Dag 20. Stackars Ramses

Kameran hade trots allt överlevt natten utan att bli nerbajsad. Hönsen likaså. Eftersom de vägrade förstå hur man gick ut trots att luckan var öppen fick vi putta ut dem vid tvåsnåret. Väl ute passade Ingeborg på att värpa ett litet ägg. Ramses blev så stolt att han inte visste vad han skulle ta sig till. Han trodde nog att det var hans. På tal om vett så vägrade de också förstå att de skulle gå in igen när världens skyfall med åska och blixtar dök upp. Vi fick vackert knuffa in dem igen. Tuttan ville gärna sitta i det dragiga hålet sa hon. Så vi fick stänga luckan och putta ner henne på golvet. Hon gillar att stå på släta saker säger hon. Torvgolv är så vingligt. Ramses som varit vild och glad hela sitt liv kunde både sprätta, äta och dricka. Ingeborg kunde gå med jääättehöga steg runt och äta ett och annat frö om Ramses rekommenderade det. Hon kunde även tänka sig att dricka ett par klunkar vatten och äta massor med hönsmat.När det blev kväll ville Ramses gärna sova, eftersom han vägrade sitta på den tillfälliga och något ostabila sittpinnen tänkte han istället gräva en mysig grop i ett hönr och sedan sova där. Men tji fick han. Tuttan och Ingeborg tyckte det såg så mysigt ut så de ville sova med honom. Inte bara MED honom utan på och under honom. Ramses såg helt yr ut medan hönsen knuffade och buffade till han nästan trillade ikull. Vad vi vet har Klara inte klämt fram några fler kycklingar, men vi har inte heller lyft på henne och kollat upp saken. Jag och lillebror H har istället passat på att döpa en varsin kyckling. Den lilla gula döpte jag till Grobi och den svarta döptes till Katten.Jag hoppas de kläcks fler kycklingar i morgon. Jag hoppas också att hönsen inte kommer bli mobbade för sina namn. (för det ÄR höns, jag kommer bli lipis om det dyker upp en massa tuppkycklingar som ska huggas ihjäl)


Grobi och Klara