Dag 382. GRRRR sa Kajsa

Okuvliga Kajsa

Jag kan inte med ord beskriva vilka sinnessjuka saker jag upplevt de senaste 90 minuterna. Jag tog, i sann hantverkaranda, med mig hammare och spik samt diverse utrustning för att bygga nya sittpinnar för tusende gången. Någon gång måste det ju bli rätt så att de börjar använda dem och slutar sova i en bajsig hög ovanpå varandra. Tyvärr avbröts mina planer snabbt då jag kommer in och får syn på Kajsa som står mitt i hönshuset och skriker för allt vad hon är värd. Efter närmare efterforskningar är detta tydligen orsakat av att varken Klara eller Etty släpper in henne i något av favoritredena. För jo, i förrgår stal Klara alla Ettys ägg. Bara sådär. Som tröst fick den vräkta och äggbestulna Etty ett par nya ägg medan Klara nöjt ruvade på de snart-färdiga-äggen. Det kanske inte spelar någon roll egentligen, uppenbarligen vilar det en förbannelse över oss som gör att vi inte kan få kycklingar oavsett vad vi gör.

Ramses har pedagogiskt lurat in Kajsa i ett nästan-rede för trehundrade gången.

Var var jag, jo; Kajsa står utanför redena och brölar som en brunstig älg. Så jag lyfter lite vänligt in henne i det precis lika fina exakt likadana redet 20 cm bort. Detta var tydligen det värsta Kajsa någonsin råkat ut för och hon tänkte då rak-ak-ak-ak-AAAAAAKT inte finna sig i en sådan behandling. Sen ägnar jag den närmaste halvtimmen (!) att lyfta ut Kajsa från Klaras och Ettys reden, där hon lagt sig på dem i (tror jag) väntan på att de ska sluta andas så hon kan få värpa i lugn och ro, och istället lyfta in henne i det Lika-Fina-Redet-Precis-Bredvid (vardagligt kallat LFRPB, svårt att uttala). Här någonstans lägger sig Ramses och Greta i situationen. Som att det inte var sjukt nog redan. Nu går alla tre runt och kacklar och skriker om olika reden (för det finns trots allt 6 lediga + 1 utomhus). Tyvärr dög inget, detta gjorde Kajsa så uppretad att hon var tvungen att ge Greta lite stryk för att känna sig gladare. När vi alla var gravt hörselskadade gick de äntligen ut för att skrika lite istället (utan att ha värpt så mycket som ett ägg). Här passar jag på att stänga luckan en sväng så Farliga Asta ska kunna gå ut en stund och på så sätt undvika att dö av tristess. Asta tackade så mycket genom att skrika överljudsskrik så våra trumhinnor sprack, att ruska på sig så vi alla fick sand på hornhinnan och slutligen bajsa en stinkande hög i klass med Kebnekajse utanför Klaras och Ettys reden. Klara vindade åksjukt när hon dragit in ångorna och Etty som tydligen insett situationens allvar hade redan kastat så pass många halmstrån över ryggen att hon nu var helt inmurad.

Kajsa ratar våningsredet än en gång


Medan allt detta pågår flyger Kajsa runt i hönsgården och skriker så grannarna börjar spika upp “säljes“ skyltar utanför husen. Åtminstone är det vad varje klok individ skulle ha gjort i det läget. Själv hör jag inte till den kategorin. Kajsa och Ramses stressar upp varandra å det grövsta så tillslut balanserar Kajsa på fönsterkarmen, skrikandes (fortfarande) och bankandes med vingarna på fönstret så taket hotar att rasa in. Det här låter som ett fall av grov fantasi ja jag inser det själv, men bilden är för evigt fastetsad i min hjärna och såvida Astas bajsångor inte var hallucinativa så är ovanstående sant. Eftersom även mina nerver har en bristningsgräns gav jag tillslut upp, puttade in Asta i sin stålförstärkta bur igen och täckte för Klaras och Ettys reden så att ingen skulle kunna ta dem i besittning. Slutligen öppnade jag luckan till hönsgården och sprang in utan att vända mig om. Antagligen stryper de sig själva mellan gallerstängerna just nu. Men jag vill inte veta. Jag vill lägga mig i fosterställning och titta in i väggen.

Asta skojar till det genom att virvla upp så mycket torv att vi blir blinda


P.S Förresten fick jag inga sittpinnar byggda under den 1½ timmen jag var där inne, men det kanske ni förstått redan.

D.S Nu när jag tryckte ut minneskortet ur kameran fick det sån fart att det susade som en projektil 1 meter rakt ut. För att ytterligare lugna mitt numera förstörda psyke alltså.

//F i behov av vård, eller i alla fall normala hönor.