måndag 15 juni 2009

Dag 391. Aj! sa Ramses argt

Tuttan och Ingeborg har sympationt

Ramses har haft sådan otur på sista tiden. Först värpte Greta ett skinnägg som han inte fick äta upp fast han gärna ville. Sen slutade hans favorithönor komma ut ur sina reden för att de var så upptagna med att ligga alldeles platta och tänka på kycklingar, han som längtade alldeles förskräckligt efter att få dansa sina finaste danser för dem. Sen fick Klara kycklingar och då kunde han inte ens tända cigarren eftersom det regnat i en vecka och all hans tobak var genomblöt, regnet har också gjort hans lockar alldeles raka. För att ytterligare muntra upp situationen kom det en fånig katthöna med namn som ett smörpaket och frågade om han var hennes mamma, MAMMA!? Ramses hade aldrig hört något så fräckt i hela sitt liv. Det var så fräckt att han blev tvungen att ge det lilla barnet ett kok stryk.
.
Lite gladare gick han sedan till sängs, eller till pinns kanske det heter, på den allra översta pinnen för där sitter de finaste Tupparna, det har han hört. Oturligt nog för stackars Ramses sover Tora och Vera ovanligt oroligt om nätterna. Så oroligt att de visst råkade knuffa ner honom mitt när han sov sin allra djupaste skönhetssömn. Så idag har Ramses haft väldigt väldigt ont i vänstra ben. Han har mest stått stilla – uppstöttad av syster Ingeborg och syster Tuttan – och tänkt mörka tankar för sig själv samtidigt som regnet strilade ner för rutorna. Inte har han kunnat bjuda sina favoritflickor på god mat heller, det som annars är ett av hans favoritnöjen, varje gång han böjt sig ner för att plocka upp det mumsiga har han hamnat helt i obalans och nästan trillat och mosat Ingeborg. Således har han mest surat idag. Jag har försökt muntra upp honom genom att dra lite historier om tappra halta hjältar genom tiderna, och när han tänkt på det en stund blev han alldeles stolt och krullig, jag såg nog på hans oroväckande uppböjda mungipor att hans fantasi gick på högvarv, antagligen kommer han simulera hälta det närmaste halvåret för att känna sig extra ridderlig.

Nej jag tror inte det är marek, Vera och Tora har tittat mycket ingående på foten och studerat hurvida den är förlamad eller ej, det var den alltså inte. Kajsa har även hon dragit sitt strå till undersökningsstacken och lite hjälpsamt puttat omkull honom ett par gånger för att se om han kan gå på foten när det verkligen gäller. Det kunde han konstaterade hon nöjt. Jag ska ta det här med etik och moral med henne i morgon. Kanske det kan vara karma, för vem vet vad man råkar ut för när man ger sig på till synes försvarslösa silkeskycklingar? Det enda som hade kunnat vara värre skulle väl vara om hans locktång slutade fungera.
Röka cigarr fick man inte heller

//F, snart tuppdoktor

13 kommentarer:

  1. Jag tror han vill bli puttad runt på ett litet flak som automatiskt gör honom större än svarthönsen. För att få ett sånt flak måste man simulera handikapp.

    Kycklingarna 3h

    SvaraRadera
  2. En liten stege kanske vore att föredra framför rullstol. Eller en skylift!

    //F

    SvaraRadera
  3. Tack för besöket på min blogg! Kul att hitta nya bloggar!

    Ha det bra!

    SvaraRadera
  4. Barnmisshandel kallas det...och straffar sig tydligen själv med detsamma!
    Ok då.....pyttelite "tycksyndom"....dukan ju prova spjälkning och tälja honom ett par kryckor?
    Förresten så har jag blivit himla sugen på svarthöns...de är ju väldans tjusiga med sin svarta kam!

    SvaraRadera
  5. Ja vi får ta i itu med det där benet om det inte blir bättre snart. Jag tyckte att det kanske var yttepyttelite bättre ikväll när han haltade iväg för att sova i en bajsig hög tillsammans med sina hönor, jag tyckte så synd om honom att jag inte ens tvingade upp dem på pinnarna inatt. (känner mig lite skyldig som uppmuntrade honom att sova på ett sånt farligt ställe att man kan trilla ner och vricka fötterna av sig när man minst anar det)

    Svarthöns är en helt fantastisk ras! Skaffaskaffa! Bara våra odlat sig nya fjädrar kommer de vara oslagbart vackra. Roligt tama kan de också bli, vi har inte känt våra så länge men vi har nästan blivit vänner nu. Nästa år ska vi nog försöka köpa lite svarthönsägg och låta någon höna ruva fram svartkycklingar. (ja vi har ju blivit såna äggoptimister nu. hähä)

    //F

    SvaraRadera
  6. nu har du i alla fall två ursöta kycklingar Grattis

    Barbro

    SvaraRadera
  7. Javisst! Man blir alldeles lyckligt fånleende vid blotta tanken på kycklingarna. Ramses kryar nog på sig snart han med om han bara tänker tillräckligt på kycklingar och riddare.

    //F

    SvaraRadera
  8. Om jag förstått (karlar) tuppar rätt, så ska det synas väldigt mycket hur ont de har. Så man ska tycka väldigt synd om dem. Kanske ett (litet) stort plåster skulle vara på sin plats? Och räcker det inte med det, så röstar jag också på Bentes idé om kryckor. Och ett väldigt stort bandage. Nöjer han sig inte med det, utan gnäller vidare, så vira bandaget ett varv runt näbben också.

    SvaraRadera
  9. Hej, kul att du tittade in. :) Kan säga att det inte är en katt . ;D
    Tycker lite synd om tuppen, livet är inte så lätt jämt... Men får hoppas på ljusare dagar. :)

    -matilda

    SvaraRadera
  10. Vilken himla tur för mig (kanske inte för Ramses dock) att jag är omgiven av sådana superkunniga bloggdoktorer! Ramses kommer säkert uppskatta att ha gips runt huvudet. Hm. Jag får tala om för honom att om jag skulle lyssna på alla kloka (?) höns-råd skulle han knappt ha något huvud kvar vid det här laget. Men ja han har nog vissa tendenser till att överdramatisera den tuppen.

    //F

    SvaraRadera
  11. Oj oj han borde in vid dramaten den store Ramses..ni borde kanske döpt honom till Hamlet istället

    SvaraRadera
  12. Jag hoppas att mina höns blir lika kul som era. Den lilla nya är jättesöt.
    /Anna

    SvaraRadera
  13. Tack! Du kommer säkert gilla dina höns alldeles väldigt mycket, man brukar göra det har jag märkt :)

    //F

    SvaraRadera