bekymrat sopade bort högen såg jag till min värsta förskräckelse att det var råttskit bland smulorna.
Nu finns det ju två saker jag har riktigt obehag av och detta djur är det ena.
Det är krig nu.
Jag har lärt hönsen karate på eftermiddagen, jag har visat Ramses var kniven i skåpet är.
Jag har berättat för kochinmaffian var det finns hammare och spik.
Jag visade Tuttan var silvertejpen ligger men då råkade hon få syn på korngrynspåsen som står bredvid och tutade så glatt att Ingeborgs näst sista fjäder ramlade av.
Den tejpade jag fast med silvertejpen *nä skoja bara*.
Ingeborg lovade att titta åt alla håll hela tiden hela kvällen och hela natten.
Det tog vi i hand på varefter hon kröp in under Ramses mage och somnade.
Det är ingen ordning på den hönan.
Inte kan jag ju hoppas på kattskrället heller hon äter ju bara sån som ligger i geleeeeè säger hon.
Det är ingen ordning på den katten heller.
//M

Dag 171 b. Akta er för höken flickor!!

I en hönsflock nära oss, nåja tuppflock då, har höken slagit till.
Idag har det varit begravning.
Om den upplyftande ceremonin kan ni läsa här och samtidigt inse att det här sättet att umgås med djur går i familjen.
I hönshuset hade vi en tyst minut, ja inte Tuttan då för hon hördes som ett trumpetsolo, och det var ju högtidligt det också.
Ännu högtidligare skulle det ha varit om hon inte haft makaroner runt näbben.
//M

Dag 171. En fjäder kvar

I en värld där hönsen så sakta tar allt större plats där blir livet också roligare.
Det finns så mycket som påminner mellan hönslivet och människolivet.
Ta det senaste till exempel, en av oss (= F) blev förkyld och går omkring och ser ut som en höna som ruggar.
Samtidigt, i ett hönshus på gården, ser det ut som lilla Ingeborg har känt att hon måste nysa och tagit ett kraftigt tag om näbben för att förhindra detta men inte lyckats.
Efter den incidenten har hon nu naken hals, fruktansvärd oreda i pälsen och EN stjärtfjäder kvar.
Prosit lilla gumman!
//M

Dag 165. Blind som en höna

Höns är nästan dom farligaste djur jag vet just nu.
Som hypokondriker i elitklass så kan hönsprojektet bara sluta på ett sätt.
Jag kommer att skickas till slakt.
Hönsens stundande ihjälfrysning har diskuterats hela veckan och det bara för att temperaturen passerat noll-strecket några nätter.
Eftersom det bara är veckosluten som har timmar tillräckligt för att göra något utomhus så tog vi itu med innertaket idag.
Ramses hade ingen lust att ta flickorna med sig ut för det var dimma ute och han hade skymtat en farlig hackspett i en tall.
Bara han nämnde hackspetten så var hönsen ute och stod och stirrade intresserat åt alla håll.
Alla stirrade utom Ingeborg som stod och försökte rycka loss en ovanligt fin stjärtfjäder på Tuttan.
Fy vad jobbigt det är att arbeta uppåt, man får skräp i ögonen och jag som hade glömt bort den livshotande hönssjukan som jag fick i ögat härom sistens blev nu blind på båda ögonen.
Men jag såg i alla fall att jag fick hönsskit på handen så nu är coccidiosen bara att vänta på.
Det kliar på ena benet och det kan, säger bara KAN, vara ett farligt kvalster så det drar ihop sig till kalkben innan julafton kära vänner.
Jag är lite bortdomnad på ena sidan ryggen där jag sträckte mig och jag anar nu att det är marek som sprider sig i sakta mak, få se om jag lever till lucia?
Jag nös tre gånger för en timme sen och det hörde jag att hönsen också gjorde idag när dom var ute i lövhögen. Pneumoni!
Antagligen är det slut med mig innan första advent.
Men hönsen kommer att ha det bra i alla fall för om jag får hålla på lite till så har dom innertak innan dess.
Jo men en sak till, sen när jag kom in bakade jag en ursinnigt god kaka som jag åt lite för mycket av så nu lutar det lite åt stopp i krävan också.
Suck!

//Mama B

Dag 159 (igår). Ny lucka!

