Försök inte lura mig gosse, sa Viola

Dagarna dom går och går och kycklingarna växer.

Bengt är nästan dubbelt större än Gunvor och min förhoppning är att båda är små hönor så att vi får ha omdop av Bengt.
Det visar sig väl.

Frukosten består i kokt ägg och ibland en klick gröt, som på ett pensionat ungefär.

                                                       Mammaaa!! Gunvor står i maten.


När det är vackert väder får alla dom andra hönsen gå ut och då skäller dom inburade hönsmammorna på mig.

 Dom vill också kolla bästa maskstället.
Nu är det bara Tyra som vet var det är och det utnyttjar hon med besked, hon riktigt raglar omkring när hon kastat i sig alla maskarna som gömde sig under stubben.

Det ska nog dröja tills det är ordentligt varmt innan det blir utepremiär för dom här kycklingarna, jag är lite rädd om dom för nu ska  det  inte ruvas mer i år.

Ture däremot han är så överväldigad över att han blivit pappa så han försöker dagligen övertala någon ny höna att börja ruva i ett utmärkt litet hörn som han har  ställt i ordning.

Igår rusade Viola ut hals över huvud från hörnet där Ture trängt in henne mot väggen samtidigt som han talade förstånd med henne på sitt väldigt pedagogiska och kuttrande  sätt.

Det är riktigt rart att lyssna på honom.
//M

Var kom dom ifrån, sa Ture

Vi hann knappt begrava lille Greg så pep det under en annan höna.

 Där minnsann dök det upp en liten Bengt om vi ska följa namnsdagstrenden.

Några dagar efter kikade det fram en liten Gunvor under en annan höna.
Då tog jag fram stora buren och nu är mammorna och kycklingarna hänvisade till varandra och det är inga slagsmål med andra hönor.
Nu är det två gamla hönor Klara och Bodil som ska reda upp det här själva.

Jag kokar ägg och blandar i undulatfrön och lilla Gunvor som verkat lite klen har blivit stadigare på benen.

                                                                   Ät nu Gunvor!
                                                     
Värmelampan är på och med lite tur ska detta lyckas.

Istället för grönskande små ogräs i grönsakslandet så ligger snön vit på marken idag.
Kanske jag skulle ta och så lite påskgräs åt dom?
//M

Var e han nu då, sa Tyra

Med facit i hand kan jag nu säga att delad kycklingvårdnad inte var ett bra koncept.

Idag gick dom ut, dom båda mammorna och lilla kycklingen fick varken mössa eller vantar på.
Ingen hade heller tid att värma honom under sina vingar.

Nu är lilla kycklingen en liten kycklingängel och det känns jättetråkigt.
//M

Om jag bara hittar skalet, sa Tyra

För första gången nånsin så visade sig Tyra inte när jag kom in i hönshuset idag, ja bortsett från den gången jag trodde hon var död.

 ( Då när hon hittat hålet i skåpet och gömt sig.)

Det var inte bara Tyra som höll sig undan.
Greta och kycklingen visade sig inte heller.

Inifrån skåpet därmot hörde jag små ljud och nu undrar jag om dom har tröttnat på att vara mammor och försöker få in kycklingen i ägget igen.

                                                 Kom med mamma in i skåpet nu lille Greg!
//M

Dom ska ha värme och kärlek, sa Ture

Och stackars Ture, han försöker berätta för Hönsmammorna att det måste ske en liten uppryckning beträffande tillsynen av lille Greg.

Men Tyra ser ut som hon funderar på omtapetsering av hönshuset och Greta hon har så högt ljud i sin i-pod så hon hör ingenting.
//M

Det är i alla fall jag som är far, sa Ture

Alla tidigare år har vi haft ett himla sjå med kycklingarna som kläckts, det ska va specialmat och det skall vara avskärmat och jag vet inte allt.

I år när F har rymt fältet och lämnat mig med ensamt ansvar så hinns det inte riktigt med så mycket pysslande och duttande.

Efter det första mycket spännande dygnet när mammorna inte riktigt hade vant sig vid att vara just mammor och försökte skylla på varandra beträffande bristande intresse för lilla kycklingen så lät jag dom sköta det bäst dom ville och det har visat sig fungera hittills.

Mitt i högen av stora höns och galande tuppar står det där lilla fluffet och piper, inte är den rädd för dom andra hönsen, inte bryr den sig om att Ture gal den rakt i örat och inte bryr den sig om att jag trampar runt där. Den har sig inte ens speciellt över att bli upplyft.

Kalla mig Greg!!

