Dag 399. Emovaddå? sa Vera

KoolaViola beklagade sig över att hon blivit kload av sin katt. När jag läste det för ett par dagar sedan skrockade jag nöjt och klappade vår katt Emmi lite extra för att hon nöjer sig med att dregla på folk hon tycker om. Inte som systerns monsterpudel Smilla t.ex., hon kissade på mig igår. Usch. Äckligt. Hur som helst, jag läste KoolaViolas blogg och sneglade nöjt på mina egna, förvisso bländande kritvita men ändå; sårfria ben.

Idag tänkte jag råda bot på kritvit-stadiet, men eftersom det är ganska tråkigt att sola och mycket roligare att gulla med hönor så irrade jag iväg till hönsgården istället. Där är de är inte alls förtjusta i att ha en enbent tupp som inte kan gå på äventyr med dem. Så de välkomnar alla spänningsmoment de kan hitta, även kritvita dvärgar iförda bikini som uppenbarar sig i deras hönsgård godtas. Och bäst som det var stod jag där med en glatt kacklande Kajsa sittandes på ena axeln.

Utan att tänka på att jag kanske inte var iförd min bästa höns-dress drog jag nöjt i Kajsas fjädrar medan jag lyssnade på hennes ovärderliga tips om hur man bäst skulle göra sig av med Flora samt var det kunde tänkas finnas frodiga maskar. Och mitt som Kajsa riktigt kommit igång med sina rövarhistorier om hur hon gav Etty på nöten och hur hon lagt ett strutsägg så sent som i förrgår, mindes Vera att hon hört att svarthöns var goda flygare. Så med ett förtjust Hoande skuttade hon rakt upp i luften och flöööög som en örn (eller en kiwifågel) upp mot min axel.

Eftersom varken Kiwifåglar eller Vera flyger så väldigt bra (än) var hon tvungen att ta lite avstamp och klättra upp längs höger arm för att nå sitt mål. Turligt nog för Kajsa hade hon levt sig in så i sina dramatiska (och påhittade) historier att hon vilt kacklande redan klättrat vidare upp mot undertecknads huvud. Så där stod jag, en kritvit dvärg, med två synnerligen glada hönor vajandes runt huvudet. Ack så gulligt det var i flera sekunder, sen kom Kajsa på att hon hade skojigare vänner än mig och rutschade med sina kloförsedda tår brett utspärrade nerför min rygg. Och Vera ville ju inte alls prata med mig egentligen hon ville bara praktisera sina nyförvärvda flygkunskaper. Så hon tog ett rejält avstamp och hoade sedan iväg för att stirra lite hotfullt på Klara och ta sig ett till spagettistrå.

Tora, Kajsa, Ramses & Tuttan. Mycket c00lare än vad jag är tydligen.

Själv tänkte jag inte mer på saken (jo det gjorde jag visst, jag tänkte massor på hur gulliga de var) utan gick in istället. Och nu ser jag att, hoppsan, det ser ut som jag utsatt mig själv för ett fullfjädrat självmordsförsök. Inte nog med att jag har tydliga röda streck över handleder och armar, de försvinner ner via axeln och ut över ryggen i prydliga rader. Hur ska jag nu förklara det här om någon frågar? ”nej alltså det var mina hÖÖÖnor som gjorde det här, jag är INTE destruktiv och NEJ jag går inte mot ljuset i tunneln. Vera ville bara känna luften under vingarna! Och Kajsa ville ju bara berätta något spännande! Jooo det var så nej hallå jag VILL inte ha tvångsttröjan på mig släpp lös miiig!!!”. Nej. Det här blir ingenting. Jag får helt enkelt ljuga ihop något istället.


Maydaymayday! Höger motor brinner


//F, snart tvångsomhändertagen