Helgens planer har varit att bygga en ny tät lucka och täppa igen den gamla dragiga.

En vacker söndagsmorgon gryr och Kajsa och Ramses tar farväl av den gamla luckan (fast det visste ju inte de)



Medan hönsen är ute och motionerar sig sågas ett vint hål upp i hönshuset. Jäkla sticksåg säger vi bara.
Som tur är finns det inget som inte kan ordnas med lite sandpapper och en kinasåg.



Våldsamt men med elegans bänder vi upp ett nytt hål även på utsidan. Ramses funderar på att hoppa in direkt men distraheras av Ingeborg som står på hans fötter och piper efter ost.



På insidan börjar något genialiskt ta form...



Tadaaaaaa! Garanterat dragfritt och gjort på återanvänt material vi hittat lite här och där.

Men när vi skulle täppa till den gamla luckan med bitarna som suttit där i maj inser vi att huset måste ha växt. Bitarna passade inte längre!

Så som nödlösning spikade vi fast lite lister. Man får väl måla det i vår. Synd att vi glömt bort vilken kulör huset har... Vi får väl gå på känsla och hoppas att färgblandarmannen minns oss.

När utsidan är stabil proppar vi några lager med isolering i hålet. Trots att det drar så mycket att vi nästan blåser bort.

Ojdå, drag som tydligen är så farligt. Hönsen nyser medhållande.

För att förhindra framtida nysningar spikar vi på en skivbit. Inget drag här inte. (vilket gör kycklingflickorna lite besvikna, men de måste lära sig skillnaden på skadligt drag och skojigt drag)

Hönsen börjar tröttna på att vänta och skulle gärna vilja komma in.

Det som förut var en lättförståelig stege är numera en hinderbana värdig Tarzan. Ramses var en smula skeptisk. Speciellt eftersom han slog huvudet i luckan varje gång han försökte hoppa upp.

När han några yra minuter senare lyckats ta sig in och få med sig hönsflocken skrockade han stolt över sin skapelse och undrade om inte hans damer var nöjda över vilket tätt hönshus han hittat? Hönsen kunde tyvärr inte svara eftersom de guppade runt som metflöten i den nya halmen som uppenbarligen var lite djupare än vi trott.

//f (som egentligen inte byggt utan bara sällskapat och dokumenterat)

Ps till den som undrade. Ingeborg hittade in! Nästan först av alla. Det tog henne över en månad att lära sig det här med luckor i somras.

Dag 158 Vardagsbestyr

Eftersom vi tycker hönsen är lite magra har det forskats både här och där efter vad höns tycker är mumsigt och som dessutom bildar fett. Enligt hönsproffsen var smör bra.
Givetvis kokades det både ris och makaroner för att ha något att blanda ner i smöret.
Och alla vet ju hur viktigt det är med nyttig mat nu för tiden. Därför fick de en tomat också. Inte helt enligt tallriksmodellen dock.



Tuttan tror att man måste döda maten innan man kan äta den. Mat dör bäst om man hugger hårt och skakar vilt.



Hönsen lämnades med sin frukost och jag trampade iväg mot hönshuset. Jag ser inte helt tillfredställande att det är varmare ute än inne.


Något annat som inte är helt tillfredställande är att de inte ätit up sin middag utan istället kastat runt den i ströet.

Kikar ut genom fönstret och ser att Tuttan fortfarande inte blivit mätt. Den hönan blir aldrig mätt.

Kikar vidare och ser att dvkochinmaffian roar sig bäst de kan i väntan på att maten ska bli ledig.

Istället för att titta på de söta hönsen tittar jag mot sovskåpet, och ser att de än en gång sovit OVANPÅ det istället för inuti!

Dododoooo, närmar mig med spänning äggnästet

Lyfter andaktsfullt på locket och vad skådar mitt norra; ett ägg!

Betraktar ägget och betraktas av Ingeborg på andra sidan fönstret. Så filosofiskt.

Bär vördnadsfullt in ägget och låter det flytta in hos sina syskon. På bara 3 veckor har vi fått ihop 6 myrägg!

Funderar på om hon kanske börjat lägga lite större ägg, jämför med ett köpeägg och inser att näää, de är nog inte helt stora än.

//f