Idag tog den till och med emot besök, och då kom namnfrågan upp. Ja vad säger man då -  man tar kläckningsdagens namnsdagsbarn här i vårt land och det var Gregorius. Sen får man hoppas det blir en höna så vi kan döpa om den.
//M

Vi har ångrat oss!!! skrek virrpannorna

När de två (föga) ömma mödrarna återvände in igen efter sin lilla solskenspromenad bestämde de sig genast för att de VISST ville ha kycklingen som Bodil fått adoptera efter att de lämnat den ensam och gråtande mitt i hönshuset. Så de stal tillbaka den och gömde den på ett säkert ställe under sina fluffiga magar.

Det här med delad vårdnad känns lite jobbigt kan ju jag tycka, kanske framförallt för kycklingen som hela tiden måste ha sin lilla sovryggsäck packad så han ska få allt med sig när han flyttar mellan sin olika mammor. 

Det var en snabb förlossning, sa Bodil

Tyra är en virrpanna.

Greta och hon ruvade inne i det hemliga skåpet. För tre dagar sen pep det i skåpet och jag lyckades bända upp en så stor springa att jag fick se en pytteliten svart kyckling.

Sen har jag gått och väntat på att mammorna skulle komma ut och presentera den.

Det gjorde dom idag.

Slarvmajorna. Dom glömde bort att dom hade en kyckling och rusade som första höns  ut genom luckan när jag öppnade. Vips var alla höns ute på backen utom Klara och Bodil som ruvar  värdigt på sina ägg precis där man ska och som man ska.

På golvet stod en ensam kyckling och pep, alldeles för liten för att bli lämnad ensam. Efter en lång stund kom dom in men inte för att titta till kycklingen utan för att äta upp maten för den.
När jag i en halv timme hade sett på hur dom betedde sig och dom inte överhuvudtaget brydde sig om kycklingen så tog jag den och la den under Bodil som fick jättestora pupiller och började möblera om bland sina ägg så den skulle rymmas.

Medan jag höll på med allt det där hade Ture en förläsning för Etty om vikten att hon började ruva i det utmärkta hörnet vid dörren. Så klart att Etty tyckte att det var en bra ide så nu ska väl hon också ruva, hon som är i klass med Tyra när det gäller virrighet.
//M

Kolla vilken ägglossning, sa Tyra

I hönshuset råder en stilla frid.

Mycket beroende på att hönsen, som har ljust dygnet runt på grund av värmelamporna, nu har startat årets ruvningsrace.

Tyra har tagit Greta med sig och burit in en massa ägg långt in i ett skåp. Jag  kommer inte in där just nu utan kan bara  kika in genom en springa och konstatera att där har dom tagit sig vatten över huvudet.

Tyra som själv bara är obetydligt större än tre ägg och har ett tålamod som är mycket kort har fått för sig att det här ska bli en rekordruvning. Greta, som har varit med förr och är en ordentlig dvärgkochin, hon ska antagligen stå som garant för att projektet genomförs.

Eftersom Tyra kastar sig av äggen så fort jag kommer in i hönshuset för att se vad jag har att bjuda på, så kan jag tänka mig att detta blir en jobbig vår för Greta.
//M

Byt bromsskivor på bilen, sa Ture

Ture är teknisk.

Tycker han själv i alla fall. Han har lärt sig känna igen min bil på ljudet - inbillar jag mig.
Förut kände han bara igen mig på ljudet och kanske sin mamma Bodil då förstås.

Hur vet jag det?
Jopp, så här är det.
Varje dag när jag stiger ur bilen står Ture i hönshuset och gal allt vad han förmår. Så där intensivt så rutorna skallrar.
Det kan han ju inte hålla på med hela dagarna så det måste vara ljudet av bilen som får igång honom.
Lilla Gull-Tupp!

 Han kanske får hänga med på en tur nån dag. Jag måste bara tänka ut nån form av "tupp-stol" till bilen först.
Eller om jag hänger upp honom i backspegeln. Nej förlåt - jag skojade bara.
//M

Tänk om jag halkar av pinnen, sa Tyra

Men hur tråkigt det är med vinter.

Det tycker i alla fall hönsen.

Trevligt nog så håller dom sams där i hönshuset och med jämna mellanrum hivar jag in mer hö åt dom.  Snart är dom uppe i fönsterhöjd där dom vaggar omkring och söker spännande frön och annat intressant.

Vi har haft den årliga insmörjningen av fötter.
För Ture var detta premiär och han tyckte att det luktade lite starkt om tea tree salvan. Fantastiskt nog så förhöll han sig rätt positivt till spektaklet men han hade ett himla sjå innan alla höns var insmorda och han hade koll på sin flock igen.

På kvällen i mörkret gick jag ut till hönshuset och när jag öppnade dörren så luktade det så gott av salva och hö. Nästan så jag funderade på att sova över.
